Några tankar, inspirerade av boken The Nation of Plants, A Radical Manifest for Humans av Stefano Mancuso, italiensk neurobiolog.
Vi människor beter oss som om Jorden tillhör oss, som om alla resurser är till för att täcka våra behov – växter, djur, metaller – ja till och med luft och vatten. Med vad rätt? Kan det vara en demokratisk rättighet? Eller för att vi är bäst?
Demokratiskt kan det knappast vara eftersom människans biomassa bara utgör 0,01 procent av biomassan hos allt levande på Jorden. Växterna utgör mer än 80 procent, de är alltså i klar majoritet.
Är vi bäst på grund av vår briljanta hjärna? Det finns inte mycket som tyder på det. Hjärnan verkar snarast ha varit till skada för oss, sett i ett överlevnadsperspektiv. Vad betyder egentligen bäst? Ur evolutionär synvinkel betyder bäst den som kan överleva längst. Den moderna människan, Homo sapiens, har än så länge bara funnits i 300 000 år. Växter har funnits mer än 350 miljoner år, somliga djur mer än 10 miljoner år. Tror någon att människan kommer att överleva ens 100 000 år till? Så som vi ställer till det med klimatförändringar, nedsmutsning och massutrotning av andra djur och växter?
Växterna är överlägsna oss både till antal och vikt och också genom sin förmåga att överleva. De förser dessutom allt levande med energi och näring genom fotosyntesen. Utan växter skulle inget liv finnas på Jorden.
Växterna skulle kunna klara oss ur klimatkrisen om vi bejakar dem! För 450 miljoner år sedan var halten koldioxid i atmosfären 2 000-3 000 ppm. Då ingrep växterna! Skogar bredde ut sig och löste problemet på några miljoner år genom att binda kolet och därmed sänka koldioxidhalten till en tiondel. Det gjorde det möjligt för djurlivet, inklusive människan, att breda ut sig. Idag är den 420 ppm och vi skulle behöva få ner den till cirka 350 ppm för att undvika katastrofer.
Växterna kan hjälpa oss! Två åtgärder skulle kunna vara avgörande. Stoppa avskogningen och öka växttäcket! Inga fler kalhyggen. Växter på varje tänkbar fläck. Särskilt städerna behöver berikas med växtlighet eftersom de största utsläppen av koldioxid sker där. Det är också där som värmeböljorna drabbar hårdast. Växter ger skugga och hjälper till att sänka temperaturen. Plantera växter – örter, träd och buskar överallt där något kan växa! Täck torg, gårdar, tak och fasader med grönska! Plantera alléer längs gator, vägar och parkeringsplatser! Anlägg våtmarker där vattenlevande växter tar upp koldioxid och binder kol!
Då lär vi oss att i samverkan med växter och djur stärka Jordens ekosystem på lång sikt. På kort sikt kommer det att göra städerna vackrare och trivsammare för både människor och djur.
Lena Jarlöv, arkitekt, Hamburgsund
Lisbeth Birgersson, arkitekt, Göteborg
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
