USA;s tankesmedjor skrämde in oss i NATO och DCA genom att få oss att tro att Rysslands angrepp på Ukraina var oprovocerat och bara en början på Putins imperialistiska ambitioner.
Nu när Trump erkänt att det var USA:s plan att utvidga Nato som var grunden till Rysslands angrepp, så borde också Europas ledare våga erkänna detta. Till och med förre NATO-chefen Stoltenberg medgav att så var fallet i ett tal till EU-parlamentet den 7 september 2023. Hans uttalande tystades snabbt ner.
Hur skulle USA ha reagerat om Ryssland eller Kina placerat militärbaser i grannlandet Mexiko? Minns Kubakrisen!
Trumps hutlösa krav på del i Ukrainas naturresurser som betalning för stöd till USA:s eget proxykrig i Ukraina mot Ryssland är hårresande. Till råga på allt försöker han också att skjuta över ansvaret på Ukraina för detta krig som aldrig skulle ha behövt äga rum. Ukraina kunde ha förblivit en neutral stat med goda relationer till både öst och väst, vilket majoriteten av det ukrainska folket önskade innan USA satte in sina enträgna påverkanskampanjer. Natokontoret i Kiev startade redan 1999!
Det är förvisso positivt att USA nu bytt utrikespolitik gentemot Ryssland. Oavsett vad vi tänker om Trumps beteende och motiv. Den bild av Ryssland som ett hot mot hela Europa och demoniseringen av Putin som har trummats in i oss av vapenindustrins lobby, var ett led i USA:s önskan att försvaga Ryssland. Låt oss nu ta vara på chansen att äntligen få fred och göra vad vi kan för att underlätta processen.
Tyvärr är läget betydligt sämre för Ukraina idag än om denna insikt kommit tidigare. Ukraina har utsatts för omätbart lidande. Ryssarna har också lidit stora förluster och kommer sannolikt inte att lämna de områden som de nu ockuperar.
Om det blir fred kommer de enorma resurser, som varit avsedda för det militära försvaret och för vapenstöd till Ukraina att frigöras och kunna användas för finansiering och experthjälp för att återuppbygga Ukraina efter det krig som våra vapen hjälpt till att förlänga. De etniska ryssar som bor kvar i Ukraina lär inte få det lätt. Stora diplomatiska ansträngningar kommer att krävas så att inte inbördeskriget i östra Ukraina blossar upp igen. Människor i dessa områden måste också få hjälp och stöd för att kunna välja var de vill bo när gränserna ändras.
När det nu visat sig hur bräckligt det är att förlita sig på militära lösningar för att skapa säkerhet så är det dags att pröva den fredliga vägen. Låt oss bidra med en obeväpnad fredsfrämjande styrka i Ukraina. Odla fredskultur. Träna icke-våld och fredlig konfliktlösning. Bygg vänskapliga relationer med alla folk.
Här i Sverige kan vi snart släppa korna på bete igen på Österlens strandängar och på Revingehed, för några amerikanska militärbaser enligt DCA-avtalet kommer inte längre att behövas. Varken där eller någon annanstans.
Och kanske kan vi äntligen på allvar börja satsa på de verkliga hoten – klimatförändring och artutrotning.
Lena Jarlöv, Hamburgsund
Kristina Olsson, Lysekil
Barbro Karnfält, Hamburgsund
Yngve Berlin, Lysekil
Lisbeth Birgersson, Göteborg
Rita Eliasson, Hamburgsund
Barbro Lindahl, Hamburgsund
Mena Nyberg, Tossene
Lars Nyberg, Tossene
Ann-Sofie Söderling, Berfendal
Sylvette Wikström, Hamburgsund
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
