Det säger Mattias Sköld forskare på Sveriges lantbruksuniversitet SLU vid Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, och svarar också jakande på frågan om vindkraftsparkerna kan vara ett skydd för hotade fiskbestånd.
– Torsken är just nu i ett tillstånd av beståndskollaps och hotas av utrotning, säger han.
De första ansökningarna har kommit in om att bygga stora havsbaserade vindkraftsparker utanför Bohuskusten. De kommer att ligga mellan 20 och 40 km ut i havet och kommer knappt att synas från land. Däremot har företrädare för fiskenäringen protesterat och fiskare har demonstrerat med sina båtar i Göteborgs hamn.
– Det finns en skillnad nu mot tidigare vindkraftsparker och det är storleken och skalan på det som planeras. Man kan bygga parker långt ut till havs där det blåser bra och på stora djup, och en del av områdena som det ansöks om är i fiskeområden i Kattegatt och Skagerrak där man fiskar efter havskräfta, fisk och räka med bottentrål, konstaterar Mattias Sköld.
Han säger att fiskarna bogserar sina fiskeredskap över ganska stora områden och att det finns svårigheter och utmaningar med att kombinera de två verksamheterna, vindkraft och fiske.
– Det finns ganska liten erfarenhet av att man ska kunna tråla i en vindkraftspark. Jag känner inte till något fall där man givit tillstånd till det. Däremot finns det exempel på fasta fisken med burar, krok och garn inne i parker, säger Mattias Sköld.
Mattias Sköld framhåller att det här i första hand inte är en forskningsfråga, utan en planeringsfråga hur man prioriterar olika verksamheter om de inte går att kombinera.
Skulle de här vindkraftsparkerna vara en tillgång i arbetet med att stärka fiskbestånden i Kattegatt och Skagerrak?
– Undersökningar som gjorts visar att vindkraftsanläggningarna skapar en så kallad reveffekt. Det är livsmiljöer som skapas och som gör att man får en attraktion och fisk som uppehåller sig där. I och med att det inte kan bedrivas något fiske så skapas det såklart också en skyddszon. Om den här skyddszonen sammanfaller med utbredningen av fiskbestånd som är hotade av överfiske så blir konsekvensen att det blir en fredning som kan ge en positiv effekt för bestånden, säger Mattias Sköld.
– Men utgångspunkten för placeringen är inte fiskbestånden ska man komma ihåg, utan bra lägen vindkraften. Som en bieffekt kan man dock uppnå skyddseffekter, tillägger han.
Då kanske man kan prata med er var det vore bäst för bestånden att ha de här vindkraftsparkerna. Ni kanske blir inblandade i diskussionen om det?
– Det är ju förstås stora problem med fiskförvaltningen och bestånd som inte har någon bra status. Men det är egentligen en annan utmaning där vi på SLU kontinuerligt ger råd till förvaltande myndigheter dvs. Havs-och Vattenmyndigheten och till EU via Internationella Havsforskningsrådet ICES, säger Mattias Sköld.
Det har förts fram åsikter om att fiskestopp vore bästa sättet att få ordning på bestånden?
– Så är det. Alla våra torskbestånd är ju utrotningshotade. De är i den fasen som man brukar kalla för beståndskollaps. Fisket på dessa bestånd bör stoppas, det är vårt råd sedan flera år tillbaka i Kattegatt och under senare år också för Nordsjö- och i Östersjöbestånden. Bestånden måste ges chans till återhämtning dvs. att det inte fiskas på dem under flera år. Det gäller framför allt torsk men också flera bestånd av sill i Östersjön är hotade på så sätt att det bara är unga små fiskar kvar som inte är tillräckligt många och stora för att det skall bli en lyckad reproduktion, säger Mattias Sköld
– Nordsjöbeståndet av sill är det något bättre status på. En krånglig grej med sillen är att här på västkusten har vi ett bestånd som leker i södra Östersjön och som snabbt vandrar och blandar sig i Kattegatt och Skagerrak med Nordsjöbeståndet efter lekperioden. Det innebär en utmaning biologiskt och rådgivningsmässigt. Hur man exploaterar det hyfsade beståndet utan att skada det hotade beståndet. Ofta är det så i de här gränsområdena för många fiskbestånd att de separerar sig i lekperioderna men så blandar de sig sedan och vandrar kors och tvärs.
Man kanske skulle ha ett totalt fiskestopp både för sill och torsk i hela det här området för att vara på den säkra sidan?
– Ja, för att vara på den säkra sidan är det klart att det hade varit bra. Men det är det som är utmaningen med förvaltningen hur man skall pussla med det här. Det som oftast fallerar att man försöker lösa flera problem med kompromisser, och ibland går det inte helt enkelt. Det finns exempelvis gott om havskräfta och så fiskar man med samma redskap som fångar torsk och då tar torsken stryk helt enkelt. Så havskräftan går ju bra kanske, men torsken har inte klarat sig.
Det finns väl ett samband mellan att torsken är borta och att det är så bra tillgång på kräfta och räka?
– Det finns delvis ett sådant samband, men de fiskas rätt så intensivt också på framför allt räka. Riktig så enkelt är det inte, men visst, det finns en koppling där. Havskräftan har ju under många år fiskats väldigt hårt, men man kommer inte åt dem så lätt då en stor del av beståndet lever nere i havsbotten och därmed har ett skydd från bottentrålningen. Rovfiskar som torsken håller inte längre håller nere bestånden av kräfta på samma sätt som tidigare.
Mattias Sköld poängterar igen att vindkraft till havs handlar om planering och prioritering och är egentligen en nationell fråga.
– Jag kan bara konstatera att både fiskare och vindkraftsexploatörer har argument för sin sak men att jag saknar en övergripande styrande nationell plan för utbyggnaden. Man kan inte pröva bara enskilda vindkraftsparker, vi måste se till helheten och hur de påverkar marina bevarandevärden och yrkesfisket. Och framför allt har ju tekniska förutsättningar och möjligheter ändrats mycket under senare år i och med att de här parkerna kan byggas så långt ut till havs och kan vara så stora, säger Mattias Sköld. Vi vet inte hur de sammanlagda effekterna kan bli större skala dvs. havsområdesnivå.
