Det finns få saker som för mig är så pulshöjande som krånglande teknik. Helt idiotiskt att bli arg på döda ting, det hjälper just inget alls. Ändå kan jag på något sätt inte sansa mig när till exempel datorn eller tv:n krånglar. Eftersom jag känner mig själv försöker jag i allmänhet att låta bli att fixa för mycket med tekniken. Jag är en mästare på att skjuta upp att ta tag i tekniska mankemang. Jag vet att det kommer krångla och jag vet att jag kommer bli arg. Varför utsätta sig för det om man inte måste?
Därav har jag haft min dator på jobbet i över 5 år. Det går självklart att diskutera hur länge en dator borde fungera men den diskussionen lämnar vi för idag. I vilket fall har jag suttit med en av de äldre datorerna på jobbet. Det har börjat märkas då den börjar bli trött och seg och kanske inte alltid är helt pålitlig. Svår att få i gång ibland och rent säkerhetsmässigt har det varit önskvärt att den skall få vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. Jag fick därav en ny dator i somras som jag såklart inte har börjat använda av ovan beskriven orsak. Det vill säga att jag vet att det kommer vara krångligt att få i gång den och att jag kommer bli på dåligt humör när jag gör det. I början av december trodde jag dock att jag skulle bli tvungen att ta tag i problemet. Efter att ha lämnat kvar den gamla datorn i bilen över natten då det var minusgrader ute var den på riktigt dåligt humör. När jag dockade i den på kontoret så gav den ifrån sig ett ilsket tjut som jag inte hört innan och sedan dök det upp ett felmeddelande på skärmen där det stod att batterinivån var så låg att den inte skulle gå att starta utan att byta batteriet. Bevisligen fanns det dock tillräckligt med kraft kvar för höga tjut och arga meddelanden men den energin kanske togs från annat håll än batteriet? Efter några vänliga ord startade dock datorn i gång sig till slut och jag hade återigen räddat mig från att starta nya datorn.
Dagen före julafton var jag på jobbet som vanligt. Det var väldigt lugnt eftersom många andra valt att inte jobba denna klämdag. Då kom jag på att det kanske är idag som det skall ske. Datorbytet. Så blev det. Föga förvånande gick det inte bra alls och tog flera timmar. Våra datorer kommer förberedda och skall vara färdiga att bara starta och börja jobba med. Det låter såklart superbra. Jag kände mig bra till mods till att börja med. Uppackningen gick bra och jag lyckades koppla in den nya dockan så att både skärmar, tangentbord och mus fungerade. Tryckte i gång datorn och skulle göra det första steget att logga in med min mailadress. Något som borde vara superenkelt. Tji fick jag. Funktionen för @ fungerade inte. Varken kommandot via alt gr eller knappen som bara har ett @. Bara att ringa supporten som fick hjälpa mig att få fram ett skärmtangentbord där denna symbol gick att skriva. Sedan drog datorn i gång med sin uppstartsrutin och började ladda ned diverse uppdateringar. Så klart fungerade inte det heller. Tänkte att det får jag ta en annan dag. När jag dock ägnat 30 minuter åt att försöka få i ordning på skärmarnas funktion och nästan var helt gråtfärdig så ringde jag supporten igen. En snäll kille som kände av min sinnesstämning hjälpte mig att lösa även dessa problem. När vi la på kom jag på att jag glömt att säga att @-funktionen fortfarande inte fungerade. Kände dock att det var pinsamt att ringa en gång till så tänkte att det får vänta tills efter nyår. När jag väl fått logga in i världen där jag skall jobba fungerade ändå allt som det skall.
Dagen efter nyårsdagen då jag nästan glömt av att jag drog i gång mitt datorbytesprojekt skulle jag bara logga in och fixa några snabba saker. Helt plötsligt fick jag inte mitt lösenord att fungera trots att jag var helt säker på att jag skrivit rätt. Visade sig dock att datorn skämtat till det lite ytterligare och ändrat så att den skrev ~ i stället för * trots att man tryckte på rätt tangent. Inte lätt att få lösenordet rätt då. Upptäckte att inte ett enda specialtecken blev rätt om man inte använde skärmtangentbordet. Upptäckte sedan att ÅÄÖ inte heller gick att skriva. Man kan väl säga att mitt teknikhat fick vatten på sin kvarn.
Jag vet i alla fall vad jag skall göra min första arbetsdag i januari. Prata med IT-supporten. Igen.
Tack för att du stöttar lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
