Trots tålmodig väntan har vårens pigghet inte ankommit. Hela vintern skyller jag min trötthet på att det är kallt och mörkt. Jag när en förhoppning om att det skall vända när våren kommer och det blir ljusare och varmare ute. I år verkar det dock gå segt. Kanske beror det på att detta är första året som våren firas som 40-åring. Men samtidigt är det otroligt skönt att vara riktigt trött ibland och faktiskt kunna unna sig att sova. Att ha möjlighet att sluta ögonen en stund när man är riktigt trött är en av de bättre känslorna.
Så jag passar på att sova in denna våren. Första dagen efter omställningen till sommartid bjöd på retfullt dåligt väder. Halv storm och regn som kändes som att det kom från alla håll. Både sidledes och uppifrån. Inte kändes det direkt som att sommartiden var här. Jag var definitivt inte sugen på att kliva upp ur sängen tidigt på morgonen. Vi hade dock lovat att åka iväg och heja på en liten ryttare på en hopptävling. Det var en ganska oangenäm upplevelse att vara utomhus precis som jag misstänkte. Trots rejäl klädsel var jag som en fryst pinne efteråt. Att sedan följa upp med ett träningspass på gymmet gjorde att värmen steg i kroppen men spädde kanske på känslan av att vara lite mör extra mycket. Kanske inte så konstigt att det var svårt att kunna befinna sig i soffan sedan på eftermiddagen utan att somna. Jag vaknade efter en timme med håret på ända och tydliga avtryck av soffkudden i ansiktet. Lite vila verkade vara välbehövligt.
Så jag fortsätter att vänta spänt på att vårkänslorna skall infinna sig och lite vårpigghet med det. Jag har bokat tid för att byta däcken på bilen nästa vecka. Det kommer troligtvis innebära att det kommer bli snö och drivis i slutet av samma vecka. Det känns som att det aldrig slår fel att det kommer snö dagarna efter att man lagt på sina sommardäck.
Annars håller jag mig ganska lugn med våraktiviteter. Har inte ägnat mig åt några vårskrik än. Jag har heller inte riktigt lyckats vara utomhus och känna att det är så där riktigt varmt och skönt. Snarare tvärtom att man klätt på sig lite för lite för att det ser varmt och skönt ut ute. Efter ett tag upptäcker man att så är inte fallet alls. En mössa eller ett par vantar hade inte suttit fel.
I helgen var vi i alla fall iväg och hämtade en rätt bra förutsättning för att kunna komma igång med att ställa i ordning vårt bombnedslag till trädgård. Min man är definitivt mer exalterad över den nya tillgången i familjen än vad jag är. Jag är mest intresserad av resultatet av dess arbete. En grävmaskin har alltså anlänt till gården. Jag har tackat nej till möjligheten att få provköra. Tänker att jag tar det en dag när jag är på gott humör. Mannen har dock redan hunnit fixa och trixa med den. Själv låg jag under samma stund på soffan och sov. Väntandes på att bli lite piggare och kanske lite mer exalterad över att det snart är vår och att vi nu har en grävmaskin på gården.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
