Belgaren Sam Dupont har varit verksam vid forskningsstationen Kristineberg i närmare 20 år. Han kom tidigt att fokusera sitt arbete just på försurningen som en effekt av ökningen av halten koldioxid i luften.
– Det är ett förhållandevis ganska nytt forskningsfält. Koldioxid har vi vetat om länge att det ändrar klimatet. Men det först för 20-25 år sedan som man på allvar började forska på försurningen globalt i haven, säger Sam Dupont.
Han berättar att i själva verket har havet hjälpt oss att hålla nere effekterna av våra utsläpp av koldioxid. När vi släpper ut koldioxid i luften så tas 20-25 procent upp av havet.
– Problemet är att det stannar inte där. Koldioxiden går ner i havet och reagerar med vattnet och blir till kolsyra. Då händer en kaskad av reaktioner som enkelt uttryckt innebär det att havets surhet ökar, säger Sam Dupont.
Så man vet att det händer och det är något som de senaste 20-25 åren har mätts och kontrollerats över hela världen inklusive här, så man kan se att långsamt blir havets Ph allt lägre. Havet är nu enligt mätningarna ungefär 30 procent surare än det var tidigare, det vill säga före den industriella revolutionen. Det som förutses nu är att den kommer att dubbleras i slutet på seklet om vi inte ändrar vårt beteende.
– Ph-halten är superviktigt för livet i havet och för oss också. Alla våra celler har enzymer och om man ändrar kroppens ph fungerar de sämre och orsakar cancer och andra problem. Så livet i havet som har kontakt med det allt surare vattnet måste ägna kraft åt att hålla ph-halten korrekt i sina kroppar och om de inte gör det får de problem. Så i ett nötskal, när ph-halten går ned kostar det mer energi för organismerna i havet för att hålla ph-halten på rätt nivå. Om de inte gör det, eller om de ändå gör det växer de mindre, och vid någon punkt börjar de att dö, säger Sam Dupont.
– Det här har vi studerat under 15-20 år. De första åren handlade det mycket om att dokumentera katastrofen. Vi visste inte så mycket då om vad lågt ph hade för påverkan. Vi samlade in lokala arter av olika slag, vi hade experiment i laboratorier där vi hade olika ph-halter i olika akvariemiljöer, och vi kunde se att många organismer påverkas negativt av ett lågt ph i vattnet. Andra påverkas inte alls och ytterligare några kanske till och med gynnas av ett lägre ph, fortsätter Sam Dupont.
Han säger att det här utan tvekan innebär en minskad biologisk mångfald så att vissa arter lokalt kommer att försvinna och att en av de mest negativa effekterna man sett i hela världen som dokumenterats gäller ormstjärnan.
– Det här är ganska viktiga individer på västkusten och i nordatlanten för de lever ganska hög täthet, så på en del ställen kan man ha tusentals av de här per kvadratmeter. I en av de första studier vi gjorde så samlade vi in dem till labbet och med hjälp av ägg och spermier så fick vi fram larver och utsatte dem för ett ph som vi uppskattade att havet skulle kunna ha om 20 år. De kunde inte överleva. I princip alla dog, berättar Sam Dupont.
Så när man gjorde det experimentet, det var 2008, så gjorde man bedömningen att de skulle vara borta ur fjorden utanför Kristineberg efter ett par decennier.
– Så när vi nu har åkt ut med studenter till de platser där vi samlade in ormstjärnorna den gången så finns det inte några kvar, konstaterar Sam Dupont.
Det är alltså vetenskapligt belagt i forskningen på Kristineberg, liksom i tusentals studier över hela världen, att försurningen hotar livet i havet. Havet som är källan till så mycket som är nödvändigt för allt liv på jorden.
– Så vi vet att det händer, det är ingen tvekan om det. Vi vet att det vi måste göra är att minska koldioxidutsläppen men eftersom det arbetet går alldeles för långsamt tittar vi nu bland annat på vad vi kan göra lokalt för att gynna bestånden så att de överlever för att vinna tid, säger Sam Dupont.
Ett sätt är att engagera människor så att de trycker på makthavarna att vidta både långsiktiga och mer kortsiktiga åtgärder. Ett problem man stött på då är att ingen bryr sig om ormstjärnorna för de vet inte om att de finns. Så därför siktade man i stället in sig på något människor bryr sig om och utsatte lokala räkor för samma experiment som man gjorde med ormstjärnorna.
– Det visade sig att de också påverkades och växte mindre och då tog vi det ett steg till och lät människor smaka på räkor som utsatts för en sur vattenmiljö. Så vi använde det som ett sätt att kommunicera med människor i exempelvis i Nordstan i Göteborg. När de upptäckte att de inte smakade så bra som räkor från en miljö med normalt Ph kunde vi förmedla vad som skulle hända i en framtid med räkorna om utvecklingen fortsätter som hittills, säger Sam Dupont.
I hela världen sker förändringar i haven på grund av försurningen, vilket man arbetar för att lyfta fram. Man menar att det är viktigt att kunna visa vad som redan händer. I USA har man exempelvis visat att försurningen gjorde det omöjligt för ostronkläckerier att få ostronlarver att överleva.
I väntan på att koldioxidutsläppen minskar och därmed försurningen av haven menar forskarna att allt måste göras för att förhindra effekterna som visar sig redan nu.
– Vad kan vi exempelvis göra för att göra ekosystemen mer motståndskraftiga? Vi testar bland annat metoder att lindra effekter av försurningen. Ett spår är att man skall sprida kalk i utsatta delar av havet på samma sätt som man har gjort i insjöar i många år. Idag är det inte någon som vet om det fungerar fullt ut, eller om det finns oönskade biverkningar. Men vi testar det för att se om det är ett sätt att arbeta på eller om det är något som man skall vara försiktig med, säger Sam Dupont.
– Koraller är väldigt känsliga. De bygger upp ett skelett av kalciumkarbonat så om Ph går ner så vittrar det sönder. Och vittrar det sönder måste de lägga ned mycket energi på att bygga upp det igen. Så koraller är bland de mest känsliga för försurningen. Alla arter som bygger ett skal är mer känsliga. Koraller är redan utsatta av uppvärmning och försurningen blir en extra stress. Kanske kan kalkning av korallrev vara en åtgärd för att rädda dem, konstaterar Sam Dupont.
Det finns alltså arter som är speciellt känsliga och som allra mest påverkas av försurning. Men de påverkas och försvagas också av andra miljöfaktorer. Så genom att minska den generella påverkan på ett område gör det också att de känsligaste arterna stärks i sina ansträngningar att stå emot de negativa effekterna av just försurningen.
– Ju mer vi skyddar desto bättre, som att man minskar miljöfarliga utsläpp till havet, och minskar överfiske och skyddar havsområden på olika sätt. Ju mindre annan påverkan som sker, desto bättre står ekosystemen emot försurningen, säger Sam Dupont.
En effekt av försurningen är påverkan på reproduktionen. Försurningen gör att organismerna får mindre energi, och får de mindre energi blir det mindre reproduktion. Med mindre energi blir färre ägg, ägg med sämre kvalitet, och av de larver som föds överlever färre. Larverna blir långsammare i sina rörelser och då blir de också lättare byten för predatorer, det vill säga andra djur som äter upp dem.
– Alla organismer har en gräns för vad de kan tolerera. Jag är inte oroad för vad enbart försurningen kan göra. Det som är oroande är all påverkan tillsammans, försurning, med uppvärmning, med marina värmeböljor, med överfiske.
Sam Dupont säger att som är bra med försurning är att det är ett väldigt enkelt samband som ingen kan förklara bort. Tillför man koldioxid till vattnet så blir det surare, det är enkelt att visa. Mycket enklare än att visa att mer koldioxid gör jorden varmare, det är ett mer komplicerat samband.
– Jag har jämfört temperaturen i fjorden för hundra år sedan i juni, och vid samma tid förra året var det sex grader varmare. Så koldioxiden har tre stora effekter i havet, förutom uppvärmning och försurning också syrebrist, som man har visat i studier vid Göteborgs universitet. Det är en dödlig kombination, säger Sam Dupont.
Just nu under vintern har man inga experiment på gång i labbet men om någon vecka kör man igång igen. Ett kommer att handla om musslor igen och med fokus på uppvärmning och försurning. Där skall man kontrollera om det blir smakförändringar.
Ett annat kommer att handla om sedimentlevande djur, och man kommer att studera sjöpennor och hur de reagerar på påverkan från flera faktorer som försurning, temperatur, och syrebrist.
– Senare ska vi studera sjöborren och hur de reagerar på värmeböljor och försurningstoppar. För det mesta är organismer som allra känsligast för sådana plötsliga förändringar. Vi vill se hur deras larver överlever värmeböljor i havet, säger Sam Dupont vid Kristinebergs Marina forskningsstation.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
