Återigen verkar vindkraftsmotståndarna i Tidöpartierna fått regeringen att ta till ett katastrofalt beslut för Sveriges framtida elförsörjning. Alla vet att det i framför allt Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna finns mer eller mindre starka grupperingar som hatar vindkraft för att det är mycket bättre med kärnkraft. Typ.
Men det är ju inte ett argument som en regering, som vill agera seriöst för att trygga en förnybar och koldioxidfri elförsörjning för näringsliv och privatkonsumenter till vettiga priser kan basera sin framtidsplanering på. Så det säger man alltså inte.
När det gäller ansökningarna om 13 vindkraftsparker i Östersjön, som i princip skulle dubblera Sveriges nuvarande elproduktion, beklagar i stället regeringen sitt ställningstagande djupt, och meddelar att man är tvungna att säga nej för att Försvarsmakten tycker att de försvårar möjligheten att försvara Sverige.
Försvarsminister Pål Jonsson förklarade med allvarlig stämma att försvaret inte i tid kan upptäcka missiler och flyg som avfyras mot Sverige från andra sidan Östersjön.
Över huvud taget var det just signalspaningen, radarövervakning, som var det huvudsakliga argumentet. Men många var kritiska. Tidigare försvarsministern (M) Mikael Odenberg, som tidigare också varit generaldirektör för Svenska Kraftnät, och som sådan med god insyn i både försvaret och elförsörjningen var inte nådig. Ett haveri för regeringens energipolitik tyckte han.
Kritiker undrade varför svenska försvaret inte klarar att lösa sina uppgifter med vindkraftverk i havet, när det går alldeles utmärkt i Polen, Tyskland, Nederländerna och Danmark. För att inte säga Storbritannien. Dessutom ansåg sig Saab, som i princip är de som tillverkar spaningsutrustningen för försvaret, sig nödsakade att gå ut och förklara att deras produkter visst klarar att spana genom vindkraftsparkerna.
Den frågan gick förstås vidare till en ansvarig på försvarsmakten som gick med på att det visserligen går rent tekniskt. Men förde som ytterligare argument fram att det utländska ägandet inom vindkraftsföretagen är en risk. Man har i efterhand också lyft fram frågetecken när det gäller lagstiftningen för att sätta upp censorer på vindkraftverken som i stället för att försämra, kanske till och med kunna förbättra spaningsförutsättningarna genom sin planering långt, långt ut till havs.
Företrädare både för näringslivet och regionala företrädare i bland annat Region Skåne har uttryckt sitt missnöje och menar att regeringen måste ompröva sitt beslut. Det är ju inte minst södra Sverige som drabbas av högre elpriser för att produktionen av el är för liten i den delen av landet.
Argumenten från regeringen när det gäller avslag på ansökningar som skulle ge en dubblering av elproduktionen i Sverige var alltså i princip fel. En osanning. Det var inte alls så att signalspaningen stördes på ett avgörande sätt av vindkraftsparkerna.
Det fanns andra skäl för försvarets ställningstagande. Skäl som verkligen inte ser ut att på ett avgörande sätt omöjliggöra vindkraft till havs. Ägandet av parkerna måste självklart kunna lagstiftas om. Detsamma gäller placeringen av censorer på vindkraftverken och deras fundament.
Den förra regeringen tog initiativ till ett arbete för att möjliggöra en samverkan mellan försvars- och energiintressen till havs. Med de uppgifter som nu kommit fram måste regeringen ta upp den kastade handsken och därmed också kunna ompröva det uppenbarligen populistiska och faktamässigt ogrundade beslutet som berövar Sverige en fantastisk möjlighet till ny, förnybar och koldioxidfri elförsörjning.
