På lördag är det som vanligt dags för Båtmässan i Göteborg. Den här gången är det dock inte så vanligt som det tidigare varit sedan 1960 då den första båtmässan arrangerades. För enligt Svenska Mässan som arrangerar evenemanget nu för tiden så blir det här den sista.
I Munkedal ligger Carlanders båtvarv som Yngve Carlander en gång startade vid Gullmarsfjorden mitt emot Studseröds varv som ligger rakt över på södra sidan. På Studseröd byggdes fiskebåtar och på Carlander lite mindre träbåtar på den tiden.
Carlanders båtvarv har varit med på alla båtmässor sedan de startade. Yngve Carlander var dessutom med på alla de kombinerade båt- och mc-mässor som var föregångare till båtmässan mellan 1951 till 1959.
Yngves son Håkan Carlander, som nu är verksam i företaget, berättar dels att de kommer att vara med även på denna sista mässa, dels en anekdot från en av mässorna som föregick båtmässan. Yngve Carlander sålde då en träsnipa till Märta Philipsson, gift med ”bilkungen” Gunnar Philipsson.
– Betalningen var två motorcyklar. Den ena sålde han på mässan, den andra körde han hem med, berättar Håkan Carlander att historien säger.
Själv har båtmässan för mig inte alltid kunna erbjuda det jag är mest intresserad av när det gäller båtar, nämligen segelbåtar och helst i trä. Segelbåtarna har blivit allt färre på senare år och träbåtar som ställs ut på mässan fanns det under en period inte alls.
Men någon gång under årens lopp gavs det till slut plats för en träbåtsavdelning där Västkustens Träbåtsförening i alla fall numera har hand om innehållet.
Där finns plats för någon nyproducerad båt exemelvis från Lilla Kålviks båtbyggeri på Orust, en utlottningsbåt från Västkustens Träbåtsförening, samt andra exempel på gamla och renoverade träbåtar både för motor och för segel.
Privat har båtmässan därför inte varit så väldigt intressant i övrigt, men nästan varje år har jag ändå varit där å jobbets vägnar och på tillbehörssidan finns ju dessutom mycket bra som man i alla fall skulle kunna ha, och ibland borde ha, på en gammal träbåt.
Om seglen har minskat i utställningshallarna, så får man nog ändå säga att på scenen där olika framträdanden görs under mässveckan, har de hållit ställningarna i större utsträckning.
Kappseglare och jordenruntseglare har dragit många besökare till sina föredrag och en som jag gärna och ofta har lyssnat till är Sven Yrvind, en speciell seglare med en speciell livshistoria, och som kan berätta om detta på ett sätt som bara en sann historieberättare kan göra. Han har talets gåva, och kan konsten att fängsla en publik. Kanske som en kompensation för hans tidiga läs- och skrivsvårigheter.
Som ytterligare exempel på detta segelfokus på en annars nästan helt motorbåtsfixerad mässa kommer man i år ha ett ”seglarhäng” men ett program hela veckan med programpunkter med olika seglare, kappseglare och jordenrutnseglare, både ensamma och med sina familjer.
Det verkar bli en väldigt bra och fullödig mässa och jag vill faktiskt uppmana alla båtintresserade att ta sig dit i år. Tänk om vi kan göra mässan till en sådan publiksuccé att de ansvariga inser att de tagit ett förhastat beslut, och kommer på att , jo nog måste vi ha en båtmässa nästa år också.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
