I den senaste upplagan av Fiskguiden från Världsnaturfonden, WWF, får alla räkor fiskade i svenska vatten rött ljus. Det innebär att konsumenter som vill göra miljömässigt hållbara val rekommenderas att undvika att köpa dessa räkor.
Räkfiskaren Jan-Olof Hellberg med trålaren Eros III på Resö är mycket kritisk till Världsnaturfondens rödljus för den svenska räkan. Han menar att deras räkfiske visst är hållbart.
Det faktum att det svenska räkfisket sedan 2015 är certifierat med miljömärkningen MSC talar för just detta.
– Vi får inte ha för liten maskstorlek i trålen, bifångst av till exempel fåglar ska rapporteras, och vi måste dra med artsorterande rist, säger Jan-Olof Hellberg.
I och med den artsorterande risten som är ett slags galler som sitter framför trålens fångstpåse kan mängden bifångst minimeras. När fisken når risten viker den av och simmar ut genom den så kallade flyktöppningen alldeles intill risten.
Med en app i mobilen kan vem som helst följa och se exakt var de olika räktrålarna i Kosterhavet befinner sig. Foto: David Nyberg
Alla svenska räkfiskare använder idag artsorterande rist. Men det är bara för räkfisket innanför trålgränsen, som sker i Koster-Väderöfjorden och i Gullmarsfjorden, som det finns ett generellt förbud mot användning av uppsamlingspåse. En sorts nätpåse som används för att fånga upp även den fisk som smiter ut genom flyktöppningen.
– Vi använder aldrig uppsamlingspåse, säger Jan-Olof Hellberg, som ibland fiskar utomskärs men för det allra mesta inomskärs i Koster-Väderöfjorden.
SLU-forskaren Mattias Sköld vid Havsfiskelaboratoriet i Lysekil menar att räkfisket i Gullmarsfjorden och Koster-Väderöfjorden skulle kunna ses som mer hållbart än det som sker utomskärs i och med användningen av rist i kombination med förbudet mot uppsamlingspåse över flyktöppningen.
– De fångar därmed i stort sett ingen fisk alls, så torsk, rockor och andra hotade arter skonas då de kan simma ut genom flyktöppningen. Det här är ett selektivt redskap som fungerar riktigt bra, säger Mattias Sköld.
Läs mer: Fiskar räkor i nationalparken
Även Bart Adriaenssens på Fiskeregleringsenheten på Havs- och vattenmyndigheten, Hav, bekräftar att det gäller striktare regler för räkfisket i Kosterhavet jämfört med fisket utanför trålgränsen.
– Min erfarenhet är att det ofta används som ett gott exempel på hur man kan skydda ett havsområde med medtyckande av fisket. Där man hittar en balans mellan nyttjande och bevarande. Vi ser till och med att det finns ett visst intresse för det här även från andra länder, säger Bart Adriaenssens.
Bart Adriaenssens, utredare på fiskeregleringsenheten på Havs- och vattenmyndigheten. Foto: Staffan Ljung
För att få en känsla för hur bra själva räkbeståndet mår i Kosterhavet behöver man lyfta blicken och titta på det större område som räkorna där är en del av. Internationella havsforskningsrådet, ICES, bedömer nämligen att det är ett och samma bestånd av nordhavsräka som rör sig över hela Kattegatt, Skagerrak och Norska rännan.
Internationella havsforskningsrådet publicerar varje år rapporter med rekommendationer för hur mycket fisk och skaldjur som kan tas upp ur olika bestånd utan att riskera beståndens fortplantningskapacitet. Rådets rekommendationer ligger sedan till grund för EU-kommissionens fortlöpande arbete med fastställandet av EU:s fiskekvoter.
Bart Adriaenssens berättar att beståndet och kvoterna för räkfisket i Kattegatt, Skagerrak och Norska rännan under det senaste decenniet varit ungefär hälften så stora jämfört med under 90-talet och 00-talet. Han förklarar att det hänger ihop med att föryngringen av bestånden inte varit lika hög som tidigare.
– Vad det beror på är ganska svårt att veta. Kanske att räkan inte haft de miljöförhållanden som den behöver för att få en rekrytering, som temperatur, mattillgång och så vidare, säger Bart Adriaenssens.
Vid det senaste provfisket genom Internationella havsforskningsrådet såg man dock tecken på att beståndet kan vara på väg att återhämta sig, i form av en kraftig ökning av antalet små, unga räkor. Vilket skulle kunna leda till högre fiskekvoter för nordhavsräkan inom något eller några år när småräkorna har vuxit till sig.
– Den senaste uppskattningen av föryngring av beståndet är högre än den varit på 20 år. Men det här har man bara sett en enda gång, i januaris provfiske i Norska rännan, säger Bart Adriaenssens.
– Så vi har fått ganska tydliga varningar från forskarna om att vi behöver vänta till nästa provfiske och rådgivning, som kommer under våren 2023, för att få den här positiva utvecklingen bekräftad.
Inger Melander, fiskeexpert på Världsnaturfonden. Foto: Lukas Deurloo
Världsnaturfondens fiskeexpert Inger Melander förklarar att deras motivering till nordhavsräkans röda ljus i svenskt fiske i Fiskguiden är en ineffektiv förvaltning, ett bestånd som inte är på topp och en negativ ekosystempåverkan.
– Man har bland annat en problematik med bifångst och utkast. Man bedriver också bottentrålning där det kan finnas känsliga bottenhabitat och bottenlevande organismer, säger Inger Melander.
Hon är noga med att poängtera att nordhavsräkans röda ljus gäller för hela området Skagerrak, Kattegatt och Norska rännan. De utgår nämligen från samma fiskeområden som Internationella havsforskningsrådet och går inte in och tittar specifikt på mindre enskilda områden.
Att räkfisket kan ha problem med bifångst trots den artsorterande risten hänger ihop med att många av de som fiskar räkor utomskärs inte enbart har en räkkvot utan även har fiskkvoter. I och med detta får de lov att använda uppsamlingspåse och fånga in även de fiskar som simmar ut genom trålens flyktöppning.
Dessutom använder långt ifrån alla svenska räkfiskare den nyutvecklade dubbelsorterande rist som Jan-Olof Hellberg använder som inte enbart sorterar bort fisk utan som även sorterar bort småräkor.
– Man skulle kunna komma till rätta med problemen med bifångst och utkast genom en stärkt förvaltning och kontroll och med kamera ombord. Det här skulle vi gärna vilja se, och vi har tryckt på i flera år för att man ska installera kamera ombord, säger Inger Melander.
Räkfisket i Koster-Väderöfjorden används ofta som ett gott exempel på hur man kan hitta en balans mellan bevarande av de marina ekosystemen och nyttjande av havets resurser. Foto: David Nyberg
Om kontrollen stärks och man kan visa att man kommit till rätta med problemen med alltför mycket bifångst och dumpning av småräkor och andra arter, samt annan negativ påverkan på det marina ekosystemet, säger Inger Melander att miljöorganisationen kan plocka bort rödljuset på de svenska räkorna från Fiskguiden.
Att ha kamera ombord är dock räkfiskarna starkt kritiska till.
– Vi går inte på sjön den dagen det blir kamera, då är det färdigt, säger Jan-Olof Hellberg.
Trots det massiva motståndet från räkfiskarna driver Havs- och vattenmyndigheten sedan slutet av förra året ett projekt med test av just kameror och även sensorer på fiskefartyg.
Anna Söderblom på Havs- och vattenmyndigheten är projektledare för försöket, som är ett uppdrag som de fått från regeringen. Hon förklarar att bakgrunden till försöket är just att man har sett att det finns brister hos yrkesfisket i efterlevnaden av landningsskyldigheten och i redovisningen av vad de tar upp ur havet.
– Där ser vi som kontrollmyndighet en väldigt stor skillnad i yrkesfiskarnas rapportering när fartygen får en kontroll av Kustbevakningen till sjöss jämfört med när de inte får kontroll, säger Anna Söderblom.
Anna Söderblom, projektledare för Havs- och vattenmyndighetens försök med kameror och sensorer på fiskefartyg. Foto: Natalie Greppi
– Jag är helt säker på att det finns fiskare som gör allting helt korrekt. Men på gruppnivå ser vi brister, även i räkfisket, säger Anna Söderblom.
Mattias Sköld på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil menar även han att dålig efterlevnad av reglerna är ett utbrett problem i det svenska fisket.
– Vetenskapliga övervakningsprogram av fångster visar att det slängs tillbaka fisk och räkor som skall landas enligt regelverket, säger han.
Om yrkesfiskarna bara sparar och tar iland den fisk och de skaldjur som de får bäst betalt för och kastar tillbaka resten av fångsten död utan att registrera den riskerar det att leda till att mer fisk och skaldjur tas upp än vad som är långsiktigt hållbart.
En effekt av detta skulle kunna bli att ännu fler bestånd decimeras på liknande sätt som redan skett med till exempel hälleflundra och torsk.
Detta genom att kvoterna i praktiken överskrids trots att det på pappret ser ut som att de följs.
– Dödar vi väldigt mycket mer fisk än vad beståndet tål kommer ju beståndet att kollapsa, säger Anna Söderblom.
Felaktig rapportering av fångsterna gör det också svårare att göra beståndsuppskattningar och rekommendationer om kvoter inför kommande års fiske.
– Informationen som vi får från fisket om hur mycket fisk som fångas använder vi för att beräkna hur mycket fisk som finns kvar i bestånden och hur mycket man kan ta upp nästkommande år. Om hela det här systemet undermineras av att man inte följer regelverket har vi svårt att genomföra vårt jobb, säger Mattias Sköld.
Mattias Sköld, forskare vid SLU:s Havsfiskelaboratorium i Lysekil. Foto: Helén Sköld
– Forskning visar att om man ska få regelverken att följas så måste man ha en effektiv kontroll av efterlevnaden. Det som visat sig fungera är att ha kameror eller kontrollanter ombord som dokumenterar fisket.
Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om att genomföra försök med kamera på fiskefartyg startade 2021 och ska återrapporteras till regeringen 2024.
Deltagande i försöket är frivilligt och hittills är det bara två fartyg som valt att gå med. Båda är fartyg som fiskar pelagisk fisk, som till exempel sill. Planen är att den tekniska utrustningen ska installeras under hösten och att den sedan ska testas ombord på fartygen under tolv månader.
– Det ena är ett fartyg som fiskar i Östersjön och som hör hemma i Västervikstrakten. Det andra är ett fartyg som visserligen hör hemma här på Västkusten, men som är ganska stort och som rör sig i större områden än bara Skagerrak, säger Anna Söderblom.
Hon berättar att de är väldigt glada att de pelagiska yrkesfiskarna vill vara med, men att de gärna hade haft med även fartyg från fler olika typer av fisken i försöket, inklusive räkfisket.
– Vad de säger till oss är att de är oroliga för integritetsrelaterade frågor. Att de inte vill ha en kamera på sin arbetsplats och så, och det har ju vi full förståelse för, säger Anna Söderblom.
Nyfångade och nykokta nordhavsräkor från Kosterhavet. Foto: David Nyberg
Redan idag har kameror börjat användas på fartyg för att kontrollera fisken i USA, Kanada och Danmark. Anna Söderblom tror att krav på att ha kamera ombord i framtiden kommer även till de EU-gemensamma fiskeregelverken.
– Vi vill göra det här försöket nu tillsammans med fisket för att vara förberedda för att göra det här på riktigt sen när det står i reglerna att du måste ha en kamera ombord på din båt, säger Anna Söderblom.
Hon betonar att målet med det här försöket är att bidra till arbetet med att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske, och att det är något som även gynnar fiskbranschen.
Förhoppningen är att tillsammans med de deltagande fartygen lära sig hur man kan använda kameror och olika typer av sensorer på fiskefartyg på ett sätt som fungerar så bra som möjligt för både myndigheten och för yrkesfisket.
– Vi är inte alls intresserade av att filma personer som är på sitt arbete, utan vi är intresserade av fisken och vad som händer med den, säger Anna Söderblom.
Resöfiskaren Jan-Olof Hellberg är minst sagt tveksam till att ha kamera ombord på båten och han tror att det blir svårt att hitta sätt att använda utrustningen utan att kränka den personliga integriteten alltför mycket. Han förklarar att överallt där fisk, räkor och kräftor finns så rör sig också han själv och kollegan.
Tack vare den dubbelsorterande risten som sorterar ut både fisk och småräkor blir bifångsten minimal, berättar Jan-Olof Hellberg. Foto: David Nyberg
– Jag förstår inte hur det ska gå till. Om du tittar hur vi jobbar. När vi öppnar bingen, när vi står och plockar småfisken, vi sorterar, vi ska in i lastrummet. Jag vet inte, var ska kameran filma då? säger Jan-Olof Hellberg.
Som exempel på ett sätt att hantera just det här dilemmat nämner Anna Söderblom att man kan använda sig av smarta mjukvarufunktioner som ser till att personer suddas ut från filmen i realtid redan medan kameran rullar.
– Ja visst, men du kan ju inte avidentifiera båten. Och om man nu har varit på samma båt i 32 år. Kan det vara han och han tror du? Ja, det kan det faktiskt vara, säger Jan-Olof Hellberg.
Ett annat skäl till att han är skeptisk till kameror är att det skulle innebära ytterligare en teknisk kontrollfunktion ombord. Han förklarar att det redan idag finns mängder av övervakningsfunktioner som när de krånglar och inte fungerar som de ska sätter stopp för deras arbete.
– Visst, vi kan sätta upp kamera, men då ska vi skippa kravet på VMS, den där satellitövervakningen, och loggboken, och kravet på att meddela myndigheten två timmar innan vi går tillbaka in till Resö, säger Jan-Olof Hellberg.
– För vi kan inte ha hängslen, livrem och flytväst. Det får fan vara nog nån gång. Fungerar inte utrustningen får vi inte gå ut på sjön, vi får inte tjäna våra pengar, vi får inte ge våra barn mat, för att vi inte har fått någon lön. Går Hav med på det, då kan vi sätta upp kameror.
