”10 tankar om skogens framtid” av Erik Westholm, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
”Skogen. Om träd, människor och 25 000 andra arter” av Anne Sverdrup-Thygeson, professor vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet i Ås. Hedersdoktor vid SLU.
Skogen är sedan urminnes tider viktig i de flesta svenskars liv och tillvaro. Till och med göteborgare och bohuslänska kustbor ses understundom koppla av i skogen, bland annat med bär- och svampplockning.
Än viktigare blir skogen nu när klimatet skenar med nya temperaturrekord år efter år och när utrotningen av antalet arter är större än någonsin. Vid sidan om haven är jordens alla skogar bäst på att fånga upp den koldioxid och metan som annars medverkar till att höja temperaturen. Dessutom är det i skogen vi finner de flesta arter som hotas av utrotning.
Stora belopp satsas på att återvinna koldioxid både ur avgaserna från förbränningen av bland annat ved, biobränsle, och direkt ur atmosfären. Energibolaget Stockholm Exergi planerar att bygga ett kraftvärmeverk i Värtahamnen som från 2028 ska fånga in koldioxid och lagra den i berggrunden.
Projektet är ifrågasatt, både ur kostnadssynpunkt och ur nyttoaspekten. Men är förstås ett angeläget projekt om det håller vad det lovar.
Ett annat och långt mer tillförlitligt sätt att fånga in koldioxid och metan är att värna skogens alla träd; låta dem växa vidare så att de genom fotosyntesen kan ta upp koldioxiden och med hjälp av vatten och solenergi omvandla den till syre och druvsocker. Kolet lagrar träden i sin ved och i marken kring trädet. Och inte nog med det, mikrober i trädens bark fångar in och bryter ner metan, en mycket aggressiv växthusgas.
Därför är det som är på gång inom svenskt skogsbruk så viktigt. Med glädje läste jag artikeln i förra veckans tidning om hållbarhetskvällen gällande naturnära skogsbruk på Fregatten i Stenungsund. Intresset för hyggesfritt skogsbruk växer och när skogskoncernen Södra, tidigare med Skogsägarna som efternamn, erbjuder rådgivning i hyggesfri avverkning, då är något stort på gång i svenskt skogsbruk.
En ordförklaring är på sin plats. Hyggesfritt skogsbruk är ett samlingsnamn för flera metoder som innebär en selektiv skörd av vissa träd medan andra lämnas kvar. Skogsstyrelsen har definierat ”Hyggesfria metoder” i tre huvudpunkter: marken är alltid trädbevuxen, inga större kalhuggna ytor uppstår och undantag från täthetskravet i Skogsvårdslagen görs.
Att kalhugga större skogsområden och sedan kultivera marken för plantering är förödande ur alla synpunkter: ur mångfaldssynpunkt, ur klimatsynpunkt, av sociala och kulturella skäl.
Åtskilliga försök har gjorts att rättfärdiga dagens industriskogar, plantager, vilka med gårdagens skogsindustrispråk beskrivs som ”hållbart skogsbruk”. Hållbart möjligtvis för den skogsindustri som sätter högsta möjliga vinst på kortast möjliga tid främst.
Där jag bor finns underbar skog med hyfsat gamla träd, torrakor och legor fyllda med liv, bär och svamp. Men här och där breder kalhyggen ut sig, helt nära nya bostadsområden. Ett stort skogsområde helt nära ett populärt fritidsområde köptes av en person boende i en annan del av Sverige och kalhöggs. Markägarens oavvisliga rätt eller…? Även om ägaren är ett kinesiskt bolag? Svår fråga kan tyckas om man anser ägandet är heligt. Det tycker vi, tack och lov, inte helt och hållet i Sverige. Vår allemansrätt är en onekligen en välsignelse och ett tecken på att vi, från början, är ett skogsfolk.
Hur löser man då en ekvation som innehåller så motstridande intressen: äganderätt mot allemansrätt till en ”riktig gammaldags” skog; behovet av trävirke till hållbart byggande mot en hotad artmångfald; behovet av så kallat biobränsle mot att låta träden växa ytterligare en massa år för att ”rädda” klimatet. Det är värt att påpeka att även biobränsle, det vill säga ved ur skogen, självklart avger koldioxid vid förbränning. I vissa sammanhang beräknas den inte som negativ ur klimatsynpunkt eftersom den kommer ur skog och koldioxiden ska tas upp av träden på nytt. Men det lär dröja många, många år och under tiden har den medverkat till att ytterligare höja temperaturen på jorden.
En kompromiss mellan flera av de motstridiga intressen som knyts till skogen vore kanske att tillämpa en eller flera av de hyggesfria metoderna, beroende på var den aktuella skogen är belägen. För, det är ju självklart att svenskt skogsbruk ska vara naturnära och hållbart på riktigt, för såväl de 25 000 arter som finns i skogen som för klimatet.
Tack för att du stöttar lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
