På släktgården Häröds gård och tillköpta fastigheten på Utegård alldeles intill, dit de flyttade 2014, gör Thomas och Kerstin Ivarsson verklighet av sina drömmar om självförsörjning och en kretsloppsbaserad livsstil.
I det 65 kvadratmeter stora växthuset frodas tomater, gurka, chili och vindruvor, och ett stenkast därifrån har de anlagt en hybridblåbärsodling.
– Blåbären var det första vi började med, säger Kerstin och visar upp blåbärsodlingen.
– När vi kom hit 2014 var det granskog här, och eftersom blåbär trivs i sur jord passade det perfekt med blåbär, fyller Thomas i.
Genom att ta ner granarna fick de utöver plats för blåbärsbuskarna även en ljusare och soligare trädgård och gårdsplan och virke som de i det egna sågverket förädlade till brädor till renoveringen av byggnaderna på deras nya gård.
I växthuset odlar Kerstin Ivarsson mängder av tomater och gurkor. Foto: David Nyberg
Senaste projektet i odlingsväg är att de har hägnat in ett halvt hektar åkermark för frilandsodling av grönsaker.
– Där hade vi sju grisar i vinter, säger Kerstin.
Efter att grisarna hade bökat runt i jorden och ätit upp ogräs och annat förvandlades grishagen under våren till grönsaksland.
– Det här är ju Kerstins drömmar, det är hon som sköter allt som har med odlingar att göra, säger Thomas.
I grönsakslandet växer bland annat potatis, röd-, gul- och polkabetor, solrosor och majs. All odling sker helt utan kemiska bekämpningsmedel.
– Potatis är vi självförsörjande på året om och betor kommer vi inte heller behöva köpa en enda i vinter. Får vi överskott av tomater fryser vi in så att vi har egna tomater under vintern också, säger Kerstin.
Under de senaste decennierna har ord som miljösmart, cirkulär ekonomi och kretslopp blivit allt mer populära. Trots det är det fortfarande relativt ovanligt med hushåll där näringen i maten som vi äter återförs till åkermarken igen efter att den passerat kroppen.
Kerstin Ivarsson i solroslandet. Foto: David Nyberg
För Thomas och Kerstin däremot är det självklart att även få till ett kretslopp när det gäller näringsämnen i samband med framställningen av våra livsmedel.
– Vi har mulltoa på både över- och undervåningen. Folk blir alltid förvånade över det, men det går alldeles utmärkt att ha mulltoa på övervåning, man får bara ha lite längre rör, säger Thomas och skrattar.
Det fasta toalettavfallet samlas upp för sig och urinen för sig. Urinen används sedan efter lagring och spädning med vatten som gödselmedel i odlingarna.
– Guldvatten är ett ytterst värdefullt näringsmedel, förklarar Thomas.
– Och så spolar vi inte heller ut en massa vatten i onödan, tillägger Kerstin, och syftar på allt vatten som går åt i konventionella vattentoaletter.
Kerstins och Thomas myskankor hjälper till att hålla nere mängden sniglar och hönorna bidrar med ägg både till egna hushållet och för försäljning i gårdsbutiken.
Myskankorna ansvarar för snigelbekämpningen. Foto: David Nyberg
I butiken säljer de även de grönsaker de inte behöver själva, rapsolja från Bärby Östergård utanför Dingle och mjöl av gamla spannmålssorter från Lögens kvarn i Lysekil.
Läs mer: Småskaliga mjölnaren Anna gör mjöl på egenodlad spannmål
– Sen så brukar Kerstin tycka att det är kul att torga lite grann här och där också, säger Thomas.
För den ekonomiska hållbarheten spelar uthyrningen av den fullt utrustade lillstugan på Utegård och de två lägenheterna i ett av bostadshuset på Häröd en viktig roll.
De sparar också pengar på att både personbilen och arbetsbilen är helt eldrivna. På så sätt behöver de inte köpa något bränsle utan kan ladda dem med egenproducerad solel.
Solcellerna sitter på carporten, på ett litet traktorgarage och på tre stycken ladugårdstak i flera olika riktningar och även på en ladugårdsfasad i soligt söderläge. Tack vare detta producerar solcellerna sammantaget el under en större del av dygnet och året jämfört med om alla skulle vara riktade rakt mot söder med 45 graders lutning.
För att även minska behovet av att köpa el nattetid när solen inte lyser har Thomas installerat ett energilager på 25 kilowattimmar bestående av fyra stora ihopkopplade batterier uppe på Utegård. Dessutom håller han på att installera ett liknande energilager även nere på Häröd.
Hyrbridinvertern sköter energiöverföringen mellan solcellerna, energilagret och elnätet. Foto: David Nyberg
När solen skiner på dagen laddas batterierna upp och sen på natten när det är mörkt och solcellerna inte producerar något används i stället energin från batterierna till att driva lampor, vitvaror och annat.
Under sommarhalvåret producerar Thomas och Kerstin betydligt mer el än vad de gör av med och kan leverera ut el på nätet och under vintern producerar de mindre än de använder och behöver då köpa en del. Utslaget över ett helt år är dock produktionen från de egna solcellerna betydligt större än deras elförbrukning.
I stället för att få en räkning med en summa att betala får de därför ofta betalt av elbolaget.
– Vi producerar ungefär dubbelt så mycket el som vi behöver, säger Thomas.
Hur mycket betalt brukar ni få?
– Det beror ju helt och hållet på spotpriset. En månad fick vi 7 000 kronor. Men det är nästan dumt att säga, för priset varierar ju så väldigt, säger Thomas.
Känns det som att det var värt att sätta upp dem?
– Ja, det tror hundan det, säger Thomas.
Både arbetsbilen och den mindre personbilen är eldrivna och laddas inne i carporten med el från solceller på taket bara någon meter ovanför. Foto: David Nyberg
En annan viktig del i gårdsverksamheten är att de låter runt 40 Gröna gårdar-kor beta på markerna under sommarhalvåret.
I och med att korna inte är där över vintern behöver Thomas inte odla något foder åt djuren över huvud taget utan kan använda alla marker till betesdriften.
För att maximera kolinlagringen i jorden och successivt förbättra jordhälsan och bygga upp matjordslagret använder han sig av så kallat regenerativt jordbruk. Vilket innebär att betesmarkerna är uppdelade i många mindre hagar och att korna bara går i samma hage i några få dagar åt gången.
– Då betar de upp det goda och trampar ner det som de inte vill ha. Så att det går tillbaka till jorden och blir som en kolinlagring i stället. Sen flyttar jag korna till nästa hage och då får gräset möjlighet att växa upp på nytt, säger Thomas.
Tack vare solcellspanelen som laddar batteriet till vattenpumpen behöver Thomas Ivarsson inte tänka på att ta in och ladda upp batteriet igen varje gång det laddas ur. Foto: David Nyberg
Precis som i grönsaksodlingen använder de inga bekämpningsmedel och ingen konstgödsel på betesmarkerna heller. Näringstillförseln sker i stället i form av framför allt musslor blandat med en del hästgödsel, gammalt hö och annat lämpligt organiskt material som de lyckas komma över.
Musslorna får de helt gratis levererade direkt till gården av Scanfjord i Mollösund som odlar musslor vid bland annat Nösund och Slussen.
– Det är musslor som är tomma eller trasiga eller som har fått lite påväxt eller något annat som gör att de måste sorteras bort. För det är ingen som vill ha det i sin blåa nätpåse när de ska koka musselsoppa. Så då kör de hit dem i stället, säger Thomas.
– Hela idén bygger på att sluta det stora kretsloppet, det är ju det som driver mig att göra allt detta.
Han förklarar att musselodlingarna bidrar till att minska övergödningen runt Orust genom att musslorna fångar upp plankton och därmed binder upp en del av den näring som läcker ut i vattendrag och vidare ut till havet från bland annat jordbruksmarker och avlopp.
Betesmarkerna gödslas med utsorterade blåmusslor blandat med hästgödsel och gammalt hö. Foto: David Nyberg
Gödselplattan med mussel- och hästgödselblandningen på ligger vid ladugården på släktgården Häröds gård alldeles intill väg 160 fem kilometer söder om Henån. Femtio meter från ladugården går 25 av de runt 40 korna och betar. I ett av bostadshusen på gården bor Thomas 98-åriga mamma. När Thomas pappa levde hade han mjölkkor på gården.
– Tanken var väl att min lillebror som är tio år yngre skulle ta över. Han gick på lantbruksskolan i Dingle men sen blev det inte så, han ledsnade nog och kände att han ville prova något annat.
Thomas däremot hade när det var dags för pappan att ta ett steg tillbaka redan varit ute i världen och började känna sig alltmer lockad av att få tillbringa mer tid på landet och hemma på gården.
Direkt efter att Thomas hade tagit examen som gymnasieingenjör började han som montör på linan på Saab i Trollhättan. Ett halvår senare hade han gått vidare till efterjusteringen och strax efter det satt han på kontoret.
– Så där höll det väl på i några år och sen kände jag att löneutvecklingen gick för långsamt. Så då bytte jag till den andra bilfabriken i stället, Volvo i Torslanda.
På Volvo fortsatte han att klättra på karriärstegen och veckopendlade under en period till England.
Thomas och Kerstin Ivarsson. Foto: David Nyberg
Men till slut kände han att det blev för mycket resande och för långa perioder ifrån Kerstin och barnen. Då tackade han ja till ett erbjudande om att komma tillbaka till den utvecklingsavdelning på Saab i Trollhättan som han en gång hade lämnat. Fast den här gången som chef för hela sektionen.
Efter några år på Saab blev det till slut läge för Thomas att säga upp sig därifrån och avsluta karriären inom bilindustrin för att fokusera helt och hållet på det egna lantbruket.
– Jag tänkte att va fan, jag skiter i det här lönearbetet nu och provar det här i stället. Det är ju bara att börja om ifall det skulle skita sig.
Thomas förklarar att han och Kerstin redan många år tidigare hade planerat och förberett sig för att så småningom kunna ta ett steg tillbaka och försörja sig på den egna gården. Med så låga fasta utgifter som möjligt och med möjlighet till inkomster från gården.
– Det var säkert någon som hade sagt någon gång att så länge du har lån så är du inte fri, så vi amorterade stenhårt hela tiden, för man vet ju aldrig. Och det har vi ju vunnit på nu. Vi är väldigt lågbelånade i förhållande till vad vi har.
Efter att Thomas sagt upp sig från Saab dröjde det dock inte länge förrän han fick väldigt mycket att göra igen. År 2001 startade han nämligen tillsammans med Jan Karlsson på Bjällansås gård och Per-Olof Larsson på Lögens kvarn det gemensamma bolaget Gröna gårdar.
Under sommarhalvåret har Thomas Ivarsson hand om runt 40 av Jan Karlssons Gröna gårdar-kor. Foto: David Nyberg
Under det kommande decenniet arbetade Thomas intensivt med att tillsammans med kollegorna bygga upp och expandera bolaget till ett företag som sålde gräsbeteskött från allt fler ekologiska gårdar runtom i Västsverige.
Tio år efter att bolaget startats hade Jan Karlssons dotter Märta Jansdotter blivit klar med sin ekonomutbildning på Handelshögskolan i Göteborg och var redo att ta över det operativa ansvaret för verksamheten. Hon tillträdde som Gröna gårdars nya VD 2011 och i samband med det passade Thomas på att kliva av.
– Då hade vi nog hunnit få i gång en ganska stor försäljning både till offentliga sidan och till butiker och privatpersoner.
Läs mer: Mindre kriskänsligt med gräsbete
I och med detta fick Thomas återigen lite mer tid över. Han och Kerstin passade då på att åka på semester till Samsö. En dansk ö mitt emellan Jylland, Själland och Fyn med en storlek ungefär som en tredjedel av Orust.
Väl framme på Samsö fick de kontakt med personer som var engagerade i Samsø energiakademiet. En lokal miljöorganisation som mellan 1997 och 2007 fokuserat och strukturerat hade ställt om ön till att bli klimatneutral.
Thomas blev mycket inspirerad av personerna de träffade under resan och deras berättelser om öns omställning och tog därför när de hade kommit hem igen initiativ till att skapa något liknande på Orust.
I den lilla gårdsbutiken på Häröds gård kan man bland annat köpa nyvärpta ägg och nyskördade grönsaker. Foto: David Nyberg
Han bjöd in till ett möte på Kulturhuset Kajutan i Henån och uppslutningen och intresset visade sig vara stort. Sommaren 2012 bildades föreningen Orust kretsloppsakademi.
– Målsättningen var att skapa förutsättningar för Orust att bli ett hållbart kretsloppssamhälle och att bli energi- och klimatneutralt till 2020. Alltså samma sak som Samsö hade lyckats med. Där byggde de en vindkraftspark i havet söder om Samsö, säger Thomas.
När det nu har gått tio år sedan Orust kretsloppsakademi bildades konstaterar Thomas att de tyvärr inte lyckades uppfylla målet.
– Om vi tar vindkraften som exempel så blev det väldigt mycket nejsägande här.
– Däremot så tror jag att om vi satsar galet mycket mer på solenergi, där jag inte känner att det är samma folkliga motstånd, så tror jag att möjligheterna är större, säger Thomas.
Han berättar att Orust redan idag, sedan flera år tillbaka, är en av de svenska kommuner med högst solelproduktion per invånare. Vilket han tror beror på en kombination av engagerade eldsjälar och ett stort miljöengagemang bland Orustbor i allmänhet.
– Vi producerar ungefär dubbelt så mycket el som vi behöver, säger Thomas Ivarsson. Den el som de inte använder själva säljer de till elbolaget. Foto: David Nyberg
Även de miljö- och energimässor som Kretsloppsakademin anordnade årligen fram tills pandemin har troligtvis bidragit till det stora intresset för solenergi på Orust.
Efter två år av uteblivna energimässor är det nu dags igen den 10 september. Då blir det en kombinerad miniversion av mässan och firande av föreningens tioårsjubileum.
Mässan kommer i år hållas på Orust återbruk i Gamla mejeriet på Vräland i stället för på Henåns hamntorg där den har varit tidigare.
Läs mer: Hållbar handel i Vräland
Utöver mässorna är Orust återbruk ett av många fler lyckade projekt som Orust kretsloppsakademi har startat upp sedan föreningens bildades 2012.
– Syftet med Återbruket är naturligtvis att vi inte ska förbruka alltför mycket jungfruliga mineraler och andra råvaror. Utan att vi i stället ska återanvända och förlänga livet på så många saker som det bara går, säger Thomas.
