– Jag tycker att det är rätt lagom med de 75 hektar som vi odlar på idag. Då ser jag hellre att någon annan öppnar ytterligare en kvarn, säger Anna Wilhelmsdotter på Lögens kvarn i Lyse fem kilometer norr om Lysekil. En verksamhet som hennes föräldrar Ingrid och Per-Olof Wilhelm Larsson byggt upp från grunden och som Anna tog över driften av i början av 2018.
Hon berättar att efterfrågan på deras mjöl är så pass stor att hon troligtvis skulle kunna sälja dubbelt så mycket som hon gör idag om hon hade haft mer mjöl att erbjuda. Vilket inte verkar helt orimligt. Under Västsveriges besök gapar hyllorna i kvarnens gårdsbutik tomma så när som på några få mjölpåsar här och där.
Anna får också flera telefonsamtal från kunder som undrar hur det ligger till med utbudet i butiken och hon får besök av andra inte lika förutseende kunder som antingen får nöja sig med någon av de få mjölsorter som finns kvar på hyllorna eller åka hem igen utan mjöl.
– Mamma och pappa har ju kämpat i många år med att bygga upp detta och jag tycker att kvarnen är en otroligt fin anläggning, säger Anna Wilhelmsdotter. Foto: David Nyberg
– Det känns ju inte så bra att de kör hela vägen hit bara för att köpa mjöl och så finns det inget mjöl. Men vi uppmanar folk att kolla på hemsidan eller ringa innan och fråga vad vi har. Och det verkar som att de oftast gör det, i alla fall de som åker långt, säger Anna.
Allt mjöl som mals i kvarnen görs på gamla sorters spannmål som odlas av Anna själv och med en del hjälp av Per-Olof och vid de intensivaste perioderna av tröskningen även av hennes man Jonatan Hultén.
Försäljningen av det färdiga mjölet sker sedan direkt till konsument utan mellanhänder på plats vid kvarnen. Tack vare att Anna inte sköter leveransen av mjölet ens till de största kunderna och att det är självbetjäning i gårdsbutiken kan hon lägga maximalt med tid på det hon är bäst på: Att odla spannmål och mala det till mjöl.
– Men även kunderna uppskattar att få komma hit och se hur och var mjölet produceras. Förutom mjölet får de också med sig en upplevelse hem, säger Anna.
Anna Wilhelmsdotter, Per-Olof Larsson och Jonatan Hultén framför den nyaste av Lögens tre skördetröskor. Foto: David Nyberg
Väldigt få spannmålsbönder i Sverige mal sin egen säd, och ännu mer annorlunda blir Lögens kvarn av att de dessutom gör det i så pass liten skala och att de enbart använder sig av gamla sorters spannmål.
Alla de här aspekterna kan vara viktiga bitar och delförklaringar till varför mjölet är så lättsålt. Om de skulle börja köpa in spannmål från andra bönder eller börja arrendera mer mark för att kunna öka den egna produktionen skulle en del av det här gå förlorat. Dessutom skulle utökad produktion innebära mer arbete än vad Anna skulle hinna med, och att anställa någon är inte heller aktuellt.
– När jag gör det här själv så går det runt ekonomiskt, men om jag anställer någon så bär det sig inte, säger Anna.
Exakt hur många olika sorters spannmål Anna odlar under en säsong varierar från år till år, men det brukar ligga någonstans mellan tio och femton olika sorter.
På fälten med Lantvete Lögen är den genetiska variationen i lantvetet särskilt stor. Det kommer till uttryck bland annat genom att en del av axen har långa spröt medan andra inte har några spröt alls. Foto: David Nyberg
Några av de kultursorter som hon odlar för tillfället är kornet Ingrid, Jacoby borstvete, Emmervete och Oberkulmer rotkorn som är en gammal kultursort av spelt. Dessutom odlar hon lantvetesorter från Öland, Halland och Dalarna och en egen sort som de har döpt till Lantvete Lögen.
Anna förklarar att en av skillnaderna mellan dagens konventionella spannmålssorter och de gamla kultur- och lantsorterna är att de moderna sorterna är mer genetiskt likriktade och stabila över tid.
Hon menar att de gamla sorterna har större genetisk variation och fungerar på samma sätt som många vilda växter i naturen som pollinerar och korsbefruktar sig med varandra och hela tiden förändrar sig genetiskt.
– Pappa har odlat Lantvete Öland, Lantvete Halland och Lantvete Dalarna i många år på de här markerna. Och då sägs det att de förändrar sig lite utefter var de växer, vad de växer bredvid, markernas egenskaper och så vidare, säger Anna.
– Sen har han tagit de här tre sorterna som anpassat sig till våra förutsättningar och sått dem som en blandning på åkern, och sedan gjort det i fem år efter varandra. Så att de har korsbefruktat sig med varandra och blivit en ny lokal sort som vi kallar för Lantvete Lögen.
Anna Wilhemsdotter är utbildad violinpedagog men har valt att arbeta som spannmålsodlare och mjölnare. Foto: David Nyberg
Anledningen till att Per-Olof fick upp ögonen för kulturspannmål från första början hänger ihop med att han var en av de första i Sverige att ställa om från konventionell spannmålsodling till ekologiskt i mitten på 1980-talet.
Under de första 15 åren använde han sig av vanliga konventionella spannmålssorter. Men runt millennieskiftet fick han kontakt med SLU-professorn Hans Larsson i Alnarp som hade börjat intressera sig för spannmålssorter för ekologisk odling och då framför allt för äldre sorter.
– De moderna sorterna fungerade nämligen inte så bra i ekologisk odling, säger Per-Olof.
– Så jag fick tag i lite utsäde från honom. Det var spelt och någon lantvetesort till att börja med, som vi förökade upp här och som visade sig vara väldigt odlingsvärda trots att de gav mycket lägre avkastning.
Per-Olof Larsson i hjärtat av Lögens kvarn där kvarnmaskinerna står, som han köpt begagnade från andra nedlagda kvarnar runtom i landet. Foto: David Nyberg
Han förklarar att de gamla spannmålssorterna klarar sig bättre i konkurrens mot ogräs och är mer motståndskraftiga mot svampsjukdomar och skadedjur jämfört med moderna sorter och att de därför går bättre att odla utan kemiska bekämpningsmedel.
Anna berättar att de gamla sorterna inte heller är lika känsliga för extremväder som konventionella sorter. Både under den torra sommaren 2018 och under årets sommar med en del rejäla skyfall och en ovanligt blöt höst fick hon ut lika stora skördar som vanligt.
Hon är dock noga med att påpeka att även en normalskörd med de gamla sorter som de odlar på Lögen innebär betydligt lägre avkastning per hektar jämfört med en normalskörd i konventionell spannmålsodling.
– Men tack vare att vi har kvarnen och kan förädla spannmålet själva så går det att leva på det här trots att volymen blir lägre. I och med att de här sorterna är mer näringsrika, har mycket mer smak och har ett snällare gluten lämpar de sig också jättebra till mjöl och bakning. Jag får helt enkelt en produkt i slutändan som är väldigt bra, säger Anna.
– Jag har egentligen alltid haft förmånen att kunna göra det jag tycker känns roligt, och det jag gillar med just det här är nog framför allt livsstilen, säger Anna Wilhelmsdotter. Foto: David Nyberg
Idén att starta upp en egen kvarn fick Per-Olof och hans fru Ingrid tack vare att det under hans första år som ekologisk spannmålsbonde under 1980-talet inte fanns någon efterfrågan på ekologisk spannmål och att han därför var tvungen att sälja det som konventionellt.
– Vi funderade på vad vi kunde göra och tänkte att vi kanske kunde förädla spannmålet själva. Vid den här tiden hade vi ingen som helst kunskap om vad det skulle innebära att mala vår egen säd men vi satte i alla fall in några tidningsannonser om kvarnmaskiner men vi fick inga svar, säger Per-Olof.
Men så 1990 hittade de en annons om en kvarn från 1920-talet som var till salu i Järnboås i Bergslagen. Maskinerna hade inte varit i bruk sedan mitten av 1950-talet och verkade vara i gott skick så Per-Olof och Ingrid bestämde sig för att köpa den.
Rensat lantvete. Foto: David Nyberg
De plockade ner kvarnen i sina beståndsdelar och fraktade hem den till Lögen där de totalrenoverade och byggde upp den på nytt i den gamla ladan på gården. Kvarnen från Bergslagen kompletterades med ytterligare kvarnmaskiner och fler kvarndelar från andra håll och efter betydligt mer arbete än vad de hade räknat med kunde de mala det första mjölet i den egna kvarnen 1996.
– Sedan dess har det rullat på, men väldigt, väldigt sakta till att börja med. Det var egentligen först några år in på 2000-talet som folk fick upp ögonen för och började efterfråga just vårt mjöl, säger Per-Olof.
Vid den tidpunkten hade matlagningsprogram så smått börjat sändas på TV där det propagerades för bra råvaror och då gärna lokala och ekologiska.
– De första som ringde frågade om vi hade Lantvete Öland eftersom de hade sett att det användes i något av de här programmen på TV, och då hade vi odlat det i några år här så då blev vi förvånade och positivt överraskade, säger Per-Olof.
När det är bråttom att få in all spannmål får Anna hjälp ute på fälten. Här av hennes man Jonatan Hultén i skördetröskan närmast och hennes far Per-Olof Larsson i tröskan längre bort. Foto: David Nyberg
Efterfrågan har sedan fortsatt att öka sakta men säkert i takt med det ökande intresset för gamla sorters spannmål.
– De flesta andra hade nog inte hållit ut så länge som vi gjorde, och vi har varit på god väg att lägga ner vi också, säger Per-Olof.
– Rent företagsekonomiskt var det inte svårt att se att vi borde ha avvecklat verksamheten för länge sedan. Med tanke på hur många timmar vi lagt ner först på att bygga kvarnen och sedan på att driva verksamheten med dålig lönsamhet.
Det som gjorde det möjligt att driva verksamheten vidare trots att det tog så lång tid innan försäljningen kom i gång på allvar var att de byggde kvarnen av gamla begagnade delar som inte kostade så mycket och att de gjorde allt arbete själva och att de därför inte behövde ta några stora lån.
– Ingrid och jag har murat upp varenda sten i kvarnen, och vi har packat oändliga mängder mjöl tillsammans, både tidiga morgnar och sena kvällar. Ingrid är också den som har skött allt administrativt i och med att hon driver en egen redovisningsbyrå och är väl insatt i den typen av uppgifter, säger Per-Olof.
Exakt hur många olika spannmålssorter som de odlar varierar från säsong till säsong. Men det brukar ligga någonstans mellan tio och femton olika sorter. Foto: David Nyberg
Han förklarar att många har sett hans idé att bygga en egen kvarn och att leva på ett så pass litet jordbruk som ett omöjligt projekt.
– Framför allt bland kollegor inom jordbrukssektorn har jag blivit idiotförklarad hur många gånger som helst, säger Per-Olof.
Men till slut fick han alltså sin revansch genom att visa att det omöjliga inte var omöjligt trots allt. I början av 2018, lagom till att han hade kommit upp i pensionsålder och kände att det var dags att dra ner på arbetstimmarna kunde han lämna över driften av verksamheten, som då alltså gick att leva på, till dottern Anna.
Beslutet att ta över verksamheten var inte svårt för Anna trots att spannmålsbonde och mjölnare ligger ganska lång ifrån violinpedagog som är det som hon utbildat sig till vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
– Det var jättekul att undervisa och musik är fantastiskt det också. Men jag håller hellre på med musiken för att det är kul än att ha det som ett jobb, säger Anna.
Hon förklarar att de andra på musikhögskolan tyckte att hon var lite konstig som läste till violinpedagog trots att hon såg framför sig ett liv på landet som bonde men att hon själv absolut inte ångrar att hon studerade det hon gjorde.
Anna Wilhelmsdotter tog för tre och ett halvt år sedan över driften av Lögens kvarn från sin far Per-Olof Larsson. Foto: David Nyberg
Intresset för jordbruk och spannmålsodling fick hon tidigt och hon hjälpte till ute på fälten under hela sin barndom. Även senare i livet, fram till att hon tog över verksamheten för tre och ett halvt år sedan, har hon varit delaktig i föräldrarnas jordbruksverksamhet med framför allt sådd och skörd.
– Jag har egentligen alltid haft förmånen att kunna göra det jag tycker känns roligt, och det jag gillar med just det här är nog framför allt livsstilen. Det känns verkligen fantastiskt att jag får ha det här som ett jobb som det går att försörja sig på nu när det är på det här sättet jag vill leva, säger Anna.
Dessutom tycker hon att det känns fint att få förvalta och driva vidare det som föräldrarna har skapat.
– Mamma och pappa har ju kämpat i många år med att bygga upp detta och jag tycker att kvarnen är en otroligt fin anläggning. Sen är det också väldigt roligt med kundkontakten och den direkta responsen som jag får hela tiden. Som hon som ringde nu precis som ville försäkra sig om att jag kommer fortsätta med detta, säger Anna och skrattar.
