Wwoof står för World Wide Opportunities on Organic Farms och är ett internationellt nätverk som kopplar samman ekologiska och miljömedvetna gårdar med personer som vill testa på och lära sig mer om hållbart jordbruk.
Rörelsen startades 1971 i Storbritannien och fyller alltså 50 år i år. Under det halvsekel som gått sedan starten har nätverket successivt vuxit och inkluderar idag 12 000 gårdsvärdar i 130 länder.
I Sverige finns det drygt 120 gårdar som tar emot wwoofare varav en av dem är Östängs gård strax utanför Sollebrunn. Där bor Ylva Lundin tillsammans med hennes man och deras två barn.
Ylva Lundin berättar att de är noga med att ge wwoofarna varierande och utvecklande uppgifter. Foto David Nyberg
På gården har de får, hönor, ankor, bin, katter och en grönsaksodling. Fårskinnen, äggen, honungen och grönsakerna som de producerar säljer de sedan tidigare i den egna gårdsbutiken, på rekoringar och på Nolbygårds matmarknad i Alingsås. Från och med i år säljer de dessutom en del av grönsakerna genom grönsaksprenumerationer.
– Att vi använder oss av så pass många olika försäljningskanaler beror bland annat på att det blir mindre sårbart. Gårdar som satsat helt och hållet på att sälja till restauranger till exempel har drabbats väldigt hårt det senaste året på grund av coronan. I och med att många restauranger har haft stängt, säger Ylva.
Hon berättar att de tog över gården 2014 och att de välkomnade sina första wwoofare till gården 2015.
– Sedan dess har vi haft wwoofare här varje år, med ett visst avbräck förra året på grund av pandemin. Då hade vi bara en wwoofare här i några veckor, en svensk. Men oftast är det inte svenskar som är här utan folk från andra länder, säger Ylva.
Ylva Lundin och hennes familj har tagit emot wwoofare på Östängs gård sedan 2015. Foto: David Nyberg
De flesta som kommer till Östängs gård som wwoofare är från Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Men de har också haft wwoofare från bland annat USA, Nya Zeeland och Australien.
– Svenskar väljer ofta att wwoofa i andra länder som till exempel Spanien. Det är väldigt vanligt att man kombinerar det här med resande, säger Ylva.
Vid Västsveriges besök bor två wwoofare på gården: Jonas Driessen och Gerlien Boersma från Nederländerna. De anlände till Östängs gård i mitten av april och berättar att de är alldeles i slutet av deras nio veckor långa vistelse på gården, och att de snart ska resa vidare till först en gård i Kopparberg och därefter till en gård 130 kilometer utanför Östersund.
– Men på de gårdarna stannar vi inte lika länge. Här har vi fått följa hela växtsäsongen på ett och samma ställe. Från när vi anlände tidigt på våren med förarbete och sådd, till ogräsrensning och nu skörd av flera av grödorna, säger Gerlien och fortsätter:
– Resten av säsongen blir mest mer av samma saker som vi redan har gjort. Som ogräsrensning och skörd. Och då är det intressantare för oss att få se några fler gårdar i stället för att stanna kvar här.
I slutet av juli reser de hem till Nederländerna igen för att återuppta sina studier vid Wageningen University. Där Gerlien läser internationell utveckling inriktat mot ekologi och hållbart jordbruk och Jonas studerar växtforskning med fokus på jord och ekologiskt jordbruk.
Wwoofarna Jonas Driessen och Gerlien Boersma ser till gårdens hönor varje morgon. Det är också de som har tillverkat och satt upp trefoten med hönornas vatten. Foto: David Nyberg
Innan de gav sig av på den här resan sade Gerlien och Jonas upp sina studentlägenheter och flyttade tillfälligt sina ägodelar till sina föräldrar. På Östängs gård bor de i en egen liten stuga mitt på gården. De är ett par sedan tidigare men det här är första gången som de bor tillsammans.
– Att ha vårt eget space var ett av kriterierna som vi hade när vi letade efter en lämplig gård att wwoofa på. Så att vi skulle ha möjlighet att dra oss undan och få tid för oss själva på kvällar och helger, säger Gerlien.
– Så det här är lite av ett test, för att se hur vi trivs med att bo tillsammans. Och hittills har det fungerat bra. Så när vi kommer tillbaka hem igen siktar vi på att hitta en gemensam lägenhet att flytta ihop i på riktigt.
De har också tankar och förhoppningar om att på lite längre sikt skaffa sig en egen gård. Även där blir wwoofandet som ett test, och hittills har också det fallit väl ut. Efter drygt två månader i Sverige har önskan om att skaffa egen gård bara blivit starkare.
Vad har ni lärt er under er tid här på gården?
– Från våra studier hade vi redan innan vi kom hit koll på många övergripande aspekter om jord och växter och vi hade också hållit på lite grann med trädgårdsodling i mindre skala tidigare. Här har vi lärt oss hur vi kan göra arbetet mer effektivt, säger Gerlien.
Jonas Driessen tjuvar tomater. Foto: David Nyberg
– Vi har fått ta del av den kunskap som Ylva har samlat på sig under de sju år som gått sedan hon startade sin karriär som bonde. Hon har testat många olika saker och lärt sig vad som fungerar bättre och vad som fungerar sämre, säger Jonas.
– Ja, vi har lärt oss av Ylvas misstag, eftersom hon berättar om dem för oss, så att vi inte behöver göra om samma misstag själva när vi startar vår egen gård. Men framför allt så tänker jag att jag har lärt mig väldigt mycket små specifika saker. Som exakt hur man planterar en viss gröda, hur mycket vatten den behöver, vad för typ av näring, och så vidare, säger Gerlien.
De berättar att de också har fått mycket kunskap och praktisk erfarenhet av att arbeta med djur. Varje morgon ser de till fåren och hönorna och ger dem mat och vatten. Och de känner sig nu betydligt tryggare tillsammans med djuren jämfört med när de anlände till Östängs gård i mitten av april.
Som wwoofare får man inget betalt för det arbete som man gör på gården. Men man behöver inte heller betala något för den praktiska utbildningen som man får genom vistelsen på gården. Och man behöver inte ha någon tidigare erfarenhet av jordbruk. Dessutom står gårdsvärden för mat och boende.
Däremot krävs det att man är medlem i den ideella föreningen Wwoof Sweden om man vill wwoofa på en svensk gård, eller i motsvarande annan förening om man planerar att wwoofa i något annat land.
Gerlien Boersma sår vaxbönor. Foto: David Nyberg
När man har gått med i föreningen kan man skapa en profil på föreningens nationella hemsida. Och man får då också möjlighet att på hemsidan se alla wwoofgårdar i det aktuella landet och får även möjlighet att kontakta dem.
Ylva rekommenderar alla nya wwoofare att läsa recensionerna som gårdsvärdarna fått av tidigare wwoofare innan man skickar en förfrågan om att få komma dit.
– De allra flesta gårdsvärdar sköter sig och behandlar wwoofare så som det är tänkt. Men det finns gårdar som inte sköter sig och som ser wwoofare som gratis arbetskraft, säger Ylva och fortsätter:
– Vi har haft wwoofare som har åkt härifrån till andra gårdar, och sedan ringt efter ett par dagar och bett att få komma tillbaka. Till exempel en som blev lämnad ensam på en gård med 70 mjölkkor och ingen annan hemma på dagarna.
Genom att endast skicka intresseförfrågan till gårdar som har bra recensioner slipper man hamna hos gårdsvärdar som inte tar väl hand om sina wwoofare, eftersom de gårdarna inte får bra omdömen, förklarar Ylva.
Hon medger att hon i allra högst grad har nytta av wwoofarna som kommer till gården, men betonar samtidigt att wwoofare absolut inte ska ses som gratis arbetskraft. Utan att wwoofing handlar om att genom möten och praktiskt arbete sprida kunskap om hållbart jordbruk i harmoni med naturen.
Jonas Driessen och katten Glenn-Pär. Foto: David Nyberg
För att det kunskapsutbytet ska kunna ske är det enligt Ylva nödvändigt att man som gårdsvärd är närvarande och arbetar på gården tillsammans med wwoofarna.
– Det finns bönder som inte tar emot wwoofare för att de tycker att de är till mer besvär än till nytta, men det är inte min erfarenhet. Vi har alltid stor nytta av de wwoofare som kommer till oss, men jag tror att det också kan hänga ihop med att både jag och min man är bra på pedagogik eftersom vi är före detta lärare båda två, säger Ylva.
En faktor som hon tror bidrar till att deras wwoofare brukar trivas är att de är noga med att se till att de inte ger wwoofarna orimligt tunga arbetsuppgifter. En annan strategi som de använder sig av är att de ser till att arbetet är varierat för att de inte ska bli uttråkade.
– Vi har stängslat, hanterat ved, förberett odlingsbäddar, arbetat med bredgrep, planterat, täckt potatis med hö, tjuvat tomater, byggt saker, ja, det är mycket olika saker på gång, så det är väldigt varierat och aldrig att man gör samma sak en hel dag, säger Gerlien.
Från klockan åtta på morgonen till tre på eftermiddagen måndag till fredag finns det en tydlig struktur över vad som ska göras på gården. På helgerna och efter klockan tre på vardagarna är wwoofarna fria att göra vad de vill.
– När det har regnat har jag varit i verkstaden en del, och bland annat gjort en träsked, säger Jonas.
Efter två månader på gården känner sig Gerlien och Jonas nu betydligt tryggare bland djuren. Foto: David Nyberg
– Vi tycker också om att läsa och att måla. Och så promenerar vi mycket i naturen häromkring. Vi har också varit på en cykelsemester över en helg, säger Gerlien.
Vad har ni för tips till någon som funderar på att testa wwoofing?
– Bara gör det! Även om du inte har några planer på att starta upp en egen gård som vi har, så kan det ändå ge väldigt mycket att bo på en gård under en period, säger Gerlien.
– Att vara nära naturen och att odla sin egen mat, och att vara så här nära djuren. Ibland har det känts som att jag har fått fårterapi. Det är så avslappnande att umgås med får, säger Gerlien.
Jonas håller med Gerlien men tillägger att livet på en gård inte alltid är som en dans på rosor. Utan att man måste vara öppen för att det också kan vara utmanande.
– Saker går fel, plantor dör, och saker händer som du inte vill ska hända. Men du får nya perspektiv och du får möjlighet att se världen så som den är, säger Jonas.
