– Det behövs mycket mer kunskap så att farliga kemikalier kan regleras på lämpligt sätt innan de tillåts. Idag regleras de ofta först när det redan är för sent. Efter att de har ansamlats i och skadat människor och miljö, säger Jessica Coria på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Hon är en av fyra forskare som skrivit en artikel som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Environmental science and policy i höstas som visar att de senaste 20 årens forskning har fokuserat på en mycket liten del av alla kemikalier som används i samhället och som riskerar att förorena miljön.
Jessica Coria är nationalekonom i grunden och riktade tidigt in sig mot ekonomiska styrmedel för en mer hållbar produktion. Hennes forskning är bred och rör styrmedel för bland annat klimat, jordbruk och skog, och med särskilt fokus under de senaste åren på just kemikalier.
När Göteborgs universitet 2016 startade upp det tvärvetenskapliga forskningscentret FRAM – Centrum för framtidens kemiska riskanalyser och styrning, blev Jessica tidigt involverad och idag är hon biträdande föreståndare för FRAM.
I centret arbetar forskare inom allt från kemi, ekotoxikologi och matematik till ekonomi, juridik och politiska vetenskaper tillsammans för att ta fram och sprida kunskap om bedömning och hantering av risker för människor och miljö kopplat till de tusentals kemikalier som används i samhället.
– Vårt fokus har hela tiden varit blandningar av kemikalier. När man reglerar kemikalier idag gör man det för en enda kemikalie åt gången. Men i verkligheten utsätts vi sällan för enskilda kemikalier, utan för många olika kemikalier samtidigt, säger Jessica.
Som exempel nämner hon att många kvinnor exponeras för blandningar av hundratals olika kemikalier varje dag bara genom de skönhetsprodukter som de använder på huden i form av rengöringsprodukter, hudkrämer och smink.
– Om du vet att en kemikalie är farlig så kommer 500 kemikalier bli farligare, säger Jessica.
Hon nämner att Thomas Backhaus, professor i ekotoxikologi och FRAMs föreståndare, brukar jämföra effekten av blandningar av kemikalier med en kväll på krogen.
– Det är den sammanlagda mängden alkohol som man får i sig som avgör hur stor effekten blir, oavsett om man håller sig till en liten mängd av vare enskild typ av alkoholdryck var för sig, säger Jessica.
På liknande sätt adderas effekten av olika kemikalier som man får i sig med varandra och kan leda till allvarliga konsekvenser även om man håller sig under säkra nivåer för respektive kemikalie.
– Den totala effekten avgörs av summan av alla kemikalier som du har i kroppen, och den vet vi ingenting om, säger Jessica.
När det gäller alkohol kan man relativt enkelt få ett hum om hur mycket alkohol man har i kroppen med hjälp av till exempel ett blåstest. Med blandningar av kemikalier däremot är det inte lika lätt.
– Det finns inget blodprov som du kan göra som visar vilka av alla tusentals kemikalier som finns som du har i blodet. Du kan inte heller veta hur just den specifika blandningen av kemikalier som just du har i kroppen påverkar just dig, säger Jessica.
– Kunskapen om varje enskild kemikalie är dessutom för det mesta väldigt bristfällig och hur kan vi då veta vilken påverkan blandningen av alla kemikalierna har på oss?
Jessicas forskning inom FRAM har till stor del hittills varit inriktad mot EU-förordningen Reach som reglerar användningen av kemikalier i Europa. En viktig del i den forskningen har varit att ta fram mer kunskap om hur information om kemikalier påverkar kemikalieregleringen.
Som en del i det arbetet har Jessica och några av hennes kollegor gått igenom 130 000 artiklar från de senaste 20 åren från 15 välrenommerade internationella ekotoxikologiska tidskrifter.
Det var med utgångspunkt i datan som de samlade på sig genom det arbetet som de skrev den egna vetenskapliga artikeln med slutsatsen att hälften av all forskning har gjorts på så få som 65 kemikalier. Vilket kan jämföras med att det finns drygt 22 000 olika kemikalier registrerade i Reach-förordningen.
– Vår artikel visar att det för väldigt många kemikalier finns väldigt lite forskning. Samtidigt är det få av kemikalierna som är reglerade, trots att vi vet väldigt lite om dem, säger Jessica.
En ytterligare faktor utöver kunskapsbristen som komplicerar för beslutsfattare att införa lämpliga regleringar för kemikalier är att det inte räcker att beakta vad den forskning som finns kommit fram till, utan att det också är viktigt att väga in vem det är som ligger bakom forskningen.
– Studier av andra forskare har visat att forskning som görs av företagen själva, de som producerar kemikalierna som forskningen handlar om, ofta kommer fram till att deras kemikalier inte är så farliga som studier från den akademiska världen visar att de är, säger Jessica.
En viktig del i FRAMs arbete handlar om att utveckla metoder och digitala verktyg som kan underlätta för beslutsfattare att hitta, förstå, tolka och bedöma vetenskapliga studier inom ekotoxikologi.
Bland annat för att hitta nya sätt att bättre möta den stora bristen på kunskap om många av de olika kemikalier som redan finns och som för varje dag blir fler och fler har man börjat använda sig av intelligenta datorsystem och maskininlärning.
– Min kollega Erik Kristiansson som är professor i matematik undersöker möjligheterna att ta hjälp av artificiell intelligens för att med hjälp av tillgänglig information om befintliga kemikalier förutsäga farligheten hos nya kemikalier, säger Jessica.
Även när det gäller att undersöka hälsomässiga och miljömässiga effekter av blandningar av kemikalier ser man att artificiell intelligens skulle kunna vara ett värdefullt verktyg.
För att illustrera hur viktigt det är att vi förstår vilka toxikologiska effekter kemikalierna har innan vi börjar använda dem i samhället nämner Jessica högfluorerade ämnen, så kallade PFAS. De har använts sedan 1950-talet i allt från matförpackningar, regnkläder och elektronik till kosmetika, färger och brandskum. Idag finns det ungefär 4 700 olika PFAS-ämnen på marknaden.
Av dessa är de allra flesta mycket bristfälligt testade eller inte testade alls. Den information som finns om dem idag bygger framför allt på tester som man gjort med vissa av ämnena på försöksdjur. Där har man bland annat sett effekter på reproduktionsförmåga, immunsystem och hjärnans utveckling.
– Anledningen till att användningen av PFAS är så extremt problematisk är att de bryts ner väldigt långsamt och därför kommer finnas kvar i naturen under många, många år, säger Jessica.
På grund av att de finns i så många olika produkter, är så svårnedbrytbara och kan spridas över långa sträckor via till exempel vindar eller havsströmmar finns PFAS idag överallt i miljön i varierande halter. Vi får därför i oss PFAS både genom vattnet vi dricker och genom maten vi äter. Vi får också i oss kemikalierna genom inomhusmiljön från byggnadsmaterial och från produkter som vi använder i vardagen.
Det första förbudet mot PFAS kom 2008, alltså över ett halvsekel efter att PFAS först började användas. Det förbudet gällde endast PFOS som bara är en av många typer av högfluorerade ämnen.
I april 2017 ingick företaget Dupont i USA en uppgörelse om att betala motsvarande sammanlagt sex miljarder kronor i skadestånd till 3 500 personer på grund av bolagets utsläpp av PFOA som är en annan typ av PFAS.
Detta efter att en vetenskaplig studie på invånarna i Parkersburg i West Virginia där fabriken som släppte ut PFOA låg visat att risken för bland annat testikel- och njurcancer, sköldkörtelskador och tarmsjukdomen ulcerös kolit ökat kraftigt bland invånare som druckit av det förorenade kranvattnet i staden.
Tre år senare, sommaren 2020, förbjöds PFOA globalt genom FN.
Efter ett gemensamt förslag från Sverige och Tyskland till uppdaterade kemikalieregler kommer ytterligare sex olika typer av PFAS att förbjudas inom EU från februari 2023.
Sverige har dessutom tillsammans med fyra andra EU-länder lämnat in ett förslag om totalförbud mot PFAS från år 2025.
– I förhållande till vår storlek har Sverige haft en väldigt stor roll när det gäller att pusha på för strängare reglering av kemikalier i Europa, säger Jessica.
Det första rättsfallet i Sverige gällande PFAS i dricksvatten startade 2016 när 165 invånare i Kallinge stämde Ronnebys kommunala vattenbolag för att ha levererat förorenat kranvatten till dem.
Orsaken till föroreningen där var att Försvarsmakten under många år haft övningar med brandskum innehållande PFAS-ämnen i närheten av vattentäkten.
I april förra året meddelade Blekinge tingsrätt att det kommunala vattenbolaget är ansvariga och ska kompensera de drabbade Kallingeborna för rättegångskostnader och för personskador som de fått som en följd av att under många år druckit det förorenade kranvattnet. Vattenbolaget har överklagat domen till hovrätten som ska hantera målet under våren 2022.
Utöver PFAS finns det flera andra exempel på ämnen som i olika långa perioder under det senaste seklet har använts i stor skala i samhället innan man insåg att de hade alltför stora negativa effekter på människor och miljö och förbjöd dem. Några av de mest uppmärksammade är DDT, PCB och tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver.
Kvicksilver sprids fortfarande till miljön genom bland annat nedfall från luften, läckage från soptippar och vid gödsling av marker med avloppsslam.
Förekomsten av kvicksilver i naturen har bland annat lett till att Livsmedelsverket rekommenderar kvinnor som planerar att skaffa barn att inte äta abborre, gädda eller gös oftare än 2-3 gånger per år. På grund av fiskens höga innehåll av kvicksilver.
Anledningen är att kvicksilvret som de får i sig genom att äta fisken kan lagras i kroppen och sedan föras över till barnet via moderkakan och bröstmjölken och skada utvecklingen av barnets hjärna och nervsystem.
– Jag som är nationalekonom i grunden förstår mycket väl att förbud och regleringar har negativa effekter på industri, arbetsmarknad och ekonomisk aktivitet, och att långt ifrån alla kemikalier är farliga. Många kemikalier har varit till oerhört stor nytta för mänskligheten, säger Jessica.
Hon påpekar att regler aldrig är något mål i sig men att det ändå är problematiskt att vi så frikostigt tillåter användningen av stora mängder kemikalier vars toxikologiska effekter vi har väldigt lite kunskap om.
Mer forskning på kemikalierna och bättre system för att säkerställa att de inte skadar människor och miljö innan man släpper ut dem på marknaden vore därför önskvärt, menar hon.
– Naturligtvis kommer man för en del kemikalier komma fram till att de inte är farliga och att de inte behöver regleras. Men man kan inte utgå från att de är ofarliga innan man har studerat dem, säger Jessica.
– Vi måste bli betydligt bättre på att se till att industriproduktionen inte skadar miljön som vi faktiskt är beroende av för att kunna ha en hållbar produktion och välfärd även i framtiden.