Så har kriget i Ukraina och det upplevda hotet från Ryssland nu också på allvar riktat ett grundskott mot den förnybara energiproduktionen och därmed omställningen till ett mindre klimatpåverkande samhälle.
Ukrainakriget är en katastrof för befolkningarna i både Ryssland och Ukraina med oerhörda lidanden, med ekonomier i fritt fall, och en förödande miljöpåverkan och uteblivet miljö- och klimatarbete lokalt.
Förutom att regeringens i handling tvivelaktiga hanterande av den gröna omställningen i sin helhet, riktas nu också ett dråpslag mot vindkraftsproduktionen till havs när man säger nej till vindkraftsparker i Östersjön som skulle kunna ge oss sammanlagt 130 TWh om alla förverkligades. Det är lika mycket som Sveriges totala elanvändning i dag.
Man hänvisar i sitt beslut om avslag på alla dessa ansökningar till försvarets behov av övervakningsmöjligheter för att upptäcka angrepp av olika slag mot Sverige. Det har försvaret gjort så länge havbaserad vindkraft har funnits och regeringen borde vid det här laget ha hittat en väg för att både bygga vindkraft till havs och tillgodose försvarets behov. På samma sätt som man gjort det i Polen, Tyskland, Danmark och Storbritannien.
Jag tolkar det som att försvarets negativa inställning tacksamt har tagits emot av Tidöpartierna i deras och framförallt SD:s negativa inställning till vindkraft över huvud taget.
Nu säger regeringen att man i stället ser möjligheter till vindkraftsetableringar i Bottenhavet och på Västkusten, där man nu faktiskt också givit tillstånd till två parker, först vid Kriegers flak i Kattegatt, och nu samtidigt med avslaget angående vindkraftsparker i Östersjön, också till den flytande vindkraftsparken Poseidon 40 km rakt utanför Orust och Tjörn.
Detta tillstånd är naturligtvis oerhört glädjande för Västsverige och vårt näringsliv som på många sätt har börjat en grön omställning i bland annat tillverkning av gröna bränslen till bilar och flygplan, samt tillverkning av både elbilar och bilbatterier.
Dock har regeringens politik där man främjat bilåkandet med fossila bränslen och försämrat de ekonomiska villkoren för innehav och köp av elbilar gjort att utvecklingen inom de här områdena har stannat av och att de industrier som arbetar inom de här områden nu ställer om och sänker ambitionerna som exempelvis Volvos mål när det gäller övergång till elbilar och Volvo AB:s batterifabrik i Mariestad.
Allt detta gör att efterfrågan på fossilfri och förnybar el inte ökar på det sätt som tidigare förväntats, det gör att elpriserna när elproduktionen ökar blir allt lägre, vilket i sin tur gör att det inte går att räkna hem investeringar i ny energiproduktion på samma sätt som om efterfrågan på el stadigt ökat.
Det är en viktig anledning till att Vattenfall sagt att man pausar planerna på att bygga den vindkraftpark man har tillstånd till i Kattegatt, och fortsätter regeringen att bromsa den gröna omställningen för allmänhet och näringsliv finns samma frågetecken för om investeringen i vindkraftsparken Poseidon blir av.
Vattenfall har ju även pekat på att regeringens beslut att ändra regelverket sedan den tidigare mandatperioden så att Svenska kraftnät inte skall bygga något stamnät i havet som vindkraftsparkerna kan ansluta sig till, varit en typ droppe som fick bägaren att rinna över i beslutet att inte bygga vindkraftsparken på Kriegers flak.
Samma sak gäller rimligtvis också för Poseidon.
Regeringen måste nu i handling, och inte bara i ord, visa att man faktiskt vill ha den gröna omställningen och är beredd att satsa pengar på det och därmed ge näringsliv och allmänhet anledning att tro att den utveckling som tidigare planerats kommer att kunna bli verklighet. Bara så kommer det att bli några mer vindkraftsparker i haven, vare sig det är i Bottenhavet eller i Kattegatt och Skagerack.
