Eldsjälen Sarah Mubiru är född i Uganda men kom till Sverige för drygt 30 år sedan vid 21 års ålder. Hon berättar att det nu har gått 7 år sedan hon helt plötsligt insåg hur mycket av den misär som många människor i Afrika lever i som orsakats av en ohållbar skövling av skog.
– När jag växte upp så var vi alltid hungriga i skolan, och vi fick gå många mil för att hämta vatten i dunkar. Vattnet var dessutom smutsigt och jag undrade varför. Nu förstår jag att vattnet var smutsigt för att träden hade huggits ner och att det är träden som renar vattnet, säger Sarah Mubiru.
För att rent praktiskt kunna bidra till att göra något åt problemet letade hon reda på fler som delade hennes önskan om att vara del i en positiv förändring inom det här området och startade 2015 upp den ideella organisationen Planta Panta Tree International.
Med pengar som de själva och deras samarbetspartners samlar in genom att panta burkar och flaskor planterar föreningen fruktträd på skolgårdar i Uganda och Rwanda.
Dessutom informerar de eleverna i de afrikanska skolorna som föreningens afrikanska team besöker om hur viktigt det är med träd, med målet att på så sätt bidra till en förändrad syn på träd med följden att avskogningen i Afrika bromsas in och att fler nya träd planteras.
Bishop Obita, Annika Larsson, Sarah Mubiru och Walter Chesami på Eco Agroforestry Center i Linnarhult mellan Bergsjön och Angered i Göteborg. Foto: David Nyberg
I samarbete med systerorganisationerna Agroforestry Recreation Center Uganda och Sweduga Uganda sprider de även kunskap om fördelarna med att inkludera mer träd i jordbruket till fattiga kvinnor på landsbygden i Kiboga-distriktet i Uganda. Vilket resulterar i att de får ett behagligare mikroklimat, bättre skördar och högre inkomster.
Tillsammans med föreningen Hope for Sustainable Forests, som arbetar för att bromsa skövlingen av skog i Etiopien, bildade Panta Planta Tree år 2016 den gemensamma föreningen Eco Agroforestry Center.
Efter några års letande efter en lämplig plats att vara på fick föreningen till slut ett erbjudande från Göteborgs stad om att arrendera en 27 hektar stor markbit längs Lärjeåns dalgång i Linnarhult.
Eco Agroforestry Centers vice ordförande Annika Larsson berättar att kommunen hade gett dem flera andra förslag på marker att vara på tidigare men att det var först när de kom till den här vackra dalgången i Linnarhult som det kändes rätt.
– Det ska bli naturreservat här och det är så stor rasrisk på grund av lerjorden att man inte får lov att bygga några fasta byggnader. Så platsen passar inte för särskilt mycket annat. Men för oss är det perfekt, säger Annika Larsson.
För att gynna pollinerare och andra insekter har Annika Larsson tillsammans med ungdomar från närområdet byggt flera insektshotell på Eco Agroforestry Center i Linnarhult. Foto: David Nyberg
Precis som föreningens två grundande organisationer har även Eco Agroforestry Center stort fokus på att sprida kunskap om trädets betydelse och om skogsjordbruk.
– Här i Linnarhult vill vi skapa en oas av fruktträd dit barn och ungdomar från skolorna runtomkring kan komma och delta i det praktiska arbetet och lära sig om trädets värde, säger Sarah Mubiru.
Samtidigt vill man även vara en plats där människor med olika bakgrund och religioner får möjlighet att mötas och göra saker tillsammans för att på så sätt bidra till att minska spänningarna mellan olika grupper i samhället.
– Här i nordöstra Göteborg finns det mycket brottslighet. Så i samarbete med andra lokala sociala organisationer låter vi ungdomar från bland annat Angered och Bergsjön komma hit till oss. På så sätt vill vi hjälpa till att styra bort deras energi från kriminalitet, säger föreningens före detta ordförande Walter Chesami.
Eco Agroforestry Centers nytillträdde ordförande Bishop Obita berättar att en annan del i det här integrationsarbetet består i att de under de två senaste säsongerna även har tagit emot kommunala sommarjobbsungdomar.
Eco Agroforestry Centers ordförande Bishop Obita blickar ut över föreningens arrenderade mark vid Lärjeåns dalgång. Foto: David Nyberg
Under den senaste sommaren var det Bishop Obita själv och ytterligare tre andra handledare som aktiverade sommarjobbarna på området i Linnarhult, indelade i olika grupper beroende på vad de olika ungdomarna var intresserade av att göra.
– De klippte gräs, byggde bostäder åt insekter och byggde en gungställning och en sandlåda. Och en del av ungdomarna hjälpte Viktor med trädplantering och annat i skogsträdgården, säger Bishop Obita.
Skogsträdgården är ett tusen kvadratmeter stort område på en av ravinslänterna i det området som Eco Agroforestry Center arrenderar av kommunen. Skogsträdgården, som är en typ av skogsjordbruk, sköts av och har anlagts av trädgårdsentusiasten Viktor Karlsson-Rutgersson.
– Skogsjordbruk är en direkt översättning av det engelska ordet agroforestry och som innebär att odla på sätt som är lite mer i samklang med naturen och som främjar den omgivande miljön mer jämfört med det konventionella sättet att odla, säger Viktor Karlsson-Rutgersson.
– I dagens enorma monokulturer med vete, havre, potatis och till och med när man odlar äpplen, så odlar man en enda gröda, vilket sopar ut de naturliga miljöerna och skapar en biologisk öken. Det leder till att den biologiska mångfalden minskar och att arter utrotas i snabb takt.
– Bolltisteln är visserligen inte ätlig för oss, så vitt jag vet. Men den är väldigt tålig, väldigt vacker och den bildar mycket pollen och nektar för pollinerare, säger Viktor Karlsson-Rutgersson vid skogsträdgården i Linnarhult. Foto: David Nyberg
Gemensamt för alla typer av skogsjordbruk är att man har en större variation av olika arter och att man inkluderar träd eller buskar i odlingssystemet.
– Träden binder koldioxid, de renar luften och de kan ge oss ved, frukt eller nötter. Dessutom är risken för övergödning av vattendrag i agroforestrysammanhang mindre jämfört med i konventionell odling, säger Viktor Karlsson-Rutgersson.
Typiska exempel på skogsjordbruk är spannmålsodling mellan rader av fruktträd och att kombinera betesmarker för får eller kor med nötträd utspridda över markerna. Då kan träden utöver att ge skördar av frukt och nötter även motverka erosion, fungera som vindskydd och ge svalkande skugga åt djuren.
När det gäller den typ av skogsjordbruk som Viktor Karlsson-Rutgersson är allra mest intresserad av, alltså skogsträdgårdsodling, odlar man en mycket stor variation av ätliga växter. Det kan inkludera allt från nöt- och fruktträd till bärbuskar och fleråriga örter.
– Man inspireras av naturliga system som ett skogsbryn eller en skogsglänta, där det ju finns en enorm variation av växter som tar upp olika nivåer och nischer i skogen.
I Viktor Karlsson-Rutgerssons skogsträdgård i Linnarhult har han till exempel en plats med daggkåpa och spansk körvel som marktäckare, svartvinbärsbuskar i nästa nivå och ett plommonträd ovanför dem.
Längs en del av stängslet runt skogsträdgården slingrar sig vinrankor med klasar av druvor. Foto: David Nyberg
En tanke är att de olika nivåerna inte konkurrerar särskilt mycket med varandra utan att de snarare stöttar varandra och bidrar till en bättre helhet.
– Marktäckarna håller kvar fukten i jorden och skapar ett gynnsamt klimat för mikroorganismer i jorden som även de andra växterna kan få nytta av. Och de höga träden kanske ger lite skugga som några av örterna trivs i.
Eftersom träd är en viktig del i en skogsträdgård dröjer det ett antal år från första spadtaget till att man får full nytta och glädje av de växter man har planterat. De första åren kan man skörda till exempel örter, tomat och en del bär. Efter 5 år börjar fruktträden ge rikliga skördar och efter 10-15 år kanske nötträden börjar ge fin avkastning.
– En skogsträdgård blir man aldrig riktigt färdig med, men man kan säga att jag börjar bli färdig med etableringsfasen.
Under de första tre åren som nu har gått sedan Viktor Karlsson-Rutgersson först fick tillgång till marken och kunde sätta i gång arbetet med skogsträdgården har han lagt runt 2-3 dagar där i veckan varje sommar, med bland annat plantering, vattning och ogräsrensning.
– Skogsträdgårdsodling är ett koncept som egentligen inte kräver speciellt mycket jobb. Men det är först efter att den är etablerad. Tanken är att om något år eller två så är den största arbetsinsatsen helt enkelt att komma hit och skörda.
En skogsträdgård är när den väl har etablerat sig mer tolerant mot torka jämfört med konventionell odling vilket minskar behovet av vattning. Dessutom klarar perennerna av konkurrens från eventuella ogräs bättre än ettåriga grödor, vilket även minskar behovet av ogräsrensning.
Trädgårdsentusiasten Viktor Karlsson-Rutgersson mitt i den tre år unga skogsträdgården i Linnarhult. Till vänster i bild syns bland annat ett plommonträd. Foto: David Nyberg
Utöver skogsträdgårdsodlingen har Viktor Karlsson-Rutgersson även ytterligare en odling på ett annat ställe, där han odlar ettåriga grönsaker. Sin försörjning får han genom deltidsjobb som fordonsmontör på Volvo Cars i Torslanda. Dessutom studerar han till trädgårdsarkitekt.
– Jag vill gå in i den gröna branschen och hjälpa människor att konvertera deras trötta gräsmattor till någonting som är produktivt och till nytta både för dom själva och för deras barn och barnbarn.
Redan idag sprider han sina kunskaper om hållbar odling dels till elever från skolor i närområdet som gör studiebesök i skogsträdgården. Dels genom att spela in och lägga upp videor om odling på Youtubekanalen Viktorherbivor.
Men Viktor Karlsson-Rutgerssons mål är alltså att i framtiden ha odling även som lönearbete och att inte enbart hålla på med det på fritiden.
– I grund och botten mår jag bara så jäkla bra när jag är i min odling och planterar och grejar. Jag får vara ute i naturen, fåglarna kvittrar, det är god stämning och man får lite sol på kinden. Samtidigt som man känner att man gör något produktivt som verkligen har ett värde.
