– Vi är egentligen fortfarande i en uppstartsfas. Första vintern fick vi inte in något alls, så då stod det helt still, men sen har vi successivt byggt upp nätverket för insamling av marint avfall och nu får vi leveranser från längre och längre ifrån.
Erik Goksøyr som är Marina återvinningscentralens anläggningsutvecklare berättar att verksamheten startade hösten 2018 och att den är en del av Sotenäs symbioscentrum. En organisation som drivs av Sotenäs kommun med syfte att bidra till ökad innovation, företagande, utbildning och sysselsättning.
– Förra året fick vi in 40 ton uttjänta fiskeredskap till Marina återvinningscentralen och i år blir det nog 100-150 ton. Sedan tillkommer strandstädad plast uppe på det.
Ett viktigt syfte med den marina återvinningscentralen är att underlätta för fiskare att göra sig av med uttjänta trålar, fisknät och hummertinor på ett hållbart sätt. Eftersom fiskeredskapen ofta är både stora och otympliga och består av flera olika typer av material är de mer komplicerade att återvinna än mycket annat. När de lämnas in på en vanlig återvinningscentral går fiskeredskapen därför ofta till deponi, vilket gör att det är dyrt att lämna in dem där.
– Så istället hamnar det ofta på hög på fel ställe, eller i värsta fall så hamnar det i havet, säger Erik.
Återvinningsarbetaren Omar Saleh Adem Ibrahim separerar olika delar av näten från varandra. Foto: David Nyberg
Även om alla de fiskeredskap som ligger på havsbottnarna utanför Sveriges kuster inte syns från ytan eller från land ställer de ändå till med stora problem. Ett problem är alla blysänken på många av de övergivna fiskeredskapen som ligger och förorenar havsmiljön. Ett annat är plasten som näten och repen består av.
– Plasten är kvar väldigt länge i naturen, och bryts sakta ned till mikroplaster som är ett annat stort problem. Då hamnar det i fiskar, som sen kan hamna i oss. Man vet inte riktigt hur stort det problemet är, men bra är det inte.
Spökfiske är ytterligare ett problem och innebär att fiskar fortsätter att fastna i näten och humrar i hummertinorna, utan att någon plockar upp dem.
I arbetet med insamling och återbruk av uttjänta fiskeredskap samarbetar Marina återvinningscentralen med Smögenbaserade Fiskareföreningen Norden. De hade nämligen själva bedrivit ett liknande arbete sedan tidigare och har dessutom många nyttiga kontakter inom fiskenäringen.
Fiskare i norra Bohuslän kan sedan tidigare antingen lämna nät och annat vid Fiskareföreningen Nordens lokal på Smögen eller ringa till dem och beställa hämtning. Tillsammans med Marina återvinningscentralen har de utökat insamlingsområdet genom att öppna ytterligare två fasta insamlingsplatser för marint avfall. En på Hönö utanför Göteborg och en i Träslövsläge söder om Varberg.
Emily-Claire Goksøyr och Erik Goksøyr, bredvid 20 ton sorterat marint plastavfall. Foto: David Nyberg
På sikt är ambitionen att fiskeutrustning från hela Sverige ska tas om hand på den marina återvinningscentralen i Sotenäs, eftersom det är den enda i sitt slag i landet. Erik berättar att man redan nu har fått flera långväga leveranser på prov, bland annat ett lass från Stockholm strax innan nyår och ett lass från Simrishamn på tisdagen förra veckan.
En del av materialet som de tar emot på anläggningen kommer från olika projekt som plockar upp gamla fisknät, rep och hummertinor från havsbottnar längs Sveriges kuster. De får också in plastavfall från egen strandstädning i Sotenäs kommun och hoppas att på sikt få in även från andra kommuners strandstädning.
– När det marina avfallet kommit hit tar vi in det i anläggningen där vi har två handledare och ett antal medarbetare från kommunens arbetsmarknadsenhet som har det här som arbetsträning. Att separera metall från plast, och andra objekt, och sortera in allt i olika fraktioner. Sånt som kan återbrukas, sånt som ska gå till återvinning, och sånt som måste gå till förbränning.
Av det utsorterade materialet går 10-20 procent till återbruk och lika mycket till förbränning. Det kan vara till exempel drivved som fastnat i näten, och delar av näten som består av rep där olika plasttyper är blandade med varandra eller där små flytkulor är invävda i repen på ett sätt som gör det svårt att separera och återvinna.
De invävda flytkulorna på en del av näten är svåra att återvinna och går därför till förbränning. Foto: David Nyberg
Ungefär 30-40 procent av materialet viktmässigt är metall, framför allt bly, stålvajer, järn och lite koppar. Metallfraktionerna går direkt in i det ordinarie metallåtervinningssystemet via samarbetspartnern och renhållningsföretaget Rambo som ligger granne med den marina återvinningscentralen.
Största delen av allt utsorterat material, 40-50 procent, är plast. Det sorteras in i olika plasttyper och skickas iväg till plaståtervinningsföretaget Plastix i Lemvig i Danmark som är den enda anläggningen i Europa som kan återvinna fisknät.
– Vi skickade ner första lasset i höstas, med 16 ton plastavfall. Nu har jag precis kontaktat dem igen och bett om att få skicka ner ytterligare ett lass, 20 ton ungefär har vi samlat ihop den här gången, säger Erik.
Bland annat för att öka möjligheterna att på sikt få bättre ekonomisk utdelning av plasten, och därmed komma närmare självfinansiering av verksamheten, håller Sotenäs kommun genom Symbioscentrum just nu på att starta upp Testbädd för marint avfall. Ett projekt som finansieras med 5,4 miljoner kronor från Sveriges innovationsmyndighet Vinnova.
Målet är att skapa en testbäddsmiljö som ska underlätta för företag att utveckla nya produkter med materialen från den marina återvinningscentralen som råvara. På längre sikt hoppas man att testbädden ska leda vidare till en ökad efterfrågan på den återvunna plastråvaran.
– Vi tror att det kan höja värdet på de nya produkterna om man förmedlar till kunderna att varorna är tillverkade av återvunnen plast som är gjord av strandstädat material eller från gamla fisknät. Istället för av ny råoljeplast. Att det kan väcka engagemang och ge ett mervärde till produkten, säger Erik.
Ett nyligen levererat lass med marint avfall från Tanums kommun. Foto: David Nyberg
– Vi har bland annat haft textildesigners här som ser möjligheten att upcycla fisknät till tyg, väskor och mode.
Utvecklare för testbädden som nu håller på att etableras är Erik Goksøyrs fru Emily-Claire Goksøyr. De träffades under deras arkitekturstudier på Chalmers och gjorde sedan examensarbetet tillsammans om just möjligheterna att återvinna plasten som förorenar våra hav.
– Så jag är ganska ny här på anläggningen men jag är inte främmande till ämnet, säger Emily-Claire.
Hon förklarar att de just nu håller på att installera den fysiska delen av testbädden med olika typer av testutrustning som man ska kunna processa plasten med.
– Det vi bygger upp här nu är en liten anläggning där företag ska kunna testa sina idéer på prototypskala.
I anläggningen finns även en kvarn som stått på den Marina återvinningscentralen ett tag men som de kommit igång att använda på allvar först de senaste veckorna. I kvarnen ska de mala ned fisknät och annan insamlad plast till lämplig storlek för att kunna processas vidare. Det är en rejäl kvarn som de köpt av en samarbetspartner i Danmark, och som tidigare användes till att mala ned uttjänta vindkraftsvingar.
Med hjälp av kvarnen förvandlas fisknät, rep och andra stora plastskräp till mindre bitar för att kunna processas vidare till nya produkter. Foto: David Nyberg
Utöver den fysiska miljön med tillgång till plastråvara och testutrustning så är även det sociala nätverket en viktig del i testbädden. Kärnan i nätverket är Sotenäs symbioscentrum och de fyra partners som tillsammans ska etablera testbädden.
– Fiskareföreningen Norden kan väldigt mycket om plast och fiskeredskap. Rise tillför plastexpertis och expertis inom återvinning av plast, och har maskiner och utrustning i Mölndal där man kan göra olika fysiska och kemiska tester på de färdiga produkterna. Chalmers industriteknik och Högskolan väst är också samarbetspartners i projektet och bidrar med bland annat affärsutveckling och hållbarhetsstrategier, säger Emily-Claire.
Invigningen av testbädden för marint avfall är planerad att ske när etableringsprojektet är slut, i november 2021. Men redan nu har två företag ansökt om att få vara med. Ett företag som jobbar med möbler och ett som fokuserar på bland annat byggnadsmaterial.
Erik Goksøyr berättar att ett EU-direktiv träder i kraft år 2025 som innebär att de som producerar fiskeredskap kommer bli ålagda att se till att det också finns ett system för insamling och återvinning av de här redskapen. Och som ska fungera på liknande sätt som producentansvaret som sedan länge finns för förpackningar.
– Vår verksamhet är på sätt och vis en förberedelse inför det skulle man kunna säga, även om det inte var det när vi startade, för då var det ingen som visste att det skulle bli en lag på detta, säger Erik.
– Vi ser ljust på framtiden och hoppas kunna återanvända och återvinna stora delar av det som samlas in och på så sätt bidra till att rena våra hav.
