Det har skrivits massor om sill och man frågar sig om det verkligen finns mer att säga i detta delikata ämne. Jodå, biologen Stefan Edman, med fler än 50 böcker bakom sig, och historikern Tomas Andersson har slagit sina kloka huvuden ihop och i en bok på 250 sidor berättar de om havets silver som inga andra.
Under min studietid i ekonomisk historia fascinerades jag av professor Artur Attmans föreläsningar om den enorma betydelse för pengaflödet en liten sill haft under århundradenas lopp. Men nu kompletteras bilden. De båda författarna från vårt närområde har skrivit en bok som visserligen börjar flera tusen år tillbaka i tiden med fynd som gjorts men följs upp med färska kapitel om dagsläget och framtiden för sillen. Mycket spännande att läsa i denna faktaspäckade bok om hur fattiga blev rika när stimmen drog in längs kusten och hur rikedom förbyttes i fattigdom när sillen drog sig tillbaka. Varför sillperioderna återkom med hundra års mellanrum finns många teorier om men frågor återstår.
Prästen på plats
När sillen kom krävdes personal i massor för att ta hand om den och flytten från landet till sillfabrikerna vid kusten blev omfattande. Superi och mindre gott leverne följde också i spåren även om omfattningen ofta överdrivs. Med sillen följde också kyrkan vars präster i predikningar sökte hålla moralen hög. Det växte fram en flora av regler alltifrån tullar till vad man fick och inte fick äta. Kyrkan bjöd strikta regler för livet i helg och vardag med tio Guds bud som bas. Söndagens helgande och förbud mot mutor och korruption fanns med i regelverket som var en sak medan verkligheten inte sällan en annan.
Med sillen växte industrin på bredden. Trankokerierna blev många liksom salterierna. Just saltet spelade en stor roll för hur sillen kunde konserveras och fraktas runt i Europa. Hela denna industri krävde kapital och de rika kapitalägarna i storstan gjorde sig förmögna.
När en miljökämpe håller i pennan uppmärksammas givetvis problemen med just miljön i boken. Ett sådant var renset från sillsalterierna som kastades i havet. Man gick inte för hårt fram från början utan tillät att renset fick dumpas ute i havet men inte från land. Övergödning är det moderna ordet för denna störning av den marina miljön som jobbarna såg med egna ögon. Sillpatronerna var en så stark lobbygrupp att inte ens kungliga order hjälpte. Sillen var en för viktig inkomstkälla för staten och miljön fick komma i andra hand. Detta bråk kallas i boken för Sveriges första miljöstrid.
Skärgårdsverk
Anläggningar för insaltning av sill och trankokning bedrevs ofta sida vid sida och drog fördel av varandra. Skärgårdsverk kallades dessa anläggningar.
Omfattningen av sillhandeln visas också av att ungefär 40 procent av Bohusläns stapelstäders export under åren 1786 och 1795 kom från sillen. Stapelstäder varifrån exporten av sill och tran gick var bland andra Uddevalla.
Under de populära säsongvandringarna i slutet av 1700 talet skulle skärgårdsverkets ägare bidra med sill, bröd och två supar per dag, resten fick de anställda fixa själva.
När sillperioden ebbade ut var det kritiskt i många hushåll. En hjälte i nöden på 1840-50 talen var den annorlunda prästen Carl Ulrik Ekström, trefaldighetsdoktorn kallad med doktorsutbildning i tre ämnen, medicin, religion och filosofi. Han kallades också sillprosten. Han skrev också handboken om sillredskap, hantering med mera medan hans kolleger ropade ”tro, tro, tro” från predikstolarna.
Morgan Bråkenhielm på Klädesholmen har själv levt hela sitt liv i sillmiljö. Foto: Karl-Eric Magnusson
I boken beskrivs utförligt hur själva fisket gick till, vilka redskap och båtar som användes. Detta är ett stycke industrihistoria som visar hur tekniken utvecklades allt från ”silletöseras” hantverk till senare tiders löpande band.
Morgan på Sillens ö
Ett avsnitt i boken lockar mig särskilt. Det handlar om Klädesholmen – sillens ö i Sverige – och är ett konkret exempel på hur en liten enkel ort kunde växa till ett industriellt centrum byggt på sill och som fortfarande har verksamhet. Stefan Edman besökte ön och fick levande rapporter av Morgan Bråse som har levt hela sitt liv i sillens värld i olika roller och nivåer. De båda herrarna sitter vid kaffebordet, promenerar i samhället och värden berättar om sex generationer i sillens tjänst. Vi får insides rapporter om hur det var när Morgan, som idag är 66 år, började som 16-åring i fabriken. Han vet mer om sillen i allmänhet och särskilt på ön än någon annan och håller numera populära föredrag. Han kan sin historia och fastnade särskilt för 1747 då sillen började rusa in mot stränderna och förändrade livet för tiotusentals människor. Det var bara att gå ut med hinkar och hämta upp stora mängder sill. Ett fantastiskt halvsekel följde. Havets silver förvandlades till guld konstaterar de båda herrarna. För Stefan Edman var besöket extra familjärt eftersom Morgans farfar och Stefans morfar grundade de första fabrikerna på ön 1923.
– Jag jobbade i ”silla” i morfars fabrik på somrarna på 1950-talet berättar Stefan. Det var också då jag träffade silltösen Ann-Marie som jag nu åter mötte vid 85 års ålder och vi kunde minnas tillsammans.
Men strax efter sekelskiftet bröts guldåldern och festen gick över i misär. Inte bara sillen försvann utan epidemier slog till. 1809 dog 69 av öns 600 invånare i tyfus och 1834 dog var sjätte person i koleraepidemin. Sjukdomarna tvingade ön till total isolering. Vid denna tid kom också den religiösa väckelsen som innebar djup social medkänsla.
3 000 anställda i 25 fabriker
Spännande är utvecklingen, eller revolutionen som många kallar perioden, då konservindustrin växte fram i Bohuslän med 25 fabriker och 3 000 anställda kring 1960. Klädesholmen kallas ”Sillens ö” trots att där fanns bara en bråkdel av industrins anläggningar. Så följer berättelsen om tiden fram till idag, sammanslagningar och gamla sjöbodar som säljs för fantasipriser.
En fråga man ställer sig är om det kommer en ny sillperiod så att vi kan gå till stranden och hinka upp dagens sillfångst.
Biologen Stefan Edman jobbade i sillfabriken i sin ungdom. Foto: Karl-Eric Magnusson
– Under senare år har vi fått en ny flotta med större och bättre båtar som går långt ut på havet där sillen finns, säger Stefan när vi för saken på tal. Sillen behöver inte längre komma in till oss, vi åker ut och hämtar den där den finns.
Ett av de intressanta kapitlen i boken enligt min uppfattning, är just framtiden och då tar författarna forskningen till sin hjälp. Professorn i livsmedelskunskap Ingrid Undeland vid Chalmers. Hon är frustrerad över att vi bara utnyttjar åtta procent av det största skafferiet i de svenska haven direkt till mat. Hon är kritisk till att vi bara äter sillfileerna. Resten blir biprodukter som exempelvis foder. Men det finns hopp. Forskarna har nu tagit fram en sorteringsmetod för att ta vara på mer av råvaran. Köttindustrin är förebild. I boken beskrivs hur ryggben, stjärtfena, huvud, buklist och kan separeras från filen. Automatisering med rullande band är moderna metoder.
Flera experter är intervjuade och Martin Kuhlin är stolt över att 56 procent av sillens vikt idag nu går till mat istället för 40 procent om bara fileerna används.
Alzheimers och Parkinsons sjukdom pekas ut som forskningsområden där ämnen i sillen kan vara förebyggande. Framtiden för planetens vanligaste ryggradsdjur är inte bara historia utan i högsta grad framtid.
Löpande band istället för silletöser är ett stort framsteg tekniskt.
Stefan Edman har tidigare sagt att han skulle vilja vara en sill om han skulle tvingas byta ut dagens kropp.
– Sillen är sällskaplig, säger han.
Han skulle inte bli ensam heller. I ett enda stim som kan vara milslångt och kilometerbrett kan det finnas en halv miljard till tre miljarder kompisar att umgås med.
Nu är frågan vad jag ska bjuda mina amerikanska vänner på till midsommar. Rå fisk och nubbe, något vidrigare i matväg finns inte i deras smak. Jag gillar sill i alla former – utom surströmming. Den gången jag blev bjuden på sådan lovade jag: Aldrig mer.
Stefan och Tomas håller nu på som bäst att berätta om sillen vid träffar i fulla hus i Bohuslän. Den aktuella boken täcker hela sillen, alltifrån kärlekslivet till matbiten, framväxten av industri och helt förändrade livsvillkor, forskning och framtid. Det finns ingen bok på marknaden såvitt jag vet som så komplett täcker hela skalan på ett seriöst sätt. Drygt tre sidor med litteraturhänvisningar finns i boken om man vill fördjupa sig ännu mer. Förra helgen visades också en nio minuter lång film om Klädesholmen på den stora Stiftsfesten i Göteborg, sill och ölivet är i hög grad på tapeten.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
