Den hemska skolattacken i Örebro har drabbat Sverige hårt. Inte minst bland barn och ungdomar som fortfarande går i skolan måste tillgången till bilder och filmer på nätet skapa både oro och rädsla, mardrömmar och sorg.
De drabbade är ju framför allt de som mördats och skadats och deras anhöriga, liksom de som fått genomleva den traumatiska upplevelsen, gömda någonstans, innanför eller utanför skolan.
Traumatiskt har det självklart också varit för de poliser och räddningspersonal som i den kaotiska situationen har skött och försökt sköta sina jobb att skydda och hjälpa de utsatta och för polisen att stoppa mördaren.
Skolskjutningar och masskjutningar är gudskelov sällsynta i Sverige. Men vi hör väldigt många gånger genom våra nyheter att det sker runt om i världen. Risken finns att man trubbas av, att det man hör så ofta talas om, inte längre gör samma intryck.
Vi har dessutom i Sverige de senaste åren fått leva med ett accelererande dödligt våld i form av skjutningar och sprängningar. Man kan inte säga annat än att med det vi hela tiden matas med har det blivit vardagsmat.
Och det är ju hemskt.
Därför är det bra att människor runt om i Sverige och våra myndigheter synliggör svärtan och sorgen över det som inträffat genom de manifestationer som genomförts i veckan. Vi behöver verkligen tänka igenom det som händer, både för de som drabbas konkret på plats, hur vi alla drabbas, inte minst våra barn och ungdomar. Hur samhället drabbas.
När en sådan här sak händer är det naturligt att man undrar varför och hur det kan ske. Varför får en ung man sådana här impulser, varför och hur kan han döda oskyldiga människor?
Svaret blir ju oftare och oftare att det är enstöringar, utan tillräckliga och goda sociala kontakter, som bygger upp en fantasivärld där mördandet blir något positivt. Samtidigt är det ofta i kombination med en persons hopplöshet och sorg över egna tillkortakommanden. Ofta får vi också en bakgrundsbeskrivning där kontakter med psykvård och andra myndigheter inte lett till konsekvenser i form av vård och stöd som hade behövts.
Vi ser runt om i vårt land hur psykvården bantas och hur sociala myndigheter inte hinner med. Det måste förändras. Mer resurser måste till i psykvården. Det behövs också ett återinförande av tvångsvård av psykiskt sjuka som inte inser att de behöver vård.
Sen har vi det här med vapnen. En sak är att vi har alldeles för mycket illegala vapen i Sverige. Det är alltför lätt att få tag på. Polisens möjligheter att rensa upp i vapenträsket måste bli mycket större. Att stoppa införseln i ett EU med fri rörlighet av människor och varor är närmast hopplöst.
Fortsatt är det från Balkan de flesta illegala vapen kommer. Mycket hittar säkert vägen från kriget i Ukraina den vägen till smuggling in i Europa.
Att förbjuda halvautomatiska vapen borde vara en självklarhet. De behövs inte för jägarna. De behövs inte i Sverige för att vi skall skydda oss.
Låsta skolor? Jag tror att det behövs. På många ställen finns andra problem med öppenheten också. Elever som slutat som hänger där. En del som säljer droger. Skadegörelse på nätter och helger.
Tyvärr är det dags att stänga skolorna med stängsel och lås. Det handlar om våra barn och deras säkerhet. Men det är skillnad mellan olika skolor, mellan stad och land. Låt rektorerna och kommunerna bestämma.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
