Vid min ålder börjar människor omkring mig prata om den tid när de blir ännu äldre. Vad ska hända? Blir jag dement eftersom min mamma blev det … och så vidare.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fick psykologhjälp när jag ville skjuta min man och gräva ner honom i trädgården. Jag förstod att detta inte är normala tankar så jag tog hjälp. Mord är inget jag vill syssla med.
Jag fick göra en ACT träning. Dels för att bota min flygrädsla, men också för att förstå mekanismerna bakom ångest. Hur ens egen hjärna lurar en till att leta upp hemskheter som kan hända. Genom enkla övningar och kunskap, har jag lärt mig att inte låta mig luras att tro det värsta. Först när hemska saker händer … då är det dags för panik.
Vill ni testa, så finns det övningar på Youtube.
Därför vägrar jag att se mörker med Trump, Netanyahu och andra galna ledare. Det har funnits Hitler, Stalin, Mussolini, Margret Thatcher och fler. Ändå är vi kvar här i vårat land och de flesta kan betala hyran och har mat på bordet.
Efter de galna ledare vi har nu, kommer det att komma fler tokskallar. Maktberusning kanske det kallas, när en del utvecklar en tro på att de själva är Guds gåva till mänskligheten.
Vi skulle flyga till släkten i England. Vad händer? En brand stoppade all flygtrafik till och från Heathrow. Vi skulle flyga tidigt, dagen efter flygplatsen stängde och hade bokat hotellrum på Landvetter.
Suck, hur stor är chansen att just det händer? Det gör det. Jag minns hemska snöstormar och Eyafjallajökuls utbrott.
Men som sagt (ACT), jag hoppades att vi skulle komma iväg och det gjorde vi. Vi skulle till terminal 3 som var den som öppnade först. Sen öppnade delvis terminal 5. Flygledningen sköttes av Köpenhamn tror jag det var. Fantastiskt nog var Heathrow igång med alla terminaler dagen därpå. Jag är imponerad! Det är så världen ska fungera. Vi ska hjälpas åt. Vi ska inte köpa vapen och bomba sönder varandra. Det är fel väg! Nog om det.
Hyrbil och köra på ”fel” sida vägen på fyrfilig motorväg utanför London. Snurra åt fel håll i rondellerna. Miles, yards och annat konstigt. Hard shoulder? Det är precis så hemskt som det låter. Men ACT, inte förrän vi faktiskt krockar tillåter jag mig att bli rädd.
Vi krockade inte.
Min mans systrar och deras män är sinnessjukt roliga. Det är ett nöje att träffa dom. En syster bor i Sandy (Sandig) och en i Sedgebrook (”ett häst- och hundland”) utanför Nottingham.
Det blev en del prat om åldrandet. Någon ville absolut inte bli placerad på ett ålderdomshem (det heter säkert något annat nu, men ni fattar). Någon ville sälja huset innan det blir svårt att gå i trappan och sköta trädgården. Jag undrar när det är? Kommer man till den insikten? Vilket av ens barn kan tänkas hjälpa dig. Vilka krämpor kommer eventuellt att ställa till det? Måste man verkligen äta piller mot högt blodtryck och blodfetter? Härregud, vad gammal jag kände mig genast … En svåger tänkte bli en regndroppe efter döden? Själv tänker jag få vingar och flyga bland molnen. Jag har varit snäll, så jag kommer till det rätta stället.
En granne klagade på en av systrarnas uppsatta plank. Hon kunde nämligen se det från sitt hus. Ve och fasa! Min man och min svåger ägnade en hel dag till att flytta planket, trots att det stod på egen mark. Grannen hade sitt skräp i den hörnan och även på den andra sidan av planket var det skräp. Hur kan man inte se skräpet utan bara planket? Ibland förstår man inte. Min teori är att grannen ville nyfiket se in i deras trädgård.
Folket i byn ville också veta vad det var för bil som stod parkerad vid deras hundpromenad. En onödigt stor hyrbil.
Jag skrev fint om byn i kyrkans gästbok.
Jag som EU-medborgare, hann flyga hem innan det nya visumkravet trädde i kraft till Storbritannien. Ni fattar, det handlar bara om pengar. 10 pund kostar det att åka dit nu, cirka 130 kronor. Ni förstår vad det kommer att rassla till i kassan för britterna.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
