– I enlighet med Alfred Nobels önskan delas de fem Nobelprisen varje år ut till de som bidragit med mest nytta för mänskligheten. År 2007 gick Nobels fredspris till Al Gore och IPCC, men det här är första gången som ett vetenskapligt Nobelpris belönar klimatrelaterat arbete, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet.
Förutom att Deliang Chen forskar och undervisar om klimatförändringar är han också en av ledamöterna i Kungliga vetenskapsakademien som är de som varje år beslutar om vem som ska tilldelas Nobelpriset i fysik med en prissumma på tio miljoner kronor. Pristagarna av årets fysikpris tillkännagavs på tisdagen förra veckan.
– Kungliga vetenskapsakademien har i år lyckats få till en bra kombination av tre pristagare som alla studerar så kallade komplexa system, säger Deliang Chen.
Halva fysikprissumman går till Georgio Parisi vid La Sapienza-universitetet i Rom för sina upptäckter om dolda mönster i oordnade komplexa material. Upptäckter som han gjorde runt 1980 och som gör det möjligt att på ett matematiskt precist sätt förstå och förutse många olika typer av till synes slumpmässiga system, som till exempel väder och klimat.
Resterande fem miljoner kronor delas lika mellan Syukuru Manabe vid Princetonuniversitetet i USA och Klaus Hasselmann på Max Planck-institutet i Tyskland.
– Syukuru Manabe utvecklade de modeller för att förutse jordens klimat som utgör grunden även för dagens moderna klimatforskning. Han räknade redan på 1960-talet ut klimatkänsligheten till 2,3 grader, alltså att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären leder till en global uppvärmning vid jordytan på 2,3 grader, säger Deliang Chen.
Detta kan jämföras med den senaste klimatrapporten från IPCC som räknat ut klimatkänsligheten till att ligga någonstans mellan 2,5 och 4 grader, med en så kallad bästa gissning på 3 grader. Syukuru Manabes 2,3 grader ligger alltså fortfarande, över 50 år senare, imponerande nära vad dagens avancerade klimatforskning kommit fram till.
– Den tredje pristagaren Klaus Hasselmann skapade en modell där han kopplar ihop väder och klimat. Han lyckades på så sätt förklara varför klimatmodeller kan vara pålitliga trots att vädret är omväxlande och kaotiskt, säger Deliang Chen.
Deliang Chen förklarar att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser måste minska med mellan sju och åtta procent per år från och med nu för att 1,5-gradersmålet ska kunna uppnås. Foto: David Nyberg
Klaus Hasselmann utvecklade också metoder för att med hjälp av så kallade fingeravtryck identifiera och specificera orsaker till förändringar i klimatet. Metoderna kan användas till att avgöra hur stor del av förändringarna som beror på till exempel variationer i solinstrålning, vulkanutbrott eller ökad mängd växthusgaser i atmosfären.
– Det som är intressant med att årets Nobelpris i fysik går till klimatforskning är att det visar att vetenskapen är solid och robust. Kungliga vetenskapsakademien är alltid mycket noga med att endast belöna forskning som det inte finns någon tvekan om att den är korrekt. Den här forskningen gjordes för många år sedan och har sedan dess testats och bevisats återigen gång efter gång, säger Deliang Chen.
Han hoppas att det här Nobelpriset tillsammans med slutsatserna i den senaste IPCC-rapporten ska bidra till att göra slut på de tvivel som finns bland delar allmänheten och beslutsfattare världen över beträffande mänsklighetens påverkan på klimatet. Så att fullt fokus nu i stället kan läggas på att diskutera och förverkliga lämpliga åtgärder för att minska utsläppen och därmed motverka alltför allvarliga konsekvenser.
Deliang Chen förklarar att när FN:s klimatpanel IPCC etablerades 1988 var det ännu inte helt fastställt att mänsklighetens utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser påverkade klimatet.
Syftet med IPCC var och är fortfarande att förse världens beslutsfattare med en samlad, överskådlig och lättbegriplig bedömning av det aktuella forskningsläget om global uppvärmning.
– IPCC bedriver alltså ingen egen forskning. Uppgiften är i stället att utvärdera och bedöma befintlig forskning, säger Deliang Chen som själv var en av de 28 koordinerande huvudförfattarna till klimatpanelens senaste rapport som publicerades den 9 augusti i år.
Det huvudsakliga arbetet med att skriva den 4 000 sidor långa rapporten gjordes av 234 forskare och experter från hela världen. Till sin hjälp hade de ytterligare runt 700 hjälpförfattare som bidrog med expertkunskap inom specifika områden.
Utöver huvudrapporten sammanställde de också en betydligt kortare och mer lättläst sammanfattning av den stora rapporten på endast 40 sidor.
– En del kritiserar IPCC för att vi inte tittar på all forskning men det är inte sant. Vi går igenom och utvärderar all publicerad klimatforskning. Men all forskning är inte bra forskning, det finns också dålig forskning, säger Deliang Chen.
När IPCC publicerade sin första rapport för drygt 30 år sedan konstaterade man att det var fullt möjligt att människan låg bakom den förändring av klimatet som man redan då hade börjat observera. Men man sa också att man inte kunde säga med hundra procents säkerhet att det verkligen var så.
– I takt med att åren har gått och mer och mer forskning har publicerats har IPCC successivt blivit säkrare och säkrare i sin bedömning. I den förra rapporten, som publicerades 2013, konstaterade man att det var mycket sannolikt att det är vi människor som ligger bakom uppvärmningen, säger Deliang Chen.
Han förklarar att det under de åtta år som gått sedan dess har tillkommit väldigt mycket mer data och forskning vilket gjort att de i den senaste IPCC-rapporten kan konstatera att det inte längre finns någon som helst tvekan om att det är människan som ligger bakom uppvärmningen.
– Vi ser stora och snabba förändringar av klimatet och vi är nu hundra procent säkra på att det är vi människor som ligger bakom förändringarna. För mig är det här den viktigaste slutsatsen, säger Deliang Chen.
– Vi är väldigt tydliga i rapporten med att varje ytterligare ton utsläpp betyder något, och att det därmed aldrig är för sent, säger Deliang Chen. Foto: David Nyberg
I rapporten konstateras att koncentrationen av koldioxid i atmosfären idag är högre än den varit på minst två miljoner år vilket bidragit till att medeltemperaturen på jorden har stigit med drygt en grad sedan andra halvan av 1800-talet. Förändringen är dock inte jämnt fördelad över jordytan. Till exempel är temperaturökningen lägre till havs och högre över land.
– I Sverige kanske det inte känns så farligt om det blir ett par grader varmare, men i områden som redan är extremt varma och torra kan ytterligare några grader ha väldigt stor betydelse, säger Deliang Chen.
Den högre temperaturen har bland annat lett till ökad avsmältning av glaciärer och till att extrema väderhändelser som värmeböljor, skyfall, översvämningar, orkaner och torka blivit fler och intensivare.
– En typ av extremväder som blivit betydligt vanligare är väder som är gynnande för skogsbrand, alltså kombinationen av torrt och varmt väder, det är ingen bra kombination, säger Deliang Chen.
Trots att mänskligheten redan har släppt ut så pass mycket koldioxid i atmosfären att vi fått stora förändringar av planetens klimat menar Deliang Chen att vi absolut inte bör ge upp försöken att minska ner på utsläppen med inställningen att det ändå redan är för sent.
– Vi är väldigt tydliga i rapporten med att varje ytterligare ton utsläpp betyder något, och att det därmed aldrig är för sent.
Ju mer kol, olja och gas som förbränns och därmed bidrar till att öka mängden koldioxid i atmosfären desto varmare blir det på jorden. I det så kallade Parisavtalet har alla världens länder åtagit sig att bidra till att begränsa uppvärmningen till långt under 2 grader och med en ambition om att helst hålla uppvärmningen under 1,5 grader.
– Som exempel på att varje ansträngning att minska utsläppen är betydelsefull kan vi ta skillnaden mellan 1,5 graders och 2 graders uppvärmning. Det kan låta som en liten skillnad med 0,5 grader men effekterna kan bli katastrofala med en mycket större ökning av intensitet och frekvens av olika typer av extremväder, säger Deliang Chen.
En viktig del i klimatrapporten är fem olika framtidsscenarier över hur klimatet kan komma att förändras beroende på hur snabbt utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser minskar.
Den kanske mest positiva slutsatsen i rapporten är att det fortfarande är möjligt att nå målet om att hålla temperaturökningen under 1,5 grader till år 2100. Det målet uppnås i det av de fem scenarierna med den snabbaste och kraftigaste minskningen av utsläpp.
Inte ens i det här mest positiva scenariot kommer vi dock enligt rapporten kunna undvika att temperaturökningen tillfälligt överstiger 1,5 grader om knappt 20 år från nu.
– Men genom att fortsätta på det här bästa scenariot kommer vi komma ner igen och landa på en uppvärmning på 1,4 grader vid år 2100, säger Deliang Chen.
Han förklarar att det som krävs för att uppnå det här är att utsläppen globalt måste minska med mellan sju och åtta procent varje år från och med nu för att i mitten på 2050-talet ha kommit ner till noll. Och att utsläppen därefter fortsätter minska ytterligare och förblir negativa under resten av århundradet.
– Det behövs väldigt stora förändringar och jag ser inte att viljan finns i världen just nu att göra det som krävs, säger Deliang Chen. Foto: David Nyberg
Negativa utsläpp innebär att mängden koldioxid som släpps ut är mindre än den mängd som tas upp av växter och tekniska lösningar. Alltså koldioxidinfångning och lagring med metoder som förhoppningsvis vid det laget har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna implementeras i stor skala.
Även om det alltså enligt rapporten är möjligt att uppfylla Parisavtalets 1,5-gradersmål är det långt ifrån självklart att det kommer lyckas.
Sedan Kyotoprotokollet som var föregångaren till Parisavtalet trädde i kraft för drygt 16 år sedan har de globala utsläppen tvärtemot målsättningen ökat i stället för att minska.
– Under pandemiåret 2020 minskade koldioxidutsläppen globalt med sju procent. Precis den årliga minskningen som krävs. Men det var bara under ett enda år. Nu har utsläppen vänt uppåt igen och är redan högre än innan pandemin, trots politikernas löften om en grön omstart av ekonomin, säger Deliang Chen.
Nästa avgörande händelse i det internationella klimatarbetet är klimattoppmötet COP26 i Glasgow i början av november. Alltså FN:s tjugosjätte årligt återkommande klimattoppmöte.
– Jag känner mig inte särskilt optimistisk tyvärr. Det behövs väldigt stora förändringar och jag ser inte att viljan finns i världen just nu att göra det som krävs. Men vi måste ändå hoppas att de agerar annorlunda den här gången, säger Deliang Chen.
