Muharrem Demirok. Nog var det ändå följdriktigt att det var just Centerpartiet som skulle bli det första partiet som fick en partiledare med ett namn så väsenskilt från svenska namn och det svenska språket. Partiet har ju vart det parti som kanske allra mest välkomnat invandring och mottagande av flyktingar utan några reservationer eller krav på begränsningar.
Det var nog en och annan som undrade hur det skulle gå. Det är inte ett namn som man lägger så lätt på minnet. Jag fick själv nu googla extra för att vara säker på att stava rätt. Hur han och partiet än har kämpat är han den partiledare i dag som är minst känd och dessutom har lägst förtroende enligt olika mätningar.
Det hänger antagligen ihop. Om man inte känner till någon det ju svårt att ha något förtroende alls för den personen.
Politiskt har dessutom Centerpartiet inte gjort sin sits och sin partiledare roll så lätt. Under Maud Olofssons och framför allt Annie Lööfs tid har partiet stadigt dragits åt höger. Ibland tävlar man med Moderaterna om att vara mest höger. Det är en skillnad från tidigare decennier när partiet var småböndernas och småfolkets parti och som folkrörelse ofta stod socialdemokraterna nära när det gällde social trygghet och rättvis fördelning av välfärden.
Samtidigt är Centerpartiet idag det enda borgerliga partiet, eller icke-socialistiska som Fälldin skulle sagt, som fortfarande håller dörren stängd till samarbete med Sverigedemokraterna. Som jag tolkar det är det Sverigedemokraternas negativa syn på invandring och flyktingmottagning som är skälet. I den frågan kan man nog säga att de två partierna står på varsin ytterkant i politiken.
Det har fått till följd att när Centerpartiet tagit ansvar, vilket är en gammal tradition i det partiet, så har man ställt upp i olika majoritetskonstellationer med vänstern i svensk politik för att Sverige skall kunna regeras, samtidigt som man velat ha en politik långt ifrån den vänstern vill föra.
Muharrem Demirok har tagit fasta på detta och sagt att socialdemokraternas Magdalena Andersson är Centerpartiets statsministerkandidat. Det är det ju om Ulf Kristoffersson och övriga borgerliga partier som nu lutar sig på Sverigedemokraterna.
Men det skulle inte Muharrem ha gjort. Aktiva i partiet tyckte att detta var mycket illa och kritiken har blivit hård. Uppenbarligen hade också nyligen partistyrelsen sagt ifrån att nu går det inte längre.
För det måste man nog säga att ”Murre” kanske lite väl självklart har trott att en partiledare har rätt att driva partiet åt de håll han eller hon vill. Att det på något vis är meningen med att man valt just den personen för att driva politiken åt ett visst håll.
Men det finns gränser. Inte minst inom ett folkrörelseparti som Centerpartiet.
Om jag inte minns fel tror jag även den annars närmast helgonförklarade Annie Lööf fick känna av det när även hon tog det för självklart att partiet skulle välja Magdalena Andersson som samarbetspartner, när de andra borgerliga valde Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson.
Även i andra frågor drog ”Murre” iväg utan att förankra utspelen ordentligt som med friskolekritiken och tre terminers skolår var sådant som inte landade väl på många håll i partiet.
Så där står partiet nu igen och skall välja en ny, och ett antal, som ratades sist, finns bland de valbara på en kommande extrastämma. Kanske blir det Emma Wiesner i stället. Det vore nog bra.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
