På havsbotten längs Sveriges kuster finns det enligt Havs- och vattenmyndigheten runt 17 000 skeppsvrak.
– Av de här vraken har Sjöfartsverket klassat ungefär 300 som miljöfarliga varav 30 som en akut miljöfara, säger Fredrik Lindgren som leder projektet Miljöfarliga vrak på Havs- och vattenmyndigheten. Den myndighet som sedan 2016 har det övergripande ansvaret för miljöfarliga vrak i Sverige.
Första vraket att saneras av Havs- och vattenmyndigheten var fiskefartyget Thetis som sjönk 1985 och som ligger på 30 meters djup strax norr om Smögen.
Anledningen till att de valde att börja med just Thetis var att det var ett relativt enkelt vrak att sanera och därför ett lämpligt objekt att utgå ifrån i deras arbete med att ta fram metoder för bärgning av olja. Vraket ligger förhållandevis grunt och även nära en hamn, och dessutom är det i relativt gott skick.
Fiskefartyget Thetis sjönk 1985 strax norr om Smögen. Foto: Varvshistoriska föreningen i Karlskrona
När Thetis sjönk innehöll fartyget 22 kubikmeter dieselolja och även en mindre mängd tjockare olja. I och med att vraket ligger i en känslig skärgård och med många rödlistade arter i närheten insåg man att ett okontrollerat oljeutsläpp från vraket skulle kunna ställa till med stor skada.
Arbetet med att bärga oljan gjordes hösten 2017 tillsammans med företaget Marine Works och med ekonomiskt stöd från Naturvårdsverket. Det här var första gången som en svensk myndighet tömde ett äldre ägarlöst vrak på olja. Sammanlagt pumpades 720 liter olja upp ur fartyget vilket var all olja som fanns kvar i vraket. Alltså betydligt mycket mindre än vad hon innehöll när hon sjönk dryg 30 år tidigare.
– Påfyllningsrören till tankarna där dieseloljan skulle finnas hade korroderat sönder och oljan hade läckt ut i havet över tid. Men eftersom rören var täckta av rost upptäckte man hålen först när man gick ned för att göra själva bärgningsarbetet av oljan, säger Fredrik.
– Däremot insåg vi att fartygets fiskeutrustning, snörpvaden, fortfarande fanns kvar på vraket i och med att den är gjord av plast. Så vi tog upp ungefär 12-15 ton av det spökgarnet och lämnade till Fiskareföreningen norden i Smögen för återvinning.
I samband med att vraket Thetis sanerades på olja hösten 2017 passade man också på att ta upp 12-15 ton spökgarn från fartyget. Foto: Natalie Greppi
Sedan arbetet med Thetis har Havs- och vattenmyndigheten undersökt och sanerat flera andra vrak längs med Sveriges kuster. Inklusive bland annat vraket Lindesnäs som ligger utanför Oxelösund. Från Lindesnäs pumpade man under sensommaren 2019 upp 300 kubikmeter olja och bärgade dessutom ett 46 meter långt spökgarn som man hittade på fartyget under bärgningsoperationen.
– Och under hösten 2019 och sommaren 2020 tömde vi ett vrak som heter Finnbirch och som ligger utanför Öland på sammanlagt 150 kubikmeter tjockolja och diesel, säger Fredrik.
Havs- och vattenmyndighetens huvudfokus i arbetet med miljöfarliga vrak är fartyg som innehåller olja. Men utöver det gör de även återkommande provfisken i ett djupområde väster om Måseskär utanför Orust där runt 28 vrak sänktes strax efter andra världskrigets slut. Många av fartygen var i mycket dåligt skick och användes därför i dumpningsoperationer där man fyllde lastrummen med både konventionell och kemisk ammunition och sänkte båtarna ute till havs.
– Anledningen till att vi gör de här provfiskena är att vi vill ta reda på vilka av vraken som verkar vara de största källorna till kemiska stridsmedel. Det finns nämligen inga historiska uppgifter om hur mycket eller vilken typ stridsmedel som finns i de här vraken. Vi vet bara att det finns, säger Fredrik.
Provfisken har skett under 2016, 2017 och 2019, och planen är att den här typen av undersökningar runt vraken ska fortsätta även fortsättningsvis. Under provfiskena har de hittat kemiska stridsmedel i havskräfta, räka, plattfisk och pirål.
– Det som vi har hittat i fisk och skaldjur är främst nedbrytningsprodukter av ett stridsmedel som heter Clark I och II och som försämrade eller slog ut soldaters andningsfunktion. I sedimentet i området har vi hittat senapsgas, som är ett stridsmedel som skulle ge stora blåser på huden.
Havs- och vattenmyndighetens arbete med att undersöka och sanera gamla skeppsvrak längs Sveriges kuster har pågått i fem år och har de senaste åren haft en budget på 30 miljoner kronor årligen. Foto: Natalie Greppi
Fredrik förklarar att även om stridsmedlen utvecklades för att skada människor är de även giftiga för fiskar och andra marina organismer. Bland annat för att många av stridsmedlen innehåller oorganisk arsenik.
Han är också noga med att påpeka att de i samband med alla provfisken som de har gjort har haft nära kontakt med Livsmedelsverket. Som vid varje tillfälle har konstaterat att de uppmätta halterna av kemiska stridsmedel i fisk och skaldjur varit så pass låga att det inte inneburit någon hälsorisk att äta fisk och skaldjur som fiskats i området.
Det vrak som i dagsläget är allra högst prioriterat av Havs- och vattenmyndigheten heter Skytteren och är ett 172 meter långt fartyg som sjösattes år 1900 av White Star Line i Belfast, samma rederi som byggde Titanic. Skytteren ligger på 74 meters djup cirka 10 kilometer nordväst om Måseskär. I ungefär samma område som vraken med kemiska stridsmedel ligger.
– Under Andra världskriget fanns i Göteborgs hamn ett antal kvarstadsbåtar som ägdes av den norska exilregeringen. En dimmig morgon 1942 skulle 10-12 av fartygen gå från Göteborg till Storbritannien med bland annat stål och kullager som var jätteviktiga för krigsproduktionen, säger Fredrik.
Han förklarar att det låg tyska fartyg och bevakade överfarten och att ett av dessa, en bestyckad trålare, upptäckte och började beskjuta Skytteren. För att fartyget och lasten inte skulle hamna i tyskarnas händer valde kaptenen att sänka fartyget. En besättningsman omkom och 110 tillfångatogs och sattes i tyska fångläger.
– När vi var vid den här vrakplatsen för två år sedan ungefär och gjorde en undersökning tillsammans med Försvarsmakten såg man att det då och då kom upp små oljedroppar till ytan. Så det här fartyget har legat och läckt olja ganska länge nu, säger Fredrik.
Försvarsmaktens och Havs- och vattenmyndighetens gemensamma undersökningsexpedition av Skytteren pågick under åtta dygn i november 2018. Mätningar som gjordes av skrovtjockleken visade att plåten var hårt angripen av rost och på vissa ställen bara var 5-6 millimeter tjock, vilket är mindre än en tredjedel av den ursprungliga tjockleken.
Vid undersökningsoperationen 2018 av vraket Skytteren som ligger på både djupt och strömt vatten fick Havs- och vattenmyndigheten god hjälp av Försvarsmakten. Foto: Rebecka Signäs/Försvarsmakten
De lyckades inte hitta var någonstans på vraket oljan läckte ut och inte heller få klarhet i hur mycket olja som fanns kvar i fartyget. I juli 2020 gjordes därför ytterligare undersökningar vid vrakplatsen.
– Då använde vi oss av en teknik som heter fotogrammetri. Som innebär att man går ner till vraket med en undervattensrobot som tar ett stort antal foton av vraket, runt omkring och i alla vinklar. Sen sätter man ihop alla de här fotona till en stor 3D-bild av vraket med hjälp av datormjukvara, säger Fredrik.
Dessutom har Havs- och vattenmyndigheten genom en offentlig upphandling nu anlitat det danska företaget JD-Contractor som ska gå ned med humandykare till vraket.
Planen är att de ska borra små hål i plåten för att ta reda på om det finns olja kvar i fartyget och i så fall hur mycket olja som finns kvar och var någonstans i fartyget oljan finns. Undersökningen ska ske någon gång under första kvartalet 2021.
– Exakt när de kommer genomföra operationen beror bland annat på väderförhållandena. Det är väldigt starka strömmar där ute vid vrakplatsen, och den här tiden på året kan det ju blåsa mycket också. Men så snart de ser på väderprognosen att förhållandena är de rätta mobiliserar de sitt arbetsfartyg från hemmahamnen i Danmark och lägger sig på plats vid vrakplatsen, säger Fredrik.
Fotogrammetribild av det 172 meter långa vraket Skytteren som har legat på 74 meters djup 10 kilometer nordväst om Måseskär sedan 1942. Bild: Havs- och vattenmyndigheten och Ocean Discovery
En anledning till att Havs- och vattenmyndigheten prioriterar arbetet med Skytteren så pass högt är att de misstänker att det fortfarande kan finnas mycket olja kvar på fartyget, kanske så mycket som 400–500 kubikmeter.
Dels var det ett stort fartyg. Dels drevs det av en ångmaskin som hade konverterats från koleldning till oljeeldning. Bränsleförbrukningen var därför betydligt högre jämfört med om fartyget hade drivits med dieselmotor.
– I och med att hon ligger där hon ligger, i Bohuslän, med känslig natur och med mycket turism och så vidare, så vill vi tömma Skytteren på olja så snart som möjligt. Ett värsta scenario skulle vara ett oljespill från det här vraket på sommaren eller på våren när många marina organismer förökar sig. Det skulle kunna få jättestora konsekvenser, säger Fredrik.
Han förklarar att man på fotogrammetribilderna av fartyget kan se att vraket på vissa ställen är väldigt nedbrutet och med flera meter långa sprickor längs skrovsidorna.
– Så jag skulle säga att det helt klart finns en risk att det här värsta scenariot blir verklighet. Till exempel genom att korrosionen gör att en del av en skrovsida plötsligt kollapsar just där det finns en bunkertank och att det läcker ut stora mängder olja på en och samma gång, säger Fredrik.
– Men även det här långsamma kontinuerliga läckaget droppe för droppe ger också en negativ effekt på det marina livet. Den oljan hamnar ju någonstans den med. Det är bara det att den typen av oljespill inte syns på samma sätt på stränder och liknande.
Olika typer av undervattensrobotar används vid många av Havs- och vattenmyndighetens operationer, bland annat här vid undersökningen av Skytteren i november 2018. Foto: Fredrik Lindgren/Havs- och vattenmyndigheten
Om undersökningen kommer fram till att det finns olja kvar i vraket kommer informationen som man får fram under expeditionen komma till nytta vid upphandling av själva tömningen av vraket på olja.
– Ju mer information företagen som ska lägga anbud på det här arbetet har, desto mer kostnadseffektivt blir det i slutändan i och med att de då inte måste ta lika mycket höjd för säkerhets skull. Vilket är extra värdefullt i och med att hon är så pass stor och att det förmodligen kommer bli ganska höga kostnader för att tömma henne på olja, säger Fredrik.
Havs- och vattenmyndighetens budget för arbetet med miljöfarliga vrak var under 2016 och 2017 ungefär 5 miljoner kronor per år. De tre senaste åren har budgeten varit betydligt större, ungefär 30 miljoner kronor per år. Även om det här är mycket pengar menar Fredrik att det ändå ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är en mycket lönsam investering.
– Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen genomför den här satsningen på miljöfarliga vrak. Det krävs inte jättemånga ton olja som läcker ut och spolas upp längs stränder och klippor innan det blir väldigt många miljoner i bara saneringskostnader. Och då har man inte ens räknat med de negativa effekterna på det marina livet, och kanske även på till exempel turism och fiske, säger Fredrik.
– Vi i Sverige är ganska unika på att arbeta förebyggande på det här sättet istället för att agera först efter att olyckan har inträffat. Finland har ett visst arbete vet jag men en mycket mindre budget. Och USA har också tittat lite på det här med miljöfarliga vrak. Men det är många som jag pratar med i mitt arbete som tycker att Sverige är ett föredöme på det här området.
