I det läge som vi har i vår omvärld är det inte fel att stärka vårt försvar. Det är bra om vi kan komma tillbaka till det som vi hade för 50 år sedan. Då satsade Sverige cirka 3,5 procent på försvaret. Den nedrustning som den moderatledda regeringen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg då genomförde var katastrofal och användes bland annat för att kunna sänka skatter.
Då försvann våra regemente och försvarsanläggningar runt om i landet. Fasta batterier i bergen längs våra kuster tömdes på långskjutande kanoner. Inte minst på Gotland där vi hade ett regemente i Fårösund.
Den beredskapen behöver vi ha igen. Det är bara att börja bygga upp det som Reinfeldt och Borg monterade ned. Alla beredskapslager, också i bergrum, där både kläder, förnödenheter, maskiner, traktorer och gud vet vad förvarades. Inte så många visste för det var hemligt.
Det var kanske därför som inte så många reagerade på den kapitalförstöring som skedde. När alla lager skulle stängas och det blev billigare att nästan skänka bort det som var där än att ha lagren ventilerade, tempererade och med tillsyn.
Någon i dagens regering talade föraktfullt om matkonserver som låg och blev dåliga. Så var det inte. Självklart fanns det ett system för regelbundet utbyte av livsmedelslagren.
Vi som var med då och som vet vad som fanns kan fälla en tår. Alla anläggningar ibland i attraktiva lägen längs våra kuster som såldes. Hur gick det till? Det borde riksrevisionen titta på.
Det läge som vi hade då kan vi säga att vi har idag. Det är inte värre. Ryssland har inte större militära resurser än Sovjet, utan mindre. Vi hade också då vår uppmärksamhet i försvaret riktat mot öster, även om det på våra övningar då och då för syns skull även fick komma en fiende från väster.
Efter den förstörelsen av våra resurser kommer det att ta tid att bygga upp det igen. Men så bråttom är det inte att vi behöver låna 300 miljarder till något som vi inte vet hur vi därefter skall finansierar. Hotet är inte större nu än tidigare.
Förutom att Ryssland är svagare militärt än Sovjet i fredstid, håller de just nu på att förbruka och har förbrukat oerhörda mängder av sin krigsmateriel. De har på tre år inte lyckats komma längre än några tiotal mil in på Ukrainas territorium.
Är det det landet våra politiker, från vänster till höger, är så rädda för?
Tyvärr kommer det här att behöva betalas av våra kommande generationer. När de 300 lånemiljarderna är slut har vi ökat omfattningen på försvaret till en nivå som kommer att ta betydligt mer av den gemensamma kakan än den gör idag. De kommande generationerna kommer att behöva betala det, och dessutom betala tillbaka de 300 miljarder vi har lånat, med ränta. Dubbel kostnad alltså.
Så bråttom är det alltså inte. Vi kan i lugn och ro successivt öka vår militära kapacitet och varje gång ta hänsyn till vad vi i övrigt behöver våra skattepengar till. Även militären kan i lugn och ro planera för en lugn och effektiv ökning av sin verksamhet. I lugn och ro meddela politikerna var de vill lägga ytterligare resurser.
Vi behöver låna pengar, men framför allt till sådant som våra kommande generationer också har nytta av. Vi behöver låna till investeringar i vägar och järnvägar med mycket lång livslängd. Det järnvägsnät vi har i dag hade aldrig blivit till om man inte lånat till det på den tiden.
