Kosterhavets nationalpark är 390 kvadratkilometer stor och består till 98 procent av vatten. I söder gränsar den till Väderöarnas marina naturreservat och i norr till den norska marina nationalparken Ytre Hvaler. Av Sveriges 30 nationalparker är Kosterhavet den femte största.
Idag verkar de allra flesta boende i området runt Kosterhavet glada och stolta över sin nationalpark men när Naturvårdsverket första gången föreslog att Kosterhavet skulle bli nationalpark 1989 möttes planerna av stort lokalt motstånd.
– Kommunen var skeptisk och folket här ute var ännu mer skeptisk. Så det arbetet tog aldrig någon fart över huvud taget den gången, säger Anders Tysklind, nationalparkschef vid länsstyrelsens förvaltningskontor på Sydkoster.
Anledningen var att det fanns en rädsla att parken med dess regler skulle lägga en blöt filt över området och sätta stopp för allt från naturturismföretagande till räkfiske.
– På den tiden var det många nationalparker som hade en föreskrift som förbjöd kommersiell verksamhet i nationalparken. Något som har ändrat sig väldigt mycket sedan dess och som aldrig varit aktuellt för Kosterhavet. Idag ser man schysta kunskapsföretag och andra företag som en tillgång som man samarbetar med i stället, säger Anders.
Med Kosterbåtarna tar man sig smidigt mellan Strömstad och Nord- och Sydkoster. Foto: David Nyberg
Han förklarar att det under 1990-talet kom fram allt mer kunskap om de unika och värdefulla naturvärdena som finns under ytan i Kosterhavet vilket ledde fram till den så kallade Koster-Väderöfjordsöverenskommelsen år 2000. En överenskommelse mellan yrkesfiskare, forskare, fiskeorganisationer och myndigheter med syfte att kunna fortsätta fiska i området samtidigt som hänsyn tas till områdets höga naturvärden.
Överenskommelsen innebär bland annat att räkfiskarna använder utrustning som minimerar mängden bifångst och att det är förbjudet att fiska med bottentrål i elva mindre områden i Koster-Väderöfjorden. Överenskommelsen var en förutsättning för att Naturvårdsverket skulle gå med på kommunernas krav på att räkfiske med bottentrål skulle få fortsätta i området även efter att det blivit nationalpark.
Han berättar att många av Kosterborna efter processen med att revidera föreskrifterna för naturreservatet på Nord- och Sydkoster 2003 hade svängt och insett att en nationalpark kanske inte skulle vara så dumt trots allt.
– Man såg en möjlighet att få hjälp med allt från att styra upp det ökade trycket från fritidsbåtar och besökare med regler och föreskrifter och en ordentlig mottagningsapparat för besökare i form av ett Naturum, till arbetstillfällen och resurser till att sköta våra marker på ett bra sätt, säger Anders.
Tack vare bildandet av nationalparken får Kosterborna hjälp från länsstyrelsen att hantera det höga besökstrycket under sommaren. Bland annat genom lämpliga föreskrifter, tydlig skyltning och tillsyn för att se till att reglerna följs. Foto: David Nyberg
På de knappt 13 år som nu har gått sedan Kosterhavets nationalpark invigdes i september 2009 har många olika typer av naturmiljöåtgärder utförts både i havet och på land. Bland annat har stora områden av igenvuxna betesmarker restaurerats.
Efter varje röjning av träd, sly och buskar har markerna därefter hållits fortsatt öppna med hjälp av betande kor på de stora öarna och av får och getter på de mindre öarna.
– Vi ser i de områden där vi har röjt att många av de växter som fanns där innan nu har kommit tillbaka, och det är en väldig orkidéprakt där just nu. Men restaureringen av strandängarna gynnar inte bara växter utan också insektslivet med fjärilar, skalbaggar och vildbin, säger Anders.
En annan mycket viktig pusselbit som bidrog till att nationalparken kunde bildas var att Naturvårdsverket gick med på lokalbefolkningens krav på lokal styrning av parken, genom den så kallade Kosterhavsdelegationen. En styrelse med representanter från bland annat Strömstads och Tanums kommun och lokala samhällsföreningar.
Mathilda Freij demonstrerar vattenkikaren som man kan få låna på strandexkursionerna. Foto: David Nyberg
Nationalparkens huvudentré i form av Naturum med tillhörande förvaltningskontor stod klar 2012 och ligger i samhället Ekenäs på nordöstra Sydkoster. Föreståndaren för Naturum, Mathilda Freij, berättar att Naturvårdsverket har 32 Naturum runtom i landet på platser med särskilt värdefull natur.
– Grundtanken är att man ska kunna komma till Naturum och lära sig om djur, natur och miljö och bli engagerad och inspirerad att ta sig ut i naturen, Mathilda.
I Naturum Kosterhavet finns bland annat en utställning med vackra bilder av livet i nationalparken både under och över ytan, ett klappakvarium med några av djuren som lever i Kosterhavet och en biosalong där man kan se en 20 minuter lång film om nationalparken.
Att besöka Naturum är helt gratis och detsamma gäller för alla aktiviteter som de arrangerar även på andra platser runtom i Kosterhavet. Man behöver heller inte föranmäla sig utan det är bara att dyka upp. Tanken med detta är att det ska vara så enkelt som möjligt för potentiella besökare att ta del av verksamheten.
– I år siktar vi på 60 000 besök, och av dem kommer 30 000 i juli månad, säger Mathilda.
Anders Tysklind och Mathilda Freij på en av länsstyrelsens båtar vid nationalparkens förvaltningskontor i Ekenäs. Foto: David Nyberg
För att kunna ta emot besökarna på bästa sätt förstärks Naturums personalstyrka från fyra personer vintertid till nio personer under sommaren, då man även sprider ut verksamheten mer geografiskt genom att regelbundet ha guidningar på olika platser i nationalparken.
Under vinterhalvåret är det större fokus på föreläsningar. En del av föreläsningarna sker på Naturum, men många av dem är placerade vid Entré Rossö som är en annan av nationalparkens fem så kallade entréer.
– Vi ser att det kan vara en liten tröskel för fastlandsboende att ta sig ut hit till Koster. Så vi försöker dela lite på föreläsningarna. Behöver vi en föreläsningssal så är vi antingen här eller på Rossö, säger Mathilda.
På Världsmiljödagen den 5 juni kommer ståuppkomikern och koldioxidbantaren Staffan Lindberg till Naturum på Sydkoster med sin föreställning om klimatförändringarna och om hur man kan göra för att minska sina klimatutsläpp.
– Det ska bli jätteroligt. Han har gjort ett stand up-program som heter Moder jord för god att kolsyras, som är väldigt bra, säger Mathilda.
Under högsäsongen mellan 20 juni och 21 augusti organiserar Naturum guidningar och andra aktiviteter runtom på Nord- och Sydkoster nästan varje dag.
Trift på Sydkoster och utsikt över Kosteröarnas södra skärgård. Foto: David Nyberg
På strandexpeditionerna får man låna vattenkikare och håv och av naturguiden på plats lära sig allt man vill veta om de djur och växter som finns på stranden.
En annan av sommaraktiviteterna är snorkelguidningar.
– Där får man låna snorkel och cyklop och testa på att snorkla. Då är vi på ett bra snorklingsställe och man får lite guidning och kan få veta vad det är man hittar, säger Mathilda.
Dessutom håller nationalparkens naturguider varje onsdag hela högsäsongen pop up-guidningar på olika platser på Kosteröarna med olika teman.
– Det kan handla om lite allt möjligt. Det kan vara en geologivandring, det kan vara fjärilstema, det kan handla om blommor. Det kan också vara en tångguidning där man får lära sig att skörda, tillaga och äta tång, säger Mathilda.
Vid sidan av den permanenta utställningen om Kosterhavet på Naturum finns där också tillfälliga utställningar som byts ut flera gånger varje år. Just nu är det Nina Romanus konstutställning Plastic witness som är på tillfälligt besök på Naturum. Ett projekt som vill synliggöra plast och plastanvändning och inspirera till hållbara vanor.
– Senare i år kommer vi ha en utställning om valar, eftersom det är valår i år, säger Mathilda med glimten i ögat.
Förutom att man kommer kunna titta på delar av valskelett och lära sig intressanta fakta om valar är planen också att man ska få möjlighet att ställa sig i ett traditionellt valbås och lägga sin röst på sin favoritval.
Orkidén Sankt Pers nycklar i Kosterhavets nationalpark vid Tångudden på södra Sydkoster. Foto: David Nyberg
När man kommer in genom entrédörren till Naturum är det första man möts av redan idag en modell av en tumlare som hänger i taket alldeles ovanför receptionen. Tumlaren, som är en av världens minsta valar med en längd på runt en och en halv meter, är den enda valen som har Kosterhavet som sitt hemmavatten. Men även vikvalar, delfiner, späckhuggare och grindvalar syns i nationalparken då och då.
En annan art som regelbundet besöker området är världens näst största fisk brugden. Det är en planktonätande haj som är runt nio meter lång och väger över tre ton.
– Vi har ganska många hajar som simmar i svenska hav. Som man kanske inte känner till, säger Mathilda.
Hajarten håkäring, som också är en återkommande gäst i Kosterhavet, blir ofta runt tre meter lång och lever på bland annat fisk, säl, sjöfågel och krabba.
Mathilda förklarar att de flesta hajar i svenska vatten lever på stora djup och är dessutom relativt små och att man därför inte behöver vara orolig för att bli attackerad av dem.
Den kanske allra intressantaste arten i Kosterhavet är ögonkorallen. Av de två levenade korallrev som finns i Sverige ligger bägge i Koster-Väderöfjorden och utgörs av just ögonkorall.
Kosterborna Jan Löfgren och Lena Afzelius, till höger i bild, på sin dagliga promenad på strandängarna i nationalparken, här tillsammans med tillresta vännerna Jean Christoph Paquier och Åsa Josefson från Gåsö strax sydväst om Lysekil. Foto: David Nyberg
Till skillnad från tropiska koraller som är färgglada och lever på grundare vatten bildar ögonkorallen vita revstrukturer och trivs längre ner i havet.
– Av de två korallreven som finns här så kan man se att det som ligger längst i norr, i det som vi kallar för Säcken, inte mår så bra. Men för det som ligger utanför Väderöarna går det betydligt bättre, säger Mathilda.
Mellan de två levande korallreven har man dessutom hittat rester av döda korallrev. En bidragande orsak till att korallreven har dött skulle kunna vara försurningen av haven som sker som en följd av den stigande koldioxidhalten i luft och vatten på grund av förbränningen av kol, olja och gas. Men den viktigaste orsaken till att just de här korallreven har dött verkar vara bottentrålning efter fisk och räkor.
– Så det faktum att man har fått till trålskyddsområden runt korallreven är ju positivt. De områden där man har hittat strukturer av korall är nu helt fredade, säger Mathilda.
På Tjärnö marinbiologiska laboratorium pågår forskning med målet att kunna hjälpa korallerna att återkolonisera de här områdena. Man arbetar just nu med att utveckla lämpliga strukturer i betong att sänka ner i vattnet för att på så sätt ge korallarver en yta att sätta sig på och förhoppningsvis återskapa korallreven som tidigare fanns där.
Utblick över Kilesandsbryggan på Sydkoster från soldäck på Kosterbris. Foto: David Nyberg
En anledning till att man lägger ner så stora resurser på att skydda och försöka hjälpa korallreven att komma tillbaka är att de är viktiga för både kommersiella arter som räkor och torsk och för mängder av andra mer eller mindre sällsynta och hotade arter.
– I och omkring ett ögonkorallrev skapas livsmiljöer för 1 300 andra arter som är direkt eller indirekt kopplade till korallreven, säger Mathilda.
Runt korallreven trivs bland annat ormstjärnor, anemoner, svampdjur och havsborstmaskar. Omkring 200 av arterna som lever i Koster-Väderöfjorden har inte hittats någon annanstans i Sverige utan är unika för just det här området. Inklusive bland annat högfenig smörbult, taggsimpa och liten slemfisk.
Korallreven bidrar alltså avsevärt till nationalparkens sammanlagda mångfald av arter.
– Vi har ungefär 12 000 arter i Kosterhavets nationalpark, och då är det 6 000 i havet och lika många på land, säger Mathilda.
