USA:s president Donald Trump lovade för två veckor sedan att stoppa planerade nedläggningar av kolkraftverk och att ta bort vissa regleringar för kolbrytning. Han har också uppmuntrat till ökad oljeutvinning. De två fossila bränslen som bidrar allra mest till jordens uppvärmning.
Mot bakgrund av USA:s totala omsvängning i klimatfrågan framstår den svenska regeringens velande och troligtvis missade klimatmål som mindre allvarligt, sett ut global synvinkel. Dock inte ur en principiell sådan. Vi må vara få i kungariket Sverige men redan i början av april inföll vad som kallas ”Overshoot Day” för oss svenskar. Enkelt uttryck hade vi redan då använt vår andel av jordens förnybara resurser – den del som fanns tillgänglig för oss och som vi borde ha hållit till godo med under detta hela år. Återstoden av år 2025 konsumerar vi alltså långt över vår andel och bidrar därmed ytterligare till avskogning, vattenbrist, minskad biologisk mångfald och ökande temperaturer.
Ock, vi är inte ensamma om denna överkonsumtion. Vi i nord och i väst, som lever gott på den billiga arbetskraften och råvarorna i syd och i öst, visar få tecken på att inse allvaret i det hot som vår civilisation står inför. I vart fall inte i praktisk handling.
Klimatprofessorn Johan Rockström har myntat begreppet ”Livets korridor” för det temperaturintervall inom vilket man vet säkert att mänskligt liv kan förekomma. Utgångspunkten är jordens medeltemperatur under de senaste tre miljoner åren, +14°C. Som lägst, under en istid var den omkring 5 grader lägre/kallare, och som varmast omkring 2 grader högre/varmare. Däremellan finner du ”Livets korridor” enligt Johan Rockström, till vardags chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research.
Under 2024 var den globala medeltemperaturen +15,1°C vilket är 1.6 grader över den temperatur som rådde mellan åren 1850 – 1900. Och 0,12 grader högre än under 2023.
Om ytterligare en plusgrad befinner vi oss, mänskligheten och allt annat liv på jorden, utanför den rockströmska livskorridoren och osäkerheten om och i så fall hur liv kan levas blir betydligt större.
I år är det 10 år sedan Parisavtalet antogs på FN:s klimatkonferens i just Paris (COP21). Ett av målen var att hålla ökningen av den globala uppvärmningen ”väl under 2 grader Celsius” jämfört med förindustriella nivåer och att man skulle sträva efter att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader Celsius. Fler än 190 länder ratificerade avtalet men få om ens något land lever upp till de förpliktelser som ingår i avtalet.
I stället går all utveckling åt fel håll, och inte nog med att det är fel håll, den går åt fel håll med en rasande fart, snarare handlar det väl om avveckling, och det med en fart som dessutom ökar.
Halten koldioxid i atmosfären var i början av året över 426 ppm(miljondelar). En ökning med drygt 48,5 ppm sedan avtalet i Paris undertecknades. Under en rekordlång period, 11 till 15 april i år, har halten dessutom varit gott och väl över 430 miljondelar. Den är som högst tidig vår innan växtligheten kommit i gång med sin fotosyntes och omvandlat en del av .
Redan tio år efter Parisavtalet är vi alltså uppe i det magiska talet, ökningen med +1,5°C, jämfört med förindustriell tid, (+2,6°C i Sverige). Sedan 1980-talet har temperaturökningen, jämfört med övriga kontinenter, gått dubbelt så fort i Europa som hade sitt varmast uppmätta år någonsin i fjol. Extremt varmt var det särskilt i norra Skandinavien där glaciärerna smälter rekordsnabbt och i mars i år var utbredningen av havsis i Arktis den minsta som någonsin uppmätts. Havsisens genomsnittliga utbredning var 14 miljoner kvadratkilometer, 140 000 kvadratkilometer mindre än tidigare minimirekord från 2018. Minskande is ger öppet hav som tar upp solens värme och i sin tur smälter alltmer av havsisen som ger ytterligare öppet hav som värms upp och så vidare… Och den onda cirkeln är ett faktum.
Ett ekorrhjul som snurrar allt fortare och i det springer vi människor för att överleva och i bästa fall bli lyckliga, hoppas och tror vi. Men för att vi människor ska överleva och ha en chans att bli lyckliga måste vi ändra vårt sätt att leva. Framför allt måste vi minska vår konsumtion, radikalt, och medvetet välja ett liv som är så hållbart som möjligt. Och det inte bara av klimatskäl. Den pågående förstörelsen av livets förutsättningar på jorden är inte hållbar. Till att börja med, skaffa dig kunskap genom att läsa på. Gå sedan i ekorrhjulet i stället för att springa. Bland annat genom att minska på arbetstiden, genom ändrade kost- och resvanor samt ett hållbart boende.
Lästipset denna månad är lika gångbart för alla andra som för oss journalister; Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik av Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
