Tommy Andersson sitter i styrelsen för Maritimt i Väst, en förening som stöds av Västra Götalandsregionen och som har som syfte att verka för aktiviteter som stöttar och lyfter fram det maritima kulturarvet i Västsverige.
Man arrangerar utåtriktade aktiviteter där fartyg samlas och sprider kunskap om deras historiska bakgrund och betydelse inte minst för Västsverige, och man organiserar kurser och seminarium för fartygsägare och andra intresserade.
I söndags var det dags för ett seminarium i underhåll av trä- och stålfartyg på Sjöräddningshuset i Långedrag i Göteborg.
75 deltagare från 28 olika fartyg samlades där för att under en heldag få information om, och dela med sig av erfarenheter från, att underhålla och bevara gamla fartygsskrov. Tidigare har dessa seminarium enbart handlat om träskrov men denna gång var också stålskroven med på schemat.
I en paus under kursdagen passade Tommy Andersson på att presentera planerna på en ny modell för att öka tillgängliga ekonomiska resurser för att stödja underhållet av det flytande kulturarv som de traditionella fartygen utgör.
– I en arbetsgrupp i Maritimt i Väst har vi nu blivit klara med ett förslag på en modell för hur en Svensk Fartygsbevarandefond skulle kunna se ut, berättar Tommy Andersson.
Tanken är att inför bildandet av fonden skall de olika paraplyorganisationer som finns för olika historiska fartyg först komma överens om att det här är en modell som alla ställer sig bakom. Därefter skall det i dessa organisationer göras en lista på de fartyg man har i sina led som stämmer överens med de kriterier som satts upp för räknas som bevarandevärda fartyg.
–I Danmark och Norge har man betydligt bättre ordning på detta. I Sverige vet vi inte hur många traditionsfartyg som finns. Tyvärr minskas antalet varje år genom försäljningar utomlands och skrotningar på grund av de höga underhållskostnaderna, säger Tommy Andersson.
Man konstaterar i ett presentationsmaterial den betydelse som traditionsfartygen har för att bevara och sprida kunskap om den viktiga roll fartygen haft under olika tidsepoker och som har format det Sverige som vi lever i idag.
– Dessutom erbjuder traditionsfartygen en viktig uppväxtmiljö för ungdomar som där erbjuds aktiviteter i en härlig utemiljö och en gemenskap både med ungdomar och med vuxna på ett naturligt sätt, säger Tommy Andersson.
Dessutom erbjuder traditionsfartygen med skolfartyg och seglarskolor en viktig rekryteringsbas för den moderna sjöfartens behov av arbetskraft. Många bestämmer sig där för en framtid till sjöss.
Tommy Andersson berättar att i inventeringen av de bevarandevärda traditionella fartygen i Sverige skall varje fartygsägare också redovisa kostnader som man uppskattar sig ha under de kommande åren.
– På det viset är vår plan att kunna gå till Kulturdepartementet och andra tänkbara finansiärer med den här listan och en klar uppfattning om hur mycket pengar vi årligen skulle behöva betala ut i stöd för att bibehålla detta kulturarv, säger Tommy Andersson.
Av pengarna till fonden planerar man att en viktig del skall komma från Kulturdepartementet. Men man vill dessutom söka finansiering från andra organisationer, stiftelser, privata donationer och inte minst näringslivet.
Det finns i dag olika instanser där man kan söka stöd för att underhålla traditionsfartyg. Sammanlagt delas här ut cirka fyra miljoner kronor årligen.
En motsvarighet i Danmark till den tänkta fonden, Dansk Skipsbevaringsfond, fick 2023/2024 bidrag på 9 miljoner kronor varav 5,5 miljoner kronor delades ut som lån till fartyg. Norska Kulturdepartementet delade ut 77 miljoner till Fartygsvärncenter som i sin tur fördelar ut detta som bidrag till fartyg.
Kraven på vilka fartyg som skall betecknas som bevarandevärda och vara berättigade till bidrag definieras i presentationsmaterialet. K-märkta fartyg är självskrivna, men även andra fartyg som är minst 30 år gamla, byggda i Sverige och som är bevarade i ursprungligt skick hör till de som skall kunna få stöd.
– Vi föreslår att stödet skall utgå i form av bidrag och det förutsätts att bidragsmottagaren genomför de åtgärder man sökt stöd för och att fartyget behålls i stödmottagarens ägo i minst 10 år. Annars kommer delar av stödet att kunna krävas tillbaka, säger Tommy Andersson.
Tidsplanen nu är att under våren skall möten hållas med paraplyorganisationer som Sveriges Ångbåtsförening, Sveriges Segelfartygsförbund, och Veteranbåtsföreningen, med flera. I Göteborg äger mötet rum den 22 februari, i Stockholm den 15 mars på Beckholmen, och därefter skall möten hållas både i södra och norra Sverige.
– Under hösten räknar vi med att kunna ha möten med kulturdepartementet och andra möjliga finansiärer, säger Tommy Andersson.
Gensvaret bland deltagarna på kursen i underhåll av trä och stålskrov manifesterades i en rungande applåd efter presentationen av planerna på den nya stödfonden.
Som vanligt tog tiden slut fortare än frågorna gällande skrovunderhåll som deltagarna gärna ville diskutera under den resterande kursdagen, men då belystes bland annat frågor som vatteninträngning och kontroll och åtgärder i trä- respektive stålfartyg. Som avslutning gick man igenom vad galvaniska strömmar är, hur de uppkommer och hur man kan åtgärda problemet.
Föreläsare på kursen var Christer Oscarsson, båtbyggare från Hällevikstrands varv, Peter Wallgren, verkmästare på Gotenius varv i Göteborg, samt Mats Berggren, skeppsbyggare, f d fartygsinspektör och dessutom ”skutgubbe”.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
