Skjutningarna fortsätter att terrorisera vårt samhälle och har spridit sig från så kallade utsatta områden i städerna till villaförorter och andra lugnare ställen. Anhöriga till gängkriminella drabbas och ibland är den skjutne någon helt annan än som var syftet. Skyttarna blir allt yngre och yngre och därmed också offren när olika dåd skall hämnas.
Även om antalet skjutningar minskat har sprängningar av olika slag i stället ökat. Och de döda i skjutningarna ligger ungefär stilla i antal.
Det är kort och gott ett oerhört samhällsproblem när människor måste leva med våld och dödande som grannar i sina bostadsområden. Det är ett oerhört samhällsproblem när barn och unga växer upp i ett sådant sammanhang och det mer och mer hör till en normal situation i vissa områden.
Tydligen är gängkriminaliteten nu också på väg att bli en normal situation i vårt samhälle. Så normal att en professor föreslår att det är dags att samhället går in och börjar medla i konflikterna som är upphovet till skjutningarna.
Man tror inte det är sant. Vet han över huvud taget vad det handlar om? Eller är det så som man har kunnat misstänka att det i en del kretsar, inom polisen, myndighetssverige, att knarkhandeln, narkotikahandeln som göder gängen och levererar pengarna till gängbossarnas liv i överflöd och till småpengarna som lockar in ungdomar i kriminalitet och i värsta fall skjutningar och mord.
Det professorn föreslår är ju i själva verket att samhället skall gå in och medla i konflikter som ofta handlar om vilka marknader de olika gängen kan kontrollera för att sälja sin narkotika. Om en medlare skall gå in och försöka få gängen att sluta kriga om dessa marknader är ju samhället på väg att bli medbrottsling i den kriminella gärning det är att sälja narkotika.
Men som sagt, det är det man kunnat misstänka, att så länge gängen sålde sin narkotika utan att bråka, skjuta och mördas så att det stört allmänheten och lockat ungdomar att förstöra sina liv för struntsummor, så har man låtit verksamheten hållas. Sälj knarket med gör det inte så det syns och så att allmänheten störs.
Men det fungerade en tid när gängen var färre. Allteftersom de stora vinsterna lockat fler aktörer har konkurrensen hårdnat. Samtidigt har narkotikapengarna letat sig in i samhällets institutioner och i näringslivet och förstör verksamheter i och förtroende för de här sektorerna. Vi hör om infiltratörer i domstolar, i socialtjänsten och hur knarkpengarna utsätter hederliga företagare för både osund konkurrens och våld och hot.
Tyvärr har man inte på alla dessa år haft förståndet att se att det viktigaste man kan göra är att stoppa pengakranen till de kriminella gängen. Att strypa efterfrågan på knarket så att gängen inte lockas av de stora vinsterna och samtidigt rädda människor från förstörda liv i ett narkotikamissbruk.
Det hjälper uppenbarligen föga med allt hårdare fängelsestraff och med elektronisk övervakning av olika slag. Mördandet fortsätter och knarkinförseln fortsätter att öka vilket vi kan se i allt fler och större knarkbeslag.
Miljarder satsas nu på att fängsla människor och på alla rättegångar mot dem som trots allt fastnar i rättvisans garn. Det måste naturligtvis göras. Men det kommer inte att hjälpa om vinsterna från narkotikahandeln fortsätter att locka gängen till den lönsamma hanteringen, att fortsätta slåss om knarkmarknader och rekrytera ungdomar in i kriminalitet.
Justitieministern kallade en gång skjutningarna för inhemsk terrorism. För att få slut på den på allvar måste och terrorfinansieringen, narkotikaköparna, stoppas. Att gå in och medla mellan stridande gäng är att ge upp för gott.
Tack för att du stöttar lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
