Samtidigt är det knappast dessa grupper som är konsumenterna som ser till att miljonerna och miljarderna i knarkpengar passerar genom dessa marktrupper, till mellanledens lokala hövdingar och till de riktiga knarkbaronerna, både i Sverige och utomlands.
Konsumenterna är säkerligen till 90 procent människor med helsvensk bakgrund, människor som blivit fast i ett narkotikamissbruk, eller människor som ser narkotikan som ett spännande inslag i helgfestandet. Alla har emellertid det gemensamt att de finansierar gängen som i sin tur krigar om marknaden och makten över gängen.
Många frågar sig hur det har kunnat bli så här, att det är i Sverige som gängkrigen och skjutningsvåldet är större än någon annanstans i de mer utvecklade länderna i Västeuropa.
Ett svar är naivitet. Vi har inte sett riskerna med vårt öppna samhälle, med vår tro på respekt för myndigheter och lagar, och respekt för andra människor. Vi har inte sett riskerna med att med invandringen har också följt seder och bruk från andra länder, där man inte haft förtroende för ofta korrumperade styren och i stället utlämnats till att klara sig bäst på det sätt man kunnat komma på.
I vår naivitet, kanske mest på vänsterkanten i politiken, har man inte i tid, om ens nu, sett riskerna med detta och vågat rikta insatser mot just de grupper där dödandet mellan gängen nu terroriserar familjer och människor. På sätt och vis har vi lämnat dem i sticket.
Under den här tiden har Sverige också gått igenom en tid av nedmontering av det välfärdssamhälle som vi som växte upp på 60- och 70-talen kunde uppleva. Gott om pengar fanns för kommunerna att exempelvis lägga på fritidsgårdar och fritidsaktiviteter som gjorde att ungdomar, också dom utanför föreningslivet, hade något att göra.
Skolorna tog också hand om dem som av olika anledningar inte klarade det vanliga inlärningstempot. Med olika resultat, men ändå.
Mest skrämmande är utvecklingen inom skolorna där alltför lite resurser finns för att ge alla ungdomar oavsett social tillhörighet en bra start i livet genom en bra grundskola. Alltför många unga lämnas vind för våg. Mycket mer pengar hade behövts och behövs fortfarande för att skolorna skall klara den här uppgiften. Här är det mest på högerkanten oviljan att satsa frodas.
De bästa lärarna och de flesta lärarna måste rekryteras och ges bäst resurser och bästa möjligheter att arbeta i skolorna med störst problem.
Naiviteten har också gällt narkotikamissbruket. Också där finns en skillnad mellan den tid då jag växte upp. Genom hela högstadietiden har jag ett minne av kampanjer mot narkotika. Sedan dess har kampanjerna avtagit och narkotikamissbruket ökat. I dag är det en miljardindustri som ser till att narkotika väller in över våra gränser i aldrig tidigare skådad omfattning.
Detta är grunden till hela gängproblematiken. Stoppa narkotikamissbruket så stoppas pengaflödet. Satsa dessutom förebyggande på fritidssysselsättningar och skolor i framförallt de områden som har problem. Miljarder måste till. Självklart också på polis och tull och åklagarväsende så att de kriminella låses in. Men om inte pengakranen från narkotikan skruvas åt kommer ständigt nya.
