Jag uppfyllde tydligen inte nivån för att anses vara tillräckligt tränad och i form med att säga att jag ganska nyligen lyft 150 kg i marklyft. Hon frågade om inte min PT sagt något om att jag borde träna mer kondition? Jo sa jag hon tycker att jag skall åka Vasaloppet. Jag trodde kanske att sköterskan skulle förstå att jag skojade. I stället sken hon upp som en sol och sa. ”Det är väl en jättebra idé”. Jag morrade något om att det inte alls var en bra idé men lovade att jag skulle försöka få upp pulsen lite mer regelbundet för att förbättra konditionen.
Jag tillhör personlighetstypen som ibland är lite motvals. Vill göra saker på mitt eget sätt. Ibland kan jag reta mig på att man måste göra saker med tydligt mål och mening. Varför inte ibland göra saker som är helt meningslösa? Jag har absolut inte ändrat mig gällande Vasaloppet. På sin höjd tänker jag att jag någon gång skall stå på ett par längdskidor igen. Så i stället för att ställa mig till skaran som kör Vasaloppet utan att ha tränat så har jag nu som mål att träna för att kunna köra Vasaloppet utan att göra det. Dvs att träna på något som jag aldrig kommer ha nytta av mer än i hälsoperspektiv. Jag tänker att för min hälsas skull är det bättre att träna för loppet än att faktiskt köra det. Jag vet att många blir inspirerade av att sätta ett mål som exempelvis att köra ett lopp. Jag blir snarare inspirerad av…
Läs hela artikeln och många fler i nummer 45 av Tidningen Västsverige!
