– Då kände vi naturligtvis att vår inkomst och våra företag som vi satsat på var hotade och vi ställde oss på barrikaden givetvis, säger Resöfiskaren Jan-Olof Hellberg, som var med i förhandlingarna från början.
Men till slut träffades en ovanlig överenskommelse som innebar att bottentrålning efter räka med skonsamma metoder kunde fortsätta även när området senare blev nationalpark.
Överenskommelsen mellan yrkesfiskare och övriga intressenter har betecknats som en förutsättning för att Kosterhavets nationalpark kunde bildas som enda marina nationalpark i Sverige. Den innebär att räkfisket har kunnat fortsätta med specialredskap och med regler för hur fisket skall gå till.
Parterna enades om Koster-Väderöfjordsöverenskommelsen år 2000 och 2001 trädde överenskommelsen i kraft som lagstiftning. Sedan dess har man träffats fyra gånger årligen i Samförvaltning Norra Bohuslän som startades upp som en direkt följd av överenskommelsen.
Läs mer: I Sveriges enda marina nationalpark finns allt från koraller och valar till orkidéer och vildbin
I samförvaltningen ingår utöver representanter från yrkesfisket och nationalparken även kommunalråden i Strömstads respektive Tanums kommuner och forskare från Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Dessutom ingår observatörer från länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten.
Syftet med överenskommelsen är att vidareutveckla ett långsiktigt hållbart fiske med hänsyn till områdets höga naturvärden.
En av yrkesfiskarna som ingår i samförvaltningens styrgrupp och som varit med ända från starten är Jan-Olof Hellberg på båten Eros III på Resö. Han menar att Koster-Väderöfjordsöverenskommelsen var en mycket viktig förutsättning för att Kosterhavets nationalpark över huvud taget skulle kunna bildas.
Jan-Olof Hellberg i lastrummet på Eros III just hemkommen från räkfisket. Foto: David Nyberg
Förslaget från Naturvårdsverket om att bilda nationalparken kom 1989 och möttes då av stort motstånd. Tonläget var högt och de faktiska samtalen mellan representanter för naturvård, myndigheter och yrkesfisket var så gott som obefintliga under första halvan av 1990-talet.
Jan-Olof Hellberg förklarar att det i början pratades om att allt fiske skulle förbjudas inom nationalparken, vilket är så det brukar se ut i marina nationalparker runtom i världen.
– Då kände vi naturligtvis att vår inkomst och våra företag som vi satsat på var hotade och vi ställde oss på barrikaden givetvis, säger Jan-Olof Hellberg.
I mitten på 1990-talet bjöd Strömstads dåvarande kommunalråd Erland Lundqvist in fiskare, marinbiologer och länsstyrelsen till det första gemensamma mötet. Förhoppningen var att man skulle kunna få parterna att ta sig upp ur skyttegravarna och försöka hitta en möjlig väg framåt.
– Från yrkesfisket var det jag och två fiskare till som satt med i de här rundabordssamtalen. Det var inga trevliga förhandlingar, absolut inte. Och det var faktiskt så att ibland så lämnade vi bara förhandlingsbordet och gick.
Anledningen till att Jan-Olof Hellberg och hans fiskarkollegor över huvud taget kom till de här samtalen var att kommunalrådet Erland Lundqvist redan från början var tydlig med att även kommunen var mån om det lokala fisket.
Löftet om fortsatt fiske i Koster-Väderöfjorden var också det som gjorde att fiskarna fortsatte att komma till samtalen och att man efter flera år av regelbundna möten till slut lyckades komma överens om en tydlig och konkret strategi för fisket i området.
Pinfärska, nykokta och välkylda räkor. Foto: David Nyberg
Fisket längs Sveriges kuster styrs i huvudsak av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Men det finns också utrymme för en del nationella lagar och regler. Samförvaltningen i norra Bohuslän har lett till flera lokala bestämmelser för just Koster-Väderöfjorden.
Mindre och lättare trålar är en av de nya regler som infördes i och med överenskommelsen. Trålborden får numera väga som mest 350 kilo och ha en area på högst 2,7 kvadratmeter vardera. De här reglerna gör att spåren efter räktrålarna när de dras längs botten inte blir lika stora som tidigare.
– Innan lagen instiftades fick vi ha trålbord som kunde väga 8-900 kilo styck och vara 3-4 kvadrat stora, så det är en väldig skillnad, säger Jan-Olof Hellberg.
– Sen kan man ju lura på hur farligt det här egentligen är, för nu är det ju fiskat med trål här i 120 år. Det är ungefär som att säga att en bonde som har plöjt sina åkrar sedan 1700-talet inte får lov att göra det längre. Men han har ju alltid plöjt sina åkrar. Så den biologiska mångfalden som var där en gång är ju borta sedan länge.
Förutom den mindre storleken finns också krav på att alla trålar måste ha ett galler, en så kallad rist. Räkorna passerar rakt igenom risten och fångas upp i fångstpåsen bakom, medan rockor, hajar och annan fisk simmar ut genom en flyktöppning vid sidan av risten och kan leva vidare. Allt annat trålfiske utöver räka är förbjudet i Kosterhavet.
På eget initiativ har räkfiskare i området utvecklat den här risten vidare till en modell som inte enbart sorterar ut fisk utan som också sorterar ut småräkor. Så att fångsten av annat än räkor av precis den storlek som de är ute efter blir så liten som möjligt.
– När jag och min bror Nils-Arne började fiska här i början på 90-talet fanns det inga galler över huvud taget. Då fick vi rockor, vi fick torsk, vi fick allt som var där. Så det har ju skett en enorm utveckling, säger Jan-Olof Hellberg.
Bröderna Jan-Olof Hellberg och Nils-Arne Hellberg har fiskat räkor ihop sedan början på 1990-talet. Foto: David Nyberg
Risten sorterar också ut maneter som annars kan vara ett stort problem framför allt sommartid. Han förklarar att risten alltså inte bara bidrar till skydd av hotade arter utan också både gör arbetet på båten lättare och leder till renare, helare och finare räkor av mycket bättre kvalitet jämfört med innan de började använda rist.
Nationalparkens chef Anders Tysklind berättar att man under en uppföljning av statusen av livet i Kosterhavet hittade stora bestånd av bland annat hajar, rockor och torsk på större djup än 130 meter. Alltså på platser i nationalparken där man trålar efter räka.
– Och då skulle man ju inte vara alltför våghalsig för att dra slutsatsen att det är tack vare den här risten i trålen som det är så mycket stor fisk på de här djupen, säger Anders Tysklind.
Det här gäller dock bara på just de djupare delarna av Kosterfjorden.
– Går man längre upp i vattenmassorna så är det ungefär lika trist som det är längs hela Bohuskusten, säger Anders Tysklind.
Han förklarar att det i de grundare delarna av Kosterhavet fortfarande finns betydligt mycket mindre fisk jämfört med hur det såg ut på till exempel 1980-talet.
Nationalparkschef Anders Tysklind. Foto: David Nyberg
En annan viktig del i samförvaltningsreglerna är en utvidgning av trålförbudet till att inkludera ett större område. Innan 2001 var det endast förbjudet att tråla efter räka på platser där det var 50 meter eller grundare. Det utökades i och med överenskommelsen till alla områden grundare än 60 meter.
Dessutom infördes även trålförbud i sex mindre områden med djup över 60 meter. På platser där man hittat värdefulla livsmiljöer med koraller eller andra arter som man vill skydda och ge möjlighet att återhämta sig.
Alla yrkesfiskare inom Kosterhavet måste dessutom ha ett speciellt tillstånd för att få verka i området. För att få det tillståndet krävs bland annat att man går på särskilda utbildningar om det känsliga naturlivet under ytan. Kurserna anordnas av Tjärnö marinbiologiska laboratorium.
Nationalparkschef Anders Tysklind berättar att det gjordes en uppdatering av samförvaltningens regler år 2015. Man hade då upptäckt ytterligare skyddsvärda miljöer och dessutom hittat trålspår inom överenskommelsens trålskyddsområden.
– Det fanns en korridor i mitten genom ett område där man alltså kunde tråla igenom, och det var lite svårt att alltid träffa rätt där, så då stängdes den helt, säger Anders Tysklind.
Antalet förbudsområden utökades i samband med detta från sex till elva. Dessutom infördes krav på att alla fiskefartyg i området ska ha AIS. Ett satellitövervakningssystem som gör det möjligt både för myndigheter och privatpersoner att identifiera fartyg och att följa dem i realtid på dator eller i en app i mobilen.
Räkorna lastas ut ur lastrummet och över till kylbilen på kajen som står redo för vidare transport. Foto: David Nyberg
Efter drygt två decennier av samförvaltning av fisket i norra Bohuslän konstaterar räkfiskaren Jan-Olof Hellberg att det som började som en till synes olösbar konflikt mellan olika intressen utvecklades till något av en framgångssaga.
– De här begränsningarna som vi gjorde med redskap och detta verkar ha hjälpt till att bygga upp ett bättre bestånd här inne. För vi har haft ett hyfsat bra fiske under den här tiden när det varit en rätt så tuff period ute i Skagerack, säger Jan-Olof Hellberg.
Han menar att den här typen av samförvaltning borde användas på betydligt fler platser runtom i landet där det finns konflikter mellan olika intressen.
– Om du och jag är ovänner och aldrig träffas och pratar med varandra kommer vi ju ingen vart. Kan vi däremot sätta oss ner och vara osams tillsammans, och titta på vad som är viktigt för dig och vad som är viktigt för mig, då har vi kommit en god bit på väg, säger Jan-Olof Hellberg.
