– Jag uppfattar det som att vi klarar den här smällen betydligt bättre än de konventionella som måste köpa in kraftfoder, säger Jan Karlsson, nötköttsbonde på Bjällansås gård på Bokenäset och medgrundare av Gröna gårdar.
Första stora steget mot minskat behov av att köpa in insatsvaror tog Jan 1988 då han gick med i Krav och ställde om produktionen till ekologiskt. Det innebar att behovet av att köpa in bekämpningsmedel och konstgödsel försvann helt och hållet.
Som Krav-bonde måste man dessutom låta korna gå utomhus minst fem månader per år varav minst tre månader på gräsbete. I och med detta drog han ner mer och mer på spannmålsproduktionen och började i stället producera alltmer vall.
– Sen när vi kom på att kor ska ju faktiskt bara äta gräs så slutade vi i princip att odla spannmål helt och hållet, säger Jan.
Idag äter korna på Bjällansås gård uteslutande gräs sedan många år tillbaka. Han menar att gräs är det som korna är evolutionärt anpassade för att äta och det som deras förfäder ätit i tusentals år.
– Korna är definitivt gräsätare, de är inga fröätare, säger Jan.
I Jan Karlssons avelsarbete har han använt sig av allt från Limousine, Hereford och Highland Cattle till Angus, Fjällko och Japansk Wagyu. Den stora bredden i genetiskt material avspeglas i kornas varierade utseende. Foto: David Nyberg
Trots att korna växer betydligt långsammare utan kraftfoder är Jan väldigt nöjd med övergången till helt och hållet gräsuppfött kött. Han berättar att de tidigt märkte att korna mådde bättre på vall jämfört med kraftfoder, bland annat genom att de såg att korna fick betydligt mindre magstörningar.
– Vi har gått från en besättning på 30 nöt till 600 idag, och vi har fortfarande ungefär lika många veterinärbesök trots att vi har 20 gånger så många djur, säger Jan.
Utöver gräsbetet menar Jan att även deras fokuserade avel på djuren för att hela tiden få fram allt friskare djur och med allt godare kött har bidragit till att behovet av veterinärbesök blivit så pass litet.
Under vintern äter djuren på Bjällansås gård rundbalsensilage och det är produktionen av detta som kräver störst input av externa insatsvaror, i form diesel till traktorerna och plast till rundbalarna.
Hälften av åkermarken plöjs inte alls utan används som betesmark och föder korna under sommarhalvåret. Andra halvan av markerna används för produktionen av vinterfodret med två vallskördar årligen. Dessa marker plöjs en gång var sjätte år då en ny vallblandning sås in.
Jan menar att det tack vare detta krävs mindre traktorkörning och diesel jämfört med på en vanlig konventionell gård där man ger korna kraftfoder, som innebär att man behöver plöja, harva och så markerna varje år.
Märta Jansdotter Aguirre är VD för försäljningsbolaget Gröna gårdar och Jan Karlsson driver Bjällansås gård. Tillsammans är de majoritetsägare i Gröna gårdar. Foto: David Nyberg
Efter den för många jordbrukare turbulenta tiden det senaste året med kraftiga prishöjningar på bland annat kraftfoder och konstgödsel har Jan varit extra tacksam över att han gått över till ett jordbruk med betydligt mindre behov av externa insatsvaror till produktionen.
Fredrik Sundblad som är branschansvarig på LRF Kött bekräftar att det senaste året varit en orolig tid för många köttproducenter. Han berättar att den här utmanande perioden började förra sommaren med ökande kostnader för inköp av foder och att priserna på både foder och mineralgödsel sedan fortsatte att gå upp ytterligare under hösten.
– Och i samband med Rysslands invasion av Ukraina fick det ytterligare en dimension. Dels genom att priserna steg kraftigt ännu mer, dels genom att tillgången begränsades. Så det var en period där man inte visste om man skulle få tag på gödningsmedel över huvud taget om man inte hade köpt på sig innan, säger Fredrik.
Han förklarar att situationen för de flesta nötköttsproducenter nu ser betydligt bättre ut jämfört med för några månader sedan, men att det ändå inte är läge att blåsa faran över än.
Det största orosmolnet just nu menar Fredrik är att gödselpriserna fortfaranande är väldigt höga och spås fortsatt vara höga även till hösten. Även om de kanske inte blir riktigt lika höga som när de var som högst.
– Prisbilden kommer inte ligga på samma nivå som för ett år sedan, utan den kommer vara mycket högre, säger Fredrik.
Fredrik Sundblad, LRF. Bild: LRF
En anledning till att situationen för jordbruksföretagen ser någorlunda bra ut trots detta är att regeringen under våren och sommaren har fattat beslut om ekonomiskt stöd till det svenska jordbruket på sammanlagt 3,2 miljarder kronor.
Dessutom har slakterierna tack vare de höjda köttpriserna i butik kunnat höja avräkningspriserna så att även köttproducenterna får bättre betalt för djuren.
– Samtidigt blir konsumenten mer och mer upplyst om skillnader i produktionssystem och om vikten av att vi har en stark svensk livsmedelsproduktion ur ett beredskapsperspektiv. Vilket märks på att det finns en stor efterfrågan på svenskt kött, säger Fredrik.
Att det är viktigt att vi får till en större inhemsk matproduktion och därmed ökar den svenska självförsörjningsgraden på livsmedel som idag ligger på endast runt 50 procent håller Fredrik med konsumenterna om. För att nå dit menar han att det krävs bland annat goda ekonomiska förutsättningar för producenterna och en långsiktighet i jordbrukspolitiken.
Även Jan Karlsson på Bjällansås gård anser att det är viktigt att vi ökar den svenska matproduktionen och han menar att mer gräsbeteskött skulle kunna vara en viktig del i detta.
– Det gäller att få det här landskapet att producera så mycket mat och biologisk mångfald som möjligt. Och det går att producera väldigt mycket mer gräs här, säger Jan och pekar ut över en kuperad beteshage full av träddungar, bergsknallar och buskar.
– Den här marken köpte jag till för bara ett år sedan. Så nu håller vi på och restaurerar det här, säger Jan Karlsson. Foto: David Nyberg
Han förklarar att det finns väldigt mycket marker i Bohuslän som är alldeles för små och steniga för att kunna plöjas eller användas till annan matproduktion. Men som däremot passar alldeles utmärkt som betesmarker för kossor.
– Den här marken köpte jag till för bara ett år sedan. Så nu håller vi på och restaurerar det här. Jag räknar med att det tar tre, fyra, fem år innan vi har dubblat produktionen av gräs här, och då har vi ju också dubblat produktionen av kött.
Tillsammans med dottern Märta Jansdotter Aguirre tog Jan Karlsson den 28 maj i år på Bohusläns museum emot Thordénstiftelsens miljöstipendium för år 2022 på 25 000 kronor.
”Märta Jansdotter Aguirre och Jan Karlsson prisas för sin mångåriga satsning på att indirekt bevara det Bohuslänska kulturlandskapet genom sitt företag Gröna gårdar” skrev Thordénstiftelsen i motiveringen.
– Det känns väldigt kul att få ett lokalt pris, för man blir ju annars sällan profet i sin egen stad. Arbetet som korna gör i landskapet är ju helt magiskt egentligen. Om man skulle göra det här själv med lie eller röjsåg så hade det ju gått åt oerhört mycket både av ens egen energi och kanske av fossila bränslen, säger Märta.
Märta Jansdotter Aguirre testar med ett grässtrå om hon lyckats stänga av strömmen i elstängslet med hjälp av appen i mobilen. Foto: David Nyberg
Förutom att deras produktion av gräsbeteskött bidrar till att hålla landskapet öppet och till bevarandet av allt från vilda insekter som humlor och bin till blommor och andra växter längs gärdesgårdar och i skarvar mellan gräs, skog och berg betonar Märta vikten av även mångfalden på själva odlingsmarken.
– Om man odlar till exempel spannmål, bönor eller raps har du en väldigt hög enfald i form av monokultur där du odlar en enda växt på en väldigt stor areal. Medan det i en beteshage finns mellan 10 och 150 olika arter bara av olika gräs och örter, säger Märta.
Inte ens mångfald i form av växter som brukar ses som ogräs och som i det konventionella jordbruket bekämpas med kemiska bekämpningsmedel ser Märta som något större problem.
– Man har de arter som man har på en plats för att man skapat ett habitat för dem. Har du veketåg så är det för att veketågen trivs där. Om du hellre vill ha perent gräs där får du fundera på hur du kan ta beslut och sköta den här marken så att perent gräs trivs bättre och veketåg trivs sämre, säger Märta.
I andra fall menar Märta att man kanske inte ens bör anstränga sig för att få bort ett visst ogräs över huvud taget. Här nämner hon skräppa och förklarar att den bland annat bryter upp markpackning och hjälper till att reglera näringsbalansen i jorden.
Skräppa ses ofta som ett ogräs som inte borde finnas på betesmarken men Märta Jansdotter Aguirre menar att den faktiskt kan göra nytta. Foto: David Nyberg
Tvärtemot vad man kanske hade kunnat föreställa sig var det långt ifrån självklart att Märta skulle engagera sig Gröna gårdar och ta över som VD för pappa Jans företag, vilket hon gjorde 2011.
Hon berättar att hon aldrig var direkt engagerad i arbetet på gården under uppväxten och att hon när hon flyttade hemifrån efter gymnasiet var helt inställd på att hon inte heller framöver skulle ha något med jordbruk att göra över huvud taget. Det var egentligen ett lyckat sammanträffande som gjorde att hon till slut hamnade inom livsmedelssektorn och så nära verksamheten på familjegården trots allt.
Samtidigt som Märta skulle ta examen från Handelshögskolan i Göteborg och behövde ett arbete valde nämligen Jans dåvarande samarbetspartner och delägare i Gröna gårdar Thomas Ivarsson att hoppa av.
Thomas hade fram till dess haft huvudansvaret för driften av bolaget så när han försvann uppstod ett akut behov av någon med god ekonomikompetens som kunde ta över hans arbetsuppgifter.
– Jag var inte så där superinne på kött och livsmedelsproduktion, utan det var mer att jag kände att Gröna gårdar hade en jättebra produkt och att jag tyckte att det här bolaget förtjänar att få finnas kvar och utvecklas, säger Märta.
Under de drygt tio år som gått sedan Märta tillträdde som VD för Gröna gårdar har hennes intresse för hållbar köttproduktion vuxit till ett mycket stort engagemang.
Märta Jansdotter Aguirre uppskattar att få jobba nära pappa Jan Karlsson och ta del av all den kunskap som han samlat på sig under över 50 år som yrkesverksam köttbonde. Foto: David Nyberg
Parallellt med Märtas växande passion har även företaget vuxit och idag säljer bolaget ekologiskt kött från ett 40-tal gårdar runtom i Västsverige. Huvudfokus ligger fortfarande på nötkött från helt och hållet gräsuppfödda djur, vilket idag står för drygt 80 procent av omsättningen. Resten av försäljningen utgörs av ekologiskt lamm- och fårkött, griskött och kyckling.
Upplever du att era producenter känner sig hoppfulla om att kunna ta sig igenom den här krisen med höjda priser på många insatsvaror?
– Det hoppas jag. Och jag hoppas att de litar på att vi kommer fortsätta betala bra för köttet som de levererar. Vi gjorde en prisjustering i vintras och en nu i maj och den har mer än väl täckt deras kostnadsökningar. Sen kommer de antagligen få pengar från staten också, så jag är verkligen jättelugn i detta, säger Märta.
– Jag pratade med en bonde i Strömstadsområdet som sa att de inte haft några kostnadsökningar alls. De använder knappt någon diesel över huvud taget, utan de har djuren på bete nästan året runt. Och de producerar allt foder själva. Vad är det som ska bli dyrare då? Att solen går upp varje morgon?
