Så mycket till vinterlov blev det inte rent snömässigt för barn och ungdomar i år. Eller februarilov som vi sa förr. Lite tur har det ju ändå varit de senaste åren med lite vinter vecka 7 och i alla fall 8. I år blev lite kyla men ingen snö. Kommunmannen som vi delar arbetslokaler med på Junogatan är så nöjd så över den lilla snöröjning som behövts. Mycket pengar sparas som kan användas till annat viktigt.
De milda vintrarnas inverkan på isarna har nu också uppmärksammats när säsongen för långfärdsskridskor börjar gå mot sitt slut. Kanske börjar en del utövare av den sporten bli desperata och vågar sig ut på alltför bristfälliga isar. Några tråkiga olyckor har också hänt.
Som barn och ungdom var det många dammar och sjöar som besöktes för att idka skridskoåkning, men då var det framför allt för att spela ishockey eller i mitt fall mest bandy. Det hände frampå vårkanten att det var bräckligt med isen vid strandkanten, men hållbart och bra längre ut. Nyrödsjön och Päreviga, det vill säga Päreviken, vid Kaserna var populära utflyktsmål för familjer med skridskointresse på den tiden. I Munkedalstrakten.
Munkedal hade ett bra bandylag i Munkedals IF. Planen finns fortfarande kvar mitt emot idrottsplatsen mellan Munkedalsälven och Örekilsälven nere vid Folkets Park. Där tog MIF emot gästande lag och gjorde bra ifrån sig. Men in på 70-talet tror jag att det hela dog ut på grund av allt varmare vintrar. Många är de tillfällen man sett Kalle Svensson och andra stå och spola hela nätterna i minusgrader för att få till spelbar is, bara för att den sen smälte bort. De sista åren med seriespel fick man ibland ty sig till sjöisarnas tjocka istäcke som stod emot lite längre än den spolade isen på bandyplan.
Det hade behövts en konstfrusen is för att hålla de goda bandykunskaperna och bandykillarna kvar i samhället och även om planerna fanns blev det aldrig av med någon sådan satsning. Det var väl ekonomin det föll på.
Annars var det en fin kombination för att hålla igång hela året. Fotboll på sommaren och bandy på vintern.
Det skall sägas att bland fotbollsspelarna i Munkedals IF fanns det också de som i stället spelade hockey. Och då i den förening som än i dag heter Munkedals Bandyklubb, MBK. Det var väl så att det en gång i tiden var två bandyspelande klubbar. Samhället var tidigt något uppdelat på Brukssamhället och Centrum, där MBK hade sin bas. Rivaliteten fanns inte bara på idrottsarenorna.
Idag är det inte möjligt att spela elitbandy utan konstfrusen is i Sverige. Knappast ens utan ishall. I Kungälv gör man det utan och även om jag inte går på några matcher där så får man en glimt av planen i strålkastarljuset när man åker förbi på E6 och bron över Nordre Älv. Min känsla av bandyn på Kungälvs arena är att isen ständigt är regnvåt. Det är den nog i alla fall ofta.
Det närmaste jag kom isbanan i Kungälv i idrottssammanhang var nog när vi hade varit och spelat just bandy borta i Surte eller Ale eller något sådant. Kanske med något pojklag eller juniorlag. Då stannade vi lämpligtvis vid en korvkiosk nära kexfabriken på hemvägen. Inte så långt från bandybanan fågelvägen.
I helgen när jag öppnade för att släppa ut katten tidigt på morgonen kvittrade fåglarna ute i trädgården och träden runt omkring. Det var första gången i år. Nu är nog våren på väg i alla fall. Och till mina vänner som är långfärdsåkare och alla andra som också är det. Var försiktiga med isen.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
