På Folk och Försvar i Sälen konstaterar nu vår statsminister att vi inte är i krig. Det känns ju bra. Men han säger också att vi inte är i fred heller. Och då har han ju fel. Det måste vara mycket viktigt att veta var gränsen mellan krig och fred går. Det är fred så länge vi inte är i krig. I umgänget med världens alla länder måste alla veta vad som gäller. Sverige har fred med alla länder.
Dock suddas gränserna ut med sådana uttalanden som statsministern nu gör. Ett annat uttryck som Ulf Kristersson och andra myndighetspersoner gärna svänger sig med är ordet hybridkrigsföring. Även det ger ett svävande intryck av att vi befinner oss i något slags krigstillstånd. Det gör vi inte.
Det handlar inte om krig. Det handlar om sabotage. Det skall bekämpas och det skall förebyggas. Det som kallas hybridkrigföring skulle egentligen kunna välkomnas som ett sätt att lära oss förebygga det som kan komma vid ett verkligt krigstillstånd.
Hur skall vi klara vårt samband om våra IT-system störs ut? Skall vi över huvud taget ha sådana system och IT-nät som störs ut så lätt av främmande aktörer? Skulle vi inte i stället bygga upp ett satellitoberoende redundant kabelnät i Sverige? Inom sjöfarten har man dragit den slutsatsen och återuppbygger nu navigationssystem som skall fungera även utan satellitkontakter.
Medan Folk och försvar i mycket inriktar sig på hotet från Ryssland har detta land länge kunnat bedriva ett fullskaligt krig mot Ukraina trots de sanktioner som Väst satt upp. Det visar sig nu att det hittills varit ganska verkningslöst. Amerikanska företag har tjänat pengar på affärer med Ryssland. Rysk gas och olja har givit miljardinkomster till angriparlandet.
Just nu avancerar Ryssland stadigt på slagfälten i Donetsk och Luhansk. Man har intagit staden Toretsk efter hårda och långvariga strider. Man håller på att omringa och är nära att inta den för Ukraina viktiga industri- och logistikstaden Pokrovsk. Där hade Ukraina tills för en kort tid sedan sin dittills enda fungerande stenkolsproduktion, vars produkt är oundgänglig för landets ståltillverkning. Den är allts numera stängd och personal och det som går av maskiner och utrustning evakueras inför den troliga ryska ockupationen.
I svensk media berättas lite om detta. Det målas upp en bild av ett förödmjukat Ryssland som skäms över att Ukraina gått in i Kursk där man kontrollerar en liten bit mark. Operationen har från Ukrainas sida förklarats med att man vill låsa upp ryska stridskrafter där.
Internationella och inhemska bedömare menar att detta har misslyckats. Ryssland har stått ut med skammen och hotet mot lokalbefolkningen i Kurskområdet och har fått hjälp av Nordkorea för att föra kampen mot de Ukrainska ockupanterna.
I Donetsk och Luhansk och även längre söderut fortsätter det ryska avancemanget stadigt.
Kanske är det därför president Zelensky allt mer desperat vädjar till väst att skicka mer vapen och ammunition, att sätta mer press på Ryssland inför eventuellt kommande fredssamtal, att täppa till alla luckor som hittills funnits för att Ryssland skall kunna finansiera sitt krig med pengar från väst och köpa viktiga insatsvaror till sin krigsföring, också från väst.
Det ser nu också ut som om dessa sanktioner nu kommer att bita allt mer. Kanske är det nu även Ryssland kommer att bli mer desperata. Två desperata ledare och länder som är i krig är inte någon bra kombination. När det gäller fredssamtal ser de inte ut att starta inom kort. Nu talar man från den kommande administrationen i USA i stället om månader upp till ett halvår innan fredssamtal kan komma igång. Det bådar inte gott.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
