Trots att många människor går hungriga kasseras rutinmässigt stora mängder fullt ätbar mat runt om i världen. I Frankrike finns det sedan fyra år tillbaka en lag som ser till att mat som tidigare skulle ha slängts istället kommer fattiga och hungriga människor till del. Flera andra länder har sedan dess inspirerats av Frankrike och infört liknande lagar och regler mot matsvinn.
Initiativtagaren till den franska lagen var advokaten Arash Derambarsh. I samband med att han var i Göteborg för att ta emot hållbarhetspriset Win Win Gothenburg Sustainability Award med prissumman på en miljon kronor passade Västsverige på att träffa honom och ställa några frågor.
Är det inte konstigt att det överhuvudtaget finns ett behov av en lag som förbjuder mataffärer att slänga fullt ätbar mat? Det borde väl vara en självklarhet att man inte gör det?
– Vi måste utgå från verkligheten, och verkligheten i Frankrike idag är att 15 miljoner människor inte har några pengar kvar på kontot efter den 15:e varje månad. Samtidigt som mer än 50 kilo ätbar mat slängdes i soporna varje kväll i varje butik. Vi behövde hitta en akutlösning för alla de fattiga som gick hungriga, säger Arash.
– Lagen som blev genomröstad den 3 februari 2016 tvingar affärerna att istället ge den här maten gratis till de som går hungriga. Den ger välgörenhetsorganisationer laglig rätt att ta emot mat som annars skulle ha slängts. Om en mataffärer bryter mot lagen och slänger maten istället för att ge den till någon av organisationerna får de en bot på 10 000 euro.
Mataffärerna står bara för en liten del av det totala matsvinnet i samhället, har du några tankar om hur matsvinnet kan minska även utanför själva butikerna?
– Det stämmer inte att de bara står för en liten del, och jag ska förklara varför. I Frankrike kontrollerar de stora livsmedelskedjorna 80 procent av livsmedelsdistributionen. Endast 20 procent är lokalproducerat som säljs direkt av producenterna till fristående mataffärer utan mellanhänder. Det gör att de stora kedjorna har stor makt även över bland annat bönderna som producerar maten. De här stora företagen kan därför bestämma priset, hållbarheten, och hur stora kvantiteter som ska produceras av de olika matvarorna. De kontrollerar alltså inte bara vad som sker i själva mataffärerna utan även i andra delar av matsystemet.
Arash Derambarsh är årets vinnare av hållbarhetspriset Win Win Gothenburg Sustainability Award med prissumman på en miljon kronor. Foto: David Nyberg
– Bönderna är tvungna att sälja sina produkter till de stora livsmedelsföretagen eftersom de har ett så stort monopol. Det gör att livsmedelsjättarna kan köpa matvarorna till ett lägre pris än vad de skulle ha kunnat göra om det fanns fler fristående butiker. Sedan säljer de produkterna till det dubbla priset och gör rejäla vinster.
– All mat som de inte får sålt och som de slänger får de sedan skattelättnader för. Det finns ett ekonomiskt och juridiskt system som gynnar matindustrin och det är det här systemet som är orsaken till det stora matsvinnet. Det tvingar också fram onyttig mat som gör konsumenterna sjuka och det tar död på de som odlar jorden.
Du menar att det leder till att jordbruksföretagen går i konkurs?
– I början av 1900-talet fanns det 6 000 000 människor som jobbade inom jordbruket i Frankrike, idag har det sjunkit till en tiondel, ungefär 600 000 människor. Det sker ett självmord varannan dag i Frankrike hos bönder till följd av det här systemet.
Hur hjälper den här lagen mot matsvinn jordbrukarna att få bättre lönsamhet i verksamheten?
– När jag med den här lagen attackerar mataffärerna, så är det för att minska livsmedelsjättarnas kontroll över matsystemet. Genom att göra det ger vi producenterna större makt över sin egen produktion. Men den här lagen är bara första steget av många mot ett mer välfungerande matsystem. Vi behöver också bland annat införa en annan lag som gör det förbjudet för matkedjorna att överstiga 50 procent av den totala marknadsandelen. På samma sätt som vi i Frankrike har infört en kvoteringslag som säger att det ska vara 50 procent kvinnor och 50 procent män i bolagsstyrelser.
– Om jag istället för att börja med den här matsvinnslagen för mataffärer hade bestämt mig för en lag inom ett annat område istället så hade det inte fått samma genomslagskraft. En anledning till det är att bilden av mataffärer som slänger ätbar mat när det finns fattiga människor som går hungriga är chockerande.
– Det finns matsvinn inom många områden. Bagerier, sjukhus, restauranger, fängelser, äldreboenden, skolmatsalar. Det finns mycket att göra där också. Men de stora livsmedelsdistributörerna styrs av en lobby som har väldigt mycket inflytande. Därför var vi tvungna att börja med att skapa en lag som slog mot den här matindustrilobbyn, innan vi går vidare med resten.
Så den här lagen gäller alltså i nuläget endast mataffärer och inte exempelvis restauranger?
– Det stämmer. Det första som händer vad gäller restauranger är att lagen om doggy bags träder i kraft 1 juli 2021. Då kommer alla restauranger bli tvungna att tillhandahålla förpackningar för restauranggäster som inte ätit upp allt och som vill ta med sig resterna hem. Men det kommer komma fler åtgärder inom alla områden där det finns matsvinn. Plus att strategier för att minska matsvinn i hemmet kommer ingå i hemkunskapen i skolan.
Under debatten som följde efter prisutdelningsceremonin blev det tydligt att alla i Sverige inte håller med Arash om att en lag mot matsvinn är rätt väg att gå. Foto: David Nyberg
Du kan knappast ha varit den förste som såg det absurda i att fullt ätbar mat slängdes varje dag av mataffärerna samtidigt som så många går hungriga. Men det var ingen annan tidigare som hade engagerat sig så som du för att göra något åt problemet. Hur kommer det sig att just du gjorde det?
– Jag gjorde det för att jag hade upplevt hunger själv, personligen. Så jag hade en positiv ilska. Jag upplevde också att med den demokratin som vi ändå har så var det möjligt att skapa den här förändringen. Dessutom var jag redan sedan tidigare engagerad i politiken.
– Jag ville ta det här problemet som jag hade egen erfarenhet av och göra det till en internationell fråga, för jag visste att det fanns många som såg samma problem. Och den här lagen gick igenom väldigt snabbt. Det tog bara ett år och alla röstade ja till lagförslaget. Nu är vi inne på fjärde året med den här lagen som gör att människor som annars hade gått hungriga, nu kan äta, och det är det som hela tiden har varit det huvudsakliga syftet.
– Vi har en namninsamling mot matsvinn i Europa som har 1,6 miljoner underskrifter nu, och som stöds av Röda korset, Action against hunger och av FN:s matprogram. Vi kämpar alltså för att den franska lagen ska bli en lag som gäller i hela EU. För i vår världsdel så har vi 500 miljoner invånare, varav 100 miljoner går hungriga.
De flesta svenska politiker vill inte ha en sådan här lag i Sverige. De tycker att det är bättre att mataffärerna ger bort den överblivna maten frivilligt. Och i Sverige är det många affärer som gör det redan nu, trots att vi inte har någon lag som tvingar dem att göra det.
– Jag säger inte att jag vill ha en svensk lag, jag vill ha en europeisk lag. Sverige är ett av 27 länder i EU. Sverige står inte ensamt, utan är en del av en familj. Bara för att Sverige är en duktig elev och att ni har de här samarbetena så betyder inte det att det fungerar bra överallt. Jag skulle önska att systemet som ni har i Sverige skulle gälla för resten av Europa också, men det fungerar inte så i Frankrike, och inte i Europa heller. Jag är inte här som en fransos för att prata med en svensk, utan jag är här som europé för att prata med en annan europé. Vi måste samlas kring gemensamma mål och hitta sätt att samarbeta kring lagar som gäller oss alla.
– Dessutom så säger du att många svenska mataffärer skänker bort den överblivna maten, men målet är alla mataffärer. Det finns ingen anledning att någon mataffär ska slänga fullt ätbar mat när det finns människor som går hungriga.
