Rysslands stadiga framryckning i Donetsk och Luhansk har skapat oro i både Ukraina och i de länder som stödjer landets försvar med hjälp av pengar, civil utrustning och vapen. När Ryssland inte verkar kunna stoppas vid fronten och en Ukrainsk seger av allt fler anses både osannolik och omöjlig tillgodoser de allierade i allt större utsträckning önskemålen om missiler som kan skjuta mot mål långt bakom frontlinjen och in på ryska känsliga objekt som flygplatser, depåer och tillverkningsindustrier med anknytning till försvaret.
Som en följd av detta har Ryssland trappat upp med en ännu större missil än man använt tidigare, med större sprängverkan och i överljudsfart som är svår för Ukrainas luftvärn att upptäcka.
Frankrike har nu också börjat driva frågan om att skicka fransk trupp, legosoldater från typ Främlingslegionen eller reguljär trupp, för att stötta Ukraina. Storbritannien verkar inte känna några gränser utan ser ut att hänga med på allt man kan komma överens om bland de allierade.
I Tyskland har en stor folkopinion fått den tyske kanslern Olaf Scholz att både inleda samtal med Vladimir Putin och att avstå från att skicka den tyska missilen Taurus till Ukraina. Inför det kommande nyvalet kommer säkert inte det ställningstagandet att ändras.
Även presidentskiftet i USA ger alla inblandade parter huvudbry. Men vad Donald Trump kommer att göra är än så länge höljt i dunkel. Den nuvarande retoriken från Ukrainas allierade är oroande. Vi får hoppas att det är som i Libanon. Att ett vapenstillestånd med Israel brukar föregås av det mest intensiva krigandet.
