Jag som skriver dessa rader är Bengt-Göran Ask, och är boende i Bokenäs. Detta är enbart mina egna åsikter och funderingar. Jag tillhör föreningens styrelse, men dessa rader har inte sanktionerats av Bokenäs Hembygdsförening. All kritik eller anmärkningar mot detta inlägg svarar jag för personligen.
Jag tillhör även en grupp inom föreningen som varje år sätter upp en musikrevy som vi ger i 6 föreställningar, och ibland 2 extraföreställningar på höstkanten. Dessa är helt avgörande för vår ekonomi och fortsatta existens som förening. Vi har stora utgifter i form av hyra, el, underhåll o.s.v. för Svenseröds Prästgård som är vår hembygdsgård. Ägaren är Uddevalla kommun, och vårt kontrakt säger att vi skall underhålla fastigheten med egna medel. Vattenpumpen frös i vintras, och där rök 40 tusen kronor. Ingen hjälp från kommunen eftersom hyreskontraktet säger …” utan vatten och värme”.
Hur mycket reda pengar arbete vi själva lagt ned i prästgården har aldrig undersökts, men det är väldiga mängder. Bl. a. har pengar efter en hel gård i Bokenäs testamenterats till oss. Alla dessa pengar investerades i prästgårdsbyggnaden och att inreda en teaterlokal med ett cafe` i ladugården. Denna lada har under många år har genererat mycket pengar genom lustspel, cabare` och musikteatrar. Då bör man tänka på att allt detta, både lokaler och all fast inredning tillhör ägaren som är Uddevalla kommun.
Ett skräck-scenario vore om kommunen inte förlängde kontraktet utan sålde fastigheten. Det kommer väl att hända när/om föreningen blir nedlagd! Att föreningen skulle köpa hembygdsgården själva är uteslutet. Vi hörde oss om priset för några år sedan, och svaret blev marknadsmässigt värde. Visst är det rätt av kommunen att inte göra några förlustaffärer inför skattebetalarna, men det bleve nog i stället en betydande vinst för kommunen om man sålde en fastighet till marknadsvärde som övertagits vid en kommunsammanslagning.
Vi har ett bidrag från kommunen som till en viss del täcker utgifterna, men hyror kan höjas samtidigt som bidrag kan sänkas. Från början var detta ett nollsummespel. Det bidraget som vi fick gick raka vägen tillbaks som hyreskostnad. Den delen som vi själva måste skjuta till är numera betydande. Även så utför vi hela tiden löpande underhåll av fastigheten genom vår arbetsgrupp. Bl.a. är hela prästgårdsbyggnadens tak omlagt vilket var en akut åtgärd för att rädda inredningen i form av antika möbler, textilier, böcker m.m. Hela träfasaden är också bytt och alla byggnader målade. Listan kan göras mycket lång.
Att sätta upp musikrevyerna kräver ett omfattande arbete med bygge av kulisser, arrangering av musiken, manusskrivande, servering och köksarbete vid föreställningarna. Alla kostnader i samband med detta betalar vi själva. Ljudanläggning med trådlösa mikrofoner, mixrar och förstärkare, medhörning, handmikrofoner, kablar och allt annat har vi också betalt själva. Några förstärkare är inlånade från en föreningsmedlem.
Musikinstrumenten är privata. Scenkläder skaffar och betalar deltagarna själva. Vi får dock ersättning för annonser och STIM-avgifter av kommunen. Var gång vi planerar en ny revy är budgeten noll kronor. Varje liten utgift i samband med revyerna belastar ju föreningens ekonomi. Vi har ju i stort sett bara möjligheter att betala de fasta kostnaderna för fastigheten. Vi har flera idee´r om att utveckla våra föreställningar med en ljusanläggning och lite mer avancerade scenografier, men det är inte ekonomiskt möjligt. En tanke med dessa föreställningar är också att kunna locka även en yngre publik och förbättra synen på hembygdsföreningars verksamhet som ”mossigt” och förlegat.
En av hembygdsföreningens uppgifter är ju att dokumentera bygdens historia i form av berättelser, eller bevara och katalogisera manuskript, redskap och verktyg. Att forska om bygden, eller att hinna med att utbilda oss genom studieresor eller dyl. finns inget ekonomiskt utrymme till, även om tiden finns. Detta vore väl annars viktiga arbeten för en hembygdsförening.
Vore det inte ett skäligt krav att vi betalar en symbolisk summa i hyra, och att vi då även kunde ägna oss åt de kärnuppgifter som en hembygdsförening skall göra? Teaterverksamheten är inte betungande på något vis, men tanken på att föreningens existens hänger på en mycket tunn tråd med hjälp av ett fåtal personer i teatergruppen känns inte bra. Det kommer ju en dag då kommunen kan sälja, eller hyra ut till annan verksamhet. Värdet på fastigheten har höjts enormt på de åren vi skött och utvecklat den, och allt detta kommer kommunen tillgodo. Hur mycket hade marknadsvärdet varit på den slitna fastigheten om den sålts 1974, i stället för att vi fick ta hand om den?
Lite historik. Vid tiden för indelningsverket fick soldaten vid avsked från arme`n lämna sitt torp till sin efterträdare. Dock fick han ersättning för alla förbättringar han gjort på torpstugan. Det var bättre förr.
Bengt-Göran Ask
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
