2025 började med snöoväder i våra trakter. Den traditionella grötfesten i Steneby bygdegård på Trettondedag jul såg ut att snöa inne igen precis som för två år sedan på grund av rejält snökaos. På grund av detta blev det ingen underhållning eftersom det inte var tillrådligt för dem att ge sig ut på de dalsländska vägarna. Det är hembygds- och bygdegårdsföreningen som numera gemensamt brukar anordna grötfest för bygdens folk och andra intresserade.
Eftersom inköpen och övriga förberedelser var i stort sett klara beslöt vi oss för att koka risgrynsgröten, fast i betydligt mindre mängd än brukligt. Rolf ställde i vanlig ordning upp och plogade så att de som hade möjlighet kunde ta sig fram till bygdegården.
En dam ringde från Bengtsfors och undrade ifall vi ställt in hela festen. Hon själv var insnöad, men dottern hade tänkt sig komma från Dals Långed ifall det inte blev sämre. Jag meddelade att vi ställt in underhållningen och lotteriet men gröten fanns klar. Dottern, som brukar vara en trogen besökare, dök dock aldrig upp så var nog klokt.
Istället kom de närmsta grannarna och de från Dingelvik som hade fyrhjulsdrivna bilar. Ett par vänner närmare Ödsköltsgränsen ringde att de varit på väg att åka men hade fått en rejäl plogvall mot länsväg 172 så de inte vågade sig ut i trafiken.
Vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans och det mesta av gröten försvann när alla lät sig väl smaka. Med lite uppläsningar om hur rikssvenska kan låta på Stenebydialekt fick alla en trevlig stund och hade ingen brådska hem.
På hemvägen skulle jag åka gamla vägen och skjutsa hem min väninna Carina. Tänkte det var bäst att köra stora vägen så långt som möjligt och det gick bra ända tills jag skulle vända bilen. Då fastnade jag i en snödriva. Som tur var hade jag både sonen och snöskyffeln med mig så med deras gemensamma krafter lyckades jag till slut komma loss. Visade sig när vi kom hem att även maken kört fast på vår lilla landsväg men själv tagit sig loss.
Verkligen skönt att slippa ut i trafiken för att ta sig till jobbet i tidig morgontimma när inte snöröjarna hunnit med att ploga inne i centralorten. Min svägerska blev i stort sett insnöad på sitt jobb i Bengtsfors och hade möjlighet att stanna kvar där flera nätter för säkerhets skull. Hon var inte imponerad av snöröjningen där förstod jag och det verkar ha varit likadant på många ställen där man inte hunnit med att skotta och sanda trottoarerna.
Efter detta blev det både nederbörd och mildare temperaturer vilket gjorde vägarna ordentligt hala. Nästan så man välsignade den efterföljande blåsten som nu smält både snö och is på de allra flesta ställen.
Men trots att man klagar på vintern är det ganska skönt att de olika årstiderna finns. Vad skulle vi annars prata om och längta till om det vore sommar året runt. Det ligger kanske något i talesättet att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Nyligen hade Fyrbodalsprojektet ”Hitta hem i Dalsland” bjudit in till ett möte i Steneby bygdegård som lockade över 50 deltagare. Inflyttningslotsen Anna-Sara Perslow är född och uppvuxen i Steneby så det var kul att det blev så stor respons på mötet. Numera bosatt i Göteborg men med sommarställe i Steneby har hon stort kontaktnät och bra koll på fördelar och nackdelar när man jämför stad och landsbygd. Hon och övriga medhjälpare i projektet jobbar för att vända befolkningstrenden och locka fler unga och barnfamiljer till vårt vackra landskap och det är bara att önska lycka till. Vi är trots allt ett Sverige i miniatyr på lagom avstånd från både Karlstad, Göteborg och Oslo.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
